Vad har maskrosen gjort för ont?

Bloggar får till stor del liv via sina kommentarer. Varje bloggskribent blir glad över en läsarreaktion, den må vara kort och koncis eller mångordig, klok eller kul, ifrågasättande eller berömmande (ja det är klart att de positiva är roligast …)

Men ibland, alldeles för ofta faktiskt, sätter mystiska avsändare sina spår i kommentarsspalten. Jag vet inte hur många meddelanden jag fått som handlat om nätförsäljning av dunjackor, sportskor eller potenshöjare – de är oräkneliga. Ni som är inne här och läser slipper oftast se dem, eftersom Blogger tack och lov har någon sorts filter som sållar bort de där inläggen, jag är den enda som kan läsa vad som står.

Nu har jag i helgen fått två "synpunkter", båda på engelska (nästan alla är på det språket). I min översättning låter det första så här:
”Nästa gång jag läser en blogg hoppas jag slippa bli lika besviken som jag blev på just den här posten du publicerat. Jo visst, jag vet att det var jag som inte slutade läsa, så jag får skylla mig själv. Men jag trodde ju faktiskt att du skulle ha något vettigt att komma med. Fast det enda jag ser är ett himla gnäll om något som du verkligen skulle kunna fixa om du inte hade så fullt upp med att försöka dra uppmärksamhet till din egen person.”

Strax därpå trillade ett annat in. Där står det:
”Himla cool! Du har verkligen inte en utan flera poänger! Jag gillar det här inlägget jättemycket och tycker också att resten på din blogg är osedvanligt bra!”

Fascinerande nog är avsändarna inte identiska, men väldigt lika varandra. Båda är sajter där man kan låna pengar, snabbt och lätt, genom att klicka på länken som den i övrigt anonyme författaren lämnar (det förstår man utan att klicka, att göra det vore direkt korkat).
Inte nog med det: det är väldigt ofta samma blogginlägg som får ta emot de här spam-kommentarerna. Det allra mest spamdrabbade här på Klimakteriehäxan pryds av en snygg bild på en maskros, tagen för ett par somrar sedan.

Nu har ju jag valt att inte kräva att kommentarerna här ska kompletteras med en ord- eller annan sorts verifiering, vilket väldigt många andra bloggare gör. Men fortsätter det här, kanske rent av i ökande omfattning, måste nog också jag ompröva den öppenheten.
Tills vidare kör vi på som vanligt. Och jag utmanar ödet med ännu ett maskrosfoto ...

Fast innerst inne skulle jag väldigt gärna vilja veta hur en maskros, denna så flitigt förekommande och vackra lilla blomma, kan tilldra sig så mycket negativ uppmärksamhet. Vad har den gjort för ont?
Det är inte rättvist!

Copyright Klimakteriehäxan