onsdag, juli 25, 2012

Plågsamma minnen väcks till liv - i sten

Plint. Bock. Häst. Bom.
Enstaviga små svenska ord. Vad ser du framför dig? Vad framkallar orden för minnen?
De där redskapen fanns åtminstone förr i världen, förmodligen än, i varje gympasal. De skulle besegras. Man skulle över, helst lite snyggt. Man skulle hålla balansen, helst också göra några små hopp på den där bommen som lätt kunde uppfattas som trådsmal.

Och trådsmal, det var inte riktigt min stil. Jag var en klumpig unge från vischan som mötte de där redskapen när andra, stadsungarna alltså, redan var tillvänjda och behärskade dem. Söta flickor flög elegant över plinten efter ett kraftfullt men ändå smidigt avstamp på språngbrädan. Själv fastnade jag alltid mitt på den där trista möbeln, om jag ens kom upp.

Minnena från gympasalen, ganska plågsamma faktiskt, väcks när jag vandrar omkring i vad som måste vara ett av Sveriges mest originella museer. Det ligger på Gotland med adress Roma kloster, och det är inrymt i Vänge gamla folkskola. Anders Thorlin, lärarbarn förvisso, köpte huset och såg nya möjligheter. Att han är en samlare är lätt att konstatera. I dag finns ett klassrum intakt, med gammaldags bänkar under vars lock det finns både det ena och det andra.

Här finns mängder av ungdomsböcker, här finns skolresornas souvenirer, här finns Lenin som staty bredvid svenska flaggor, bilder på kungar och Luther. I taket sitter ett 20-tal jordglober. Lite gamla planscher finns på väggarna. Serietidningar. Dockor. Porslinshundar. Stillbilder i svartvitt. Läroböcker i travar. Allt i en salig röra! Och tack och lov många ting som lockar fram glada minnen – jag trivdes ju trots allt bra i skolan!

"Skolbok" i stenklassrummet.
Fast är det egentligen ett museum? Jag skulle snarare kalla det för alldeles ovanligt stor konstinstallation. För även om den gamla skolsalen är lite kul så är det utomhus som Thorlin egentligen står för det nyskapande. I botten är han nämligen stenhuggare. Och samtidigt som han låter de gamla gymnastikredskapen få den behandling de förtjänar, alltså stryk (i det här fallet av väder och vind) så finns skoltemat också i det fria. Här har han byggt upp ett helt klassrum i sten.

Läraren är förstås ett stadigt klippblock. Eleverna är sinsemellan olika, och det är lätt att anta, att den vars bänk säckat ihop är den ungen det aldrig gick särskilt bra för …
Det finns stigar in bland träden där man möter nya stenskapelser som verkar trivas ihop med den gotländska grönskan. Vill man se allt och alla tar det en god stund.

En av Anders Thorlins stenböcker.
Men i ett litet nybyggt annex finns också Anders Thorlins moderna stenskapelser. Han gör olika saker, men eftersom han älskar böcker hugger han ofta ut böcker i sten. Vackra, släta, marmorerade pärmar, många blad – här skulle man verkligen kunna tala om böcker i tegelstensformat, fast de här går förstås inte att bläddra i.

Thorlin berättar gärna själv om sitt projekt och passar kanske på att spela en EP med tidstypisk popmusik medan du ser dig omkring i klassrummet där inne. Utställningen utomhus kan man förstås titta på när som helst.
Undrar du om entrén till detta egensinniga museum? ”Betala om du vill, det är frivilligt!” står det på en skylt som föreslår 25 kronor.
En stenbok, däremot, kostar från fem tusenlappar och uppåt. Men den räcker länge …
Det är tyst i klassen när alla är stenar ...
Här svävar jorden högt.
En mardröm för en skolstäderska!
Under varje bänklock finns "hemligheter".
Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. Det låter som nåt jag skulle vilja besöka!

    Plinten gav mig genast associationer till när jag alltsomoftast fick hjälpas ner av magistern när jag låg som en strandad val på den...

    SvaraRadera
  2. Då är vi två som liknade de strandade valarna, Bloggblad!

    SvaraRadera
  3. Jag har inte skrivit rätt svar på min blogg...utan svarar de som kommenterar hos mig om det "ovanliga" på var och ens blogg. Så det Erik relaterar till är att han sett min kommentar på någon annans blogg....

    Det hos mig är saltkristaller...kanske inte så ovanligt i sig men det är nog litet ovanligt att veta kanske exakt vad det är. Vid påsk och efter sommarsemestern smälter vi salt i vatten och häller i avloppen så att de inte ska frysa sönder....det hade tydligen varit en hel del vatten kvar i hinken och det hade dunstat så att saltkristallerna bildats....

    SvaraRadera
  4. Städerskor ska bara skura golv :)
    Bänkarna ska upp...

    SvaraRadera
  5. stolarna lyfts upp

    SvaraRadera
  6. Fy vilka hemska minnen det där gav. Högst upp under taket på Almtunaskola låg den hemska gympasalen. Man hade blåa gympabyxor, vita linnen och blåa gympaskor. Ont i magen när plinten kom fram för då visste man att det skulle hoppas. Vilket jag inte kunde, fast jag var liten och nätt, minst i klassen. Och rädd för plinten, som jag aldrig ens lyckades äntra. Kamrater som skrattade hånfullt. Jag var också den som alltid valdes sist på brännbollen. Så gympa tyckte jag inte om! Bara dåliga minnen.

    SvaraRadera
  7. Redskapsgymnastik var inte min favoritsysselsättning heller på idrotten. Bollsporter däremot :-)

    Det där skolmuseet (instalationen) på Gotland verkar vara väl värt ett besök.

    SvaraRadera
  8. Pysselfarmor - då hade jag rätt!!!
    Hannele - inte nog med att stolarna ska upp, städarna ska också heta lokalvårdare.
    Cicki - ja, suck, så var det.
    Vonkis - jag var i det längsta usel också på bollsport. Kommer ihåg en brännbollsmatch som alla trodde var slut fast jag var "obränd" - det trodde ingen kunde hända!

    SvaraRadera
  9. Skolmuseet verkar vara väl värt ett besök.

    SvaraRadera
  10. Fina bilder från ditt besök till ett klart annorlunda skolmuseum. Redskapsgymnastik var inte något jag gillade. Blev aldrig så duktig på det heller. Verkar finnas mycket i det där klassrummet, spännande.

    SvaraRadera