Ur "Vem älskar Yngve Frej". Foto SVT |
"Loffe" blev han tack vare sin roll i dundersuccén "Någonstans i Sverige" från 1973, om en grupp lumparkillar. Sedan gjorde han populära figurer i bl a "Repmånad" och "Göta Kanal".
Men för mig är Janne Carlsson för evigt förknippad med en annan underbar typ: fotografen Nisse i "Vem älskar Yngve Frej", även om han fick slåss med Allan Edwall om min gunst. Filmen byggde på boken med samma namn av Stig Classon, Slas. På något vis framstod alla "Loffes" figurer som riktiga polare, urtypen för en inte särskilt flashig gubbe som man var tvungen att älska.
Oavsett vilken roll man minns honom tydligast i så var det faktiskt som musiker han blev stor först, som trummisen i "Hansson och Karlsson". Bo Hansson spelade hammondorgel och duon var i farten rätt länge innan de gick skilda vägar.
En av mina musikaliska Facebook-vänner skriver i dag med anledning av Janne Carlssons bortgång att "Det fanns faktiskt trumsolon jag kunde inte bara stå ut med utan också gilla!"
Janne Carlsson hade antagligen svarat, tackat för berömmet med sitt typiska "höhöhö".
Sverige är en folkkär figur fattigare.
Copyright Klimakteriehäxan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar