En annan världsbild

Det behövs inte många dagars frånvaro från de vanliga massmedierna och utebliven nätuppkoppling förrän världsbilden blir lite ändrad. Nu har jag några dagar varit hänvisad till hel andra informationskällor än mina invanda – och visst betyder det något!

Så har jag till exempel tack vare Sky News insett att Murdoch-skandalen är långt ifrån över. Ja ni vet: avlyssningsaffären som stängt en av världens mest lönsamma tidningar, News of the World, och fått britternas ofantligt mäktige tidningskung Rupert Murdoch att tappa ansiktet, även om han väl fortfarande har pengarna kvar.

Nu har hans yngste son James också fått hoppa av karriären, eftersom han med största sannolikhet kommer att visa sig vara inblandad när utredningarna går vidare. Det där är en historia, med förgreningar in både i parlamentet och på Nr 10 Downing Street, som vi i Sverige borde intressera oss mer för, här finns många principer att diskutera.

En annan massmedial sensation har ägt rum i Tyskland. Günter Grass, landets i särklass mest berömde levande författare och Nobelpristagare 1999, har efter lång tystnad publicerat en ny dikt bestående av nio strofer, i Süddeutscher Zeitung. ”Vad som måste sägas” (Was gesagt werden muss) är titeln och det handlar om Israel och Iran, risken för krig länderna emellan, för kärnvapenanvändning och om Tysklands agerande kring en hotande konflikt. "Varför tiger vi?" undrar den nu 84-årige poeten.

Det där var, visade det sig, att öppna ett riktigt rejält getingbo. Enligt Financial Times har dikten varit påskens hetaste samtalsämne. Grass anklagas för antisemitism. Angela Merkel blev ”chockad”, socialdemokraternas ledare (tillika Grass partikamrat) förklarade dikten ”olämplig”. En av vrede skummande recensent i ZDF:s nyhetsprogram Heute Journal slutade sin avhyvling med orden ”ingen, absolut ingen, behövde den där dikten. Utom möjligen Günter Grass själv.” Det kan man kalla sågning!   

Ännu en historia som den gamla bull-teven i mitt maltesiska hotellrum bjöd på blev en påminnelse om en helt annan sorts katastrof: tsunamin som drabbade Japan för ungefär ett år sedan. Alltsedan dess har ett stort fartyg seglat obemannat på havet, tills det nu upptäcktes på drift utanför Alaska. Där sänktes det utan pardon – och utan att det dessförinnan tömdes på en stor mängd olja som fanns i dess tankar. Var inte det konstigt så säg?! Och varför hade man inte hört talas om det tidigare? Hade ingen letat?

Dessutom är det ju så att i påsktider firar katolikerna rejält, på olika sätt. Vilket betyder att såväl tidningar som teve visar iscensatta korsfästningar, en sed som jag måste säga att jag har lite svårt för. Då har jag lättare att ta till mig den italienska varianten av ”Deal eller ingen deal” i RAI. Jättesnygga tjejer i 26-årsåldern har chansen att vinna upp till 500 000 euro i en gissningslek som mest går ut på att tjejerna ska se nervösa ut medan den oerhört manlige programledaren ömsom hetsar, ömsom tröstar, ömsom lockar – allt medan spänningen stiger: blir det några pengar? En sekulariserad korsfästningsvariant.

Där ser ni: det är bra att så att säga byta kanal ibland.

Fast skönt att återvända också. Trots att det bland annat innebär att man får veta att Färjestad inte gick till final i elitserien i hockey.

Copyright Klimakteriehäxan