Sista sommardagen?

Det känns som om jag fått en present, en riktigt fin, påkostad och väl uttänkt gåva: ännu en strålande sommarhelg, trots att det står september i almanackan och folk börjat köpa nya täckjackor.
Men jag är långt ifrån ensam om att njuta: svanfamiljen drar majestätiskt förbi ute på Årstaviken och sädesärlorna pickar oberört vidare i gräsmattan. De ser inte ut att ha en tanke på att det egentligen är dags att starta resan till Egypten.

Resor hör förvisso semestrar till. Alltså får man frågan efter avslutad ledighet: vart har du rest? I år kan jag svara att jo då, jag har minsann varit ute och farit: ett dygn i Köpenhamn, ett i Oslo, ett i Falun och dessutom en hel del tid i Värmland.

Fast många av mina (inte så väldigt många) lediga dagar har jag tillbringat hemma. Firar framgångar som balkongbonde – eller vad säger ni om att alla pelargonior står i full blom för andra gången? Kruksalladen sträcker sig mot skyn med nya krispiga blad. Basilikan ser ut som om den tänker blomma, den också. Och min söta krukros, med det romantiska namnet Pink Fairy, slår ut med nya små glädjeämnen trots att plantan varit utsatt för en svår attack av spinn som gjorde den nästan bladlös. Petunian är stor som en buske, Campanulan knallblå, på andra varvet även den.

Allt detta medan solen strålar och vikens vatten bjuder in till dopp efter dopp.
Kanske var det den sista sommardagen idag, av årgång 2013. Tack för den! Tids nog far sädesärlan söderut. För att komma tillbaka, precis som själva sommaren.

Copyright Klimakteriehäxan