torsdag, juni 07, 2012

Linnesäsong

Det är nu tiden för linne är inne.
Och då menar jag inte i första hand ärmlösa toppar. Nej, jag tänker på de där linneplaggen. De är oemotståndliga på hängaren i affären, släta och svala – och snygga.

Men så står jag där vid strykbrädan och svettas. Visst, det heter att kläder sydda i linne absolut får vara lite skrynkliga, att det är det som är materialets egentliga charm. Fast så enkelt är det inte. De måste strykas innan de får bli acceptabelt snyggskrynkliga.

Problemet dyker också upp om man som jag har en uppsättning linnedukar. Man har det om man växt upp i relativ närhet av Klässbols Linneväveri. Och hur vackert man än dukar – om bordduken är skrynklig förtar det hela intrycket.

Nu är det så med just dukar, att det finns knep. Först och främst, naturligtvis, att mangla dem medan de fortfarande är lite fuktiga. Det ger en bra grund. När de sedan ska användas finns ett sätt som jag lärde mig på en finkrog i Kalifornien en gång. Vi var de sista lunchgästerna, onödigt sena tyckte personalen, som började styra upp för middagen medan vi satt kvar.

På kom dukarna. Och jag stirrade som förhäxad. För beväpnad med en alldeles vanlig stänkflaska gavs duken en dusch. Därpå strök människan med handen över den textila ytan. Inför mina ögon blev duken slät, fula veck raderades ut, duken fick självtorka, det såg faktiskt alldeles nystruket ut. Så den metoden använder jag alltsedan dess, funkar även på bomull!

Något liknande skulle jag behöva lära mig när det kommer till kläderna. Jo, en sak har jag inhämtat: blötläggning i ungefär en halvtimme gör att man slipper de där hopplösa vikmärkena som uppstår när tvättmaskinen centrifugerar för fullt. Det har något med linfibrernas konstruktion att göra. Tänk att det skulle gå flera årtionden med garderoben halvfull av linnekläder innan den insikten blev min!

Strykjärnet måste fram ändå. Få husliga göromål tycker jag är lika tråkiga, inget är tråkigare.
Sedan är det ett faktum: blir det bara en gång slätt blir det snyggt igen. Fast snart hamnar plagget i tvättskåpet och så snurrar evighetsmaskinen vidare …

Det finns naturligtvis en radikal lösning. Att inte köpa kläder som kräver strykning. Lätt sagt. För det ÄR ju både snyggt, svalt och skönt med linne.
Men har man riktig otur behöver även en och annan ärmlös topp få en omgång på strykbrädan.  
Linnesäsongen är här. Skönt på sitt sätt. Suck ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med. Håller med så himla mycket.

Bloggblad sa...

Tack! Det där med blötläggning visste jag inte - det ska jag genast börja med. Fast... inte ikväll...

Däremot har jag av ren slöhet prövat att lägga på jättestora duken på altanbordet utan att stryka - och si! Direkt från tvättmaskinens centrifug och ut på bordet, tillslätad med händerna - så är den som nystruken när den torkat. Ja, inte de snuttar som hänger ner, men det kan jag leva med hellre än stryka den. Jag gillar inte vaxduk, och träet blir fult, så mitt enda alternativ är tygduk. Inte linne.

♥ Hannele på Hisingen sa...

Tant-knäp är hett!

tant Hannele sa...

P.S.
lata jag har fina dukar under genomskinlig vaxduk

♥ Hannele på Hisingen sa...

P.P.S.
även till vardags

Klimakteriehäxan sa...

Jag har lite svårt för vaxduk inomhus, även till vardags. Men inser det praktiska. Och det finns riktigt snygga, det gör det.

♥ Hannele på Hisingen sa...

Vill man använda sina fina urtvättade tunna fina dukar till vardags, som inte tål tvätt längre, är vaxduk ett måste. Har du sett de fina genomskinliga? Eller har du sett de moderna vaxdukarna? Finns såna som ser ut som spets, läckert.