Jag önskar - veckans tisdagstema

Utsikt från lunchbordet.

Veckans tisdagstema är JAG ÖNSKAR.

Ja, vad önskar jag? För all del, både det ena och det andra – ni vet, fred på jorden, god hälsa åt hela mänskligheten, trygg ålderdom, alla barns väl, och att mina egna ungar kommer hem ordentligt från sina äventyr, både på resa och på hemmaplan. Osv, osv.

Välkommen in!

Varje år brukar någon nyhetsredaktion, i jakten på heta ämnen, gräva upp en
eller annan familj som av olika orsaker inte har råd att ta någon riktig semester. Med ”riktig” menas då undantagslöst att det handlar om att göra en längre resa, uppleva nya miljöer, se, lära, roas, vila. Och nog håller jag med om att just så kan en bra semester se ut.

Men även med mindre pengar och kortare tid går det att få semesterkänsla. Jag vet, för jag hade en sådan dag i går. Inte semester alltså, bara en ledig måndag.

H och jag for till Vaxholm. Vi brukar göra det någon enstaka gång om året, se på turisterna, ströva längs kajen, äta strömming, kolla butikerna, fika, kanske rent av ta ett dopp.

Solen är på sitt bästa humör, himlen klarblå, de vita molnen är bara dekorativa, inte alls hotfulla. Många är båtarna som lägger till, lägger ut eller bara passerar. Olika språk susar över gatstenarna, det prasslar av kassar med reafynd, ett barn är försvunnet i ungefär femton sekunder och hinner nästan utlösa föräldrapanik, en stor tysk dam förälskar sig i en finsk tunika medan den medföljande mannen suckar hörbart. Frukthandlaren på torget har blåbär, en delikatess som jag naturligtvis köper. Han säljer dessutom tidiga kantareller, men det är glest mellan kunderna.

När hungern slår till hittar vi stadens kanske bästa bord: utomhus förstås, i ett hörn ut mot hamnen. Den här gången blir det visserligen inte strömming, ett traditionsbrott. Men vi sitter länge, njuter av maten, kaffet, utsikten, folkvimlet. Ingen av oss har bråttom tillbaka hem, till storstaden, till den vanliga vardagen.

Efter ännu ett strövtåg bestämmer vi att det är glassdags, och fläder-och-lime-sorbeten i kiosken på torget är jättegod. Vi slickar i oss den medan en mås dansar ett par meter framför våra fötter. Hoppas kanske på att uppträdandet ska belönas med en bit våffla, men där fick han tji … Skriver ett vykort till någon som blir glad. Det räcker med ”Hälsningar från Vaxholm!”

Medan känslan finns kvar i kroppen (trots att vi inte badade denna gång)  önskar jag alltså att alla finge åtminstone en liknande dag i sommar. En dag med sol och semester i varje kroppens fiber, inget passtvång, ingen dyr flygbiljett, ingen hotellbokning, inget trassel. Bara njutning.

Mig hände det på en måndag, men det kan lika väl inträffa en tisdag! Och det är klart att inte alla har nära till just Vaxholm. Men säkert finns det en liten pärla inte särskilt långt bort för dig också!

Den dansande måsen på torgets grus.

Idylliskt, inte sant?

Under klocktornet finns Vaxholms turistkontor.

Visst piggar en blå fasad upp stadsbilden!

Hand i hand med lätta steg i Vaxholm - medan andra besökare har tung ryggsäck ...

Copyright Klimakteriehäxan