September är här

Det har plötsligt gått och blivit september. Ja, det var visserligen väntat. Men på månadens första dag sken sommarsolen varmt från en blå himmel. Enstaka vita moln seglade där uppe. Sjön låg nästan spegelblank. Surrande humlor avbröt ideligen sin flygtur för en snabb landning på ett tilldragande kronblad.

Efter att ha plockat lite kantareller behövde jag svalkas av. Vattnet känns inte kallt ens när de känsliga knävecken ska under ytan. Simturen är fantastisk. Mina armtag gör de för dagen största vågorna – och jag rör mig "majestätiskt", alltså sakta, i vattnet, så ni förstår att det inte handlar om stora svall.

Att soltorka efter ett dopp är också det en njutning. En ny liten sjö bildas runt mina fötter. En nyfiken fjäril närmar sig, men tvingas konstatera att här finns inget att hämta av intresse. Några meter bort rodnar lingonen. Om bara någon dag kommer deras färg att ha djupnat, smaken intensifierats. Men då är jag inte här. Får plocka mina lingon på torget, i år igen. Och det är jag nöjd med, tro inget annat!

Faktum är att jag alltid avskytt att plocka lingon. Omgiven av surrande och bitande insekter ska man försöka få in rytmen med bärplockaren: svepande, bestämda tag i riset, liter efter liter med bär i korgen. Jag lyckades  aldrig på den tiden när man var tvungen att ge sig ut i lingonskogen – vi hade en dags "lingonlov" från skolan, varje unge skulle ha med sig en viss mängd bär till skolbespisningens sylt under läsåret! Misstänker att mamma plockade mina, medan jag sur och grinig satt på en tuva och dödade mygg. Men det där har jag förträngt. Förhoppningsvis hon också.

Medan solen smeker mina torkande axlar ser jag, att lövträdens kronor faktiskt börjar stöta i gult, ja till och med en aning av rött går att ana.
Tvingas tänka att jag nog tagit årets sista sommardopp.
Naken under frottérocken lämnar jag stranden. Har fortfarande några sandkorn mellan tårna.
Kanske plockar någon annan lingonen om några dagar, då när de är riktigt röda.

Copyright Klimakteriehäxan