tisdag, september 10, 2013

Tisdagstema HANTVERK

Hantverk kan vara så mycket.
Gemensamt för hantverket i dess många former är att det i dag sällan åtnjuter den respekt och kärlek resultatet förtjänar. Nästa generation hyser ingen eller liten förståelse för det fint svarvade, det noggrant broderade, det mödosamt hopsplitsade, det smidigt drejade, det fiffigt formgivna i individuellt utförande.

Jag menar förstås inte alls att vi ska beklaga att dagens giftaslystna tjejer inte tvingas fylla en brudkista med allehanda hushållstextilier, i väntan på en drömprins som kanske aldrig dyker upp. Men när skatterna ur en sådan förvaringsmöbel dyker upp är det svårt för att inte säga omöjligt att inte tjusas av noggrannheten i arbetet, som sannolikt utförts med de mest kärleksfulla fingrar, fingrar som inte nöjt sig med mindre än perfektion.

Så tror jag i alla fall att det är när jag tittar på brudlakanen som min mamma sydde och hade klara till bröllopsdagen den 1 december 1945. De kom nyss fram i ljuset och har nog inte använts särskilt flitigt, utkonkurrerade av moderna mangelfria påslakan utan plats för vare sig hålsöm eller spetsar. Men vilket jobb! Då ser ni ändå inte på bilden (det är svårt att plåta vita broderier på vit lakansväv!) de omgivande blomslingorna. Den upphöjda plattsömmen är jämn, jag frestas att skriva "som om den vore sydd på maskin" men det blir i sammanhanget lite missvisande ...

Ett strålande exempel på skickligt hantverk är detta i alla fall, tycker jag. Och önskar att många många fler skulle visa detta och annat i hantverksbranschen ett större intresse, mer uppskattning. Kika bara in i närmsta Myrorna-butik! Fantastiska hantverksprodukter slumpas bort för inga pengar alls. Men verkar ändå inte bli sålda!
Mer hantverk hittar ni till allmänt beskådande om ni klickar på länken till veckans TISDAGSTEMA.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

Cicki sa...

Så otroligt vackert. Min mamma var också duktig att brodera, även om hennes reumatiska fingrar kroknade på slutet. Själv är jag urusel på det och har inte rätta tålamodet. Vilket också gör att jag alltid är grymt imponerad över dessa fantastiska skapelser.

Stare Ström sa...

Visst är det tragiskt att så många timmars arbete nu slumpas bort för någon tia. Något lakan har jag använt som gardin och övrigt ligger bara här. Har inte hjärta att kasta sådant som generationerna före mig la ner så mycket möda på.

esterii sa...

Oj oj.. vad alla kan.. jag måste kanske lära mig börjar smått vandra mot det 50:)

Mias Mix sa...

Många kloka ord hos dig och ett otroligt vackert lakan! Kan bara hålla med om det du skriver, jag hoppas så många hantverk som möjligt lever kvar riktigt länge!

Klimakteriehäxan sa...

Vi är nog rätt många som hoppas - men jag för min del har i a f misslyckats med att smitta mina egna barn med min hantverksentusiasm. Tyvärr.

Med Lenas egna ord sa...

Ja, vi är nog sista generationen som uppskattar detta med fint hantverk. Eller "förslösad kvinnokraft" som min morfar kallade det.
Kan man inte ta upp det i något TV-program? Nu när 50-talet är inne.

Bloggblad sa...

Så fint! Jag hörde nyligen en dam berätta att hon hade haft med sig en mängd väldigt fint broderade tavlor till Erikshjälpen. De tog inte emot dem, går inte att sälja...

Min moster broderade lika fint som din mamma, jag har sparat ett par lakan, men de flesta har gått till återvinningen (indirekt till Lettland).

Däremot har jag sparat svärmors knypplade dukar och det min mamma broderade på äldre dar. Men alla lampskärmar hon sydde, de har gått iväg... Det går bara inte att spara allt när man haft en hel hop av händiga äldre släktingar.