Ut ur dimman

Det var en dimmig morgon. Solen lät strålarna leka i dimslöjorna. Landskapet förändrades oavbrutet. Som om hemligheter skulle döljas en kort stund, för att strax försvinna in i töcknet, in i det okända igen.

Plötsligt ser jag det. Sagoslottet med tinnar och torn ligger där, träder fram ur dimman. Jag hinner tänka på klassiska berättelser, hinner undra om Törnrosa ligger och slumrar där inne eller om det är en spökslott komplett med andar och annat som inte finns en logisk förklaring till. Kanske jobbar Askungen där? Kanske skurar hon golv som bäst, under överinseende av den elaka styvmodern?

Ett torn pekar mot himlen. Det är väl där, i tornet som lite grann liknar Frihetsgudinnan, som prinsessan väntar på sin riddare, han som ska komma på sin vita springare och rädda henne undan alla faror. Det lyckliga slutet blir som finalen på en romantisk film, innan sagoslottet försvinner en gång till.

Sagoslott? Med eller utan spöken? Som jag kan se med blotta ögat där, från hållplatsen på Skeppsbron medan jag väntar på bussen som ska ta mig till jobbet? Nej stopp! Fantasin kan inte få skena i väg hur som helst.

Sagoslottet vars konturer jag anar i dimmorna är ju faktiskt inte mer hemlighetsfullt än en alldeles, alldeles vanlig färja som snart ska avgå mot Finland. 

Fast det kan säkert också bli en spännande historia. Som jag inte vet någonting om.

Copyright Klimakteriehäxan