fredag, augusti 11, 2017

Hur gammal får man vara bakom ratten?

På kort tid har äldre bilförare orsakat flera allvarliga trafikolyckor. Diskussionen börjar direkt: Varför ser inte läkarna till att stoppa dem som inte längre ser, hör eller tänker tillräckligt bra för att klara sig i trafiken? De utgör ju en fara, för sina medtrafikanter och också för sig själva!
Borde vi ha en generell övre åldersgräns för folk bakom ratten? Förbud för seniorer att ta körkort över huvud taget? Eller krav på förnyade förarprov varje år efter att man nått pensionsåldern? 

Men det där med att köra bil, det är inte bara en futtig transportfråga. Det handlar också om att rå sig själv, att kunna ta egna initiativ, när det passar. Utan att krusa för andra, utan att passa tåg- eller busstider. Frihet, helt enkelt – och allra mest i glesbygd, där kommunala fortskaffningsmedel ofta är just det: glesa.

Minns ett telefonsamtal jag ringde till min gamla mamma. Inledde med den vanliga men tämligen befogade frågan:
-Hur är läget?
-Jaaaa, svarade hon och drog lite på det, jag måste väl säga att det är en sorgens dag.

Sorg? Nog var det sant att hennes vänkrets genom så kallad naturlig avgång glesnat undan för undan och gjort livet tystare och tråkigare. Men budskapet om en kär människas död hade hon aldrig tidigare framfört på det viset.
Vem gällde det då den här gången?
-Jag har sålt bilen.

En röd Nissan Micra hade varit hennes livlina. En gammal bil, förvisso mycket yngre än sin ägarinna, men ändå till åren kommen. En pålitlig trotjänare som startat i alla väder.
Inte för att hon kört den särskilt ofta på senare år, men bara det faktum att den stod där, startklar, hade varit ett löfte om att hon skulle kunna förflytta sig, åka och handla mat och strumpor, ta en sväng till kyrkogården för att vattna, hälsa på en granne för en kopp kaffe. Ha kvar bestämmanderätten över sitt eget liv, helt enkelt.

Märkvärdigt nog klarade den bilprovningen år efter år. Men en dag tog det stopp.

Den lilla bilen hade med ålderns rätt angripits svårt av rost. Alternativen var få och rekommendationen rak: sälj den till någon som endera vill ha reservdelar eller som kan rusta upp den på egen hand.
Det tog bara någon timme på en nätsajt så var affären klar – och min mamma billös, för första gången på över femtio år (efter lika många års prickfri körning).

-Du kan ju köpa en ny, sa ett barnbarn tröstande.
Fast hans mormor trodde nog inte riktigt på det. Även om hon någonstans gärna hade velat. 
Det blev aldrig någon ersättare i min mammas garage. Hon hade förlorat sin kanske trognaste vän.
Och det var en sorgens dag.

Kanske hade hon blivit en trafikfara om plåtkarossen stått bättre emot rostangreppen. Kanske hade hennes reaktionsförmåga inte räckt till i en kritisk situation. Det prövades aldrig. Men visst är det lätt att förstå att den som mist en familjemedlem för att en 80+are trampat på fel pedal vill slippa se fler möta samma öde. Att långt fler olyckor inträffar på grund av unga bilförares oskicklighet hamnar bredvid diskussionen. Fast det är ett faktum: de farligaste bakom ratten är unga män mellan 18 och 25 år.

Den dagen doktorn tar mod till sig och säger att man är olämplig som förare vill vi nog alla slippa, hur befogat det än är. Att det är ett smärtsamt besked att få är mycket lätt att förstå. Jag har sett det på nära håll, fattat hur ont det gjorde och hur obegripligt och oväntat det var.

Men precis som skavanker uppstår på gamla bilar kan de också dyka upp på oss människor, det vet vi.
Kanske vore det klokt att, precis som man kräver att bilen man kör ska kollas, också införa den där generella förarkollen? En kontrollstation där tecknen syns undan för undan, blir en varning, ett sätt att bereda sig på att så småningom lämna ifrån sig bilnycklarna. För gott. 
Och för allas bästa.

Copyright Klimakteriehäxan


11 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

svårt även åka spårvagn om man har svårt med balans och syn - min far skulle inte köra men han tog nycklarna från "dumma" frun och körde i snövall... bara bilen skadade. Svärfar körde ganska länge, han skaffade GPS för svårt att hitta till oss... tio km... men han klarade inte hjälpmedel heller. Hoppas jag har bättre självkännedom... cyklar på sommaren, skönt att ha bil när man handlar.

Hannele sa...

(unga män kör bättre nu... farligast är nog vita medelålders män som tror sig vara bäst på allt - de klarar sig ofta, inte på grund av sin "skicklighet" utan för att medtrafikanterna står på bromsen för dessa galningar)

Emma, Sol som sol? sa...

Hanneles sista kommentar är så otroligt bra! Hur många incidenter - stora som små - inträffar inte just för att någon annan i sin stora bil tycker att omvärlden så klart ska flytta på sig för dem. Oftast män i stora Volvo-bilar. Japp, generaliserar men det finns i min värld belägg för det. Här i Spanien finns det samma beteende men då är det stora BMW oftast. Volvo är inte så vanligt att se på vägarna vid Costa del Sol, då är det oftast någon som tagit med sig bilen vid flytt.

Många länder har just det som du kommentarer: obligatoriska läkarundersökningar efter en viss ålder.

Folk tycker och tror att det är en rättighet att ha körkort. Det är statens skyldighet att se till att de kan ta sig fram på enklast möjliga sätt. Men se, så är det inte! Först måste man faktiskt bevisa att man är duglig förare och alla är inte det. Varför skulle de vara det? Alla kan inte sy. Varför skulle alla kunna framföra ett fordon? Principen är faktiskt densamma.Jag är evigt tacksam att svärmor aldrig ens försökt ta körkort, till exempel!

Det är läkarnas skyldighet (har jag hört) att ta bort körkort men att det inte tillämpas så som det ska, det är alltför känsligt. Är det då inte bättre att låta Vägverket utföra kontrollerna?

Emma, Sol som sol? sa...

Kan lägga till att inom flygvärlden är det en massa läkarundersökningar hit och dit.

Vad är skillnaden?

Musikanta sa...

Anledningen till att så många äldre fortfarande kör bil är med all sannolikhet alla indragna bussturer för oss som bor på landet. Även fast vi bor i en by finns här varken affär, apotek, bank, post, vårdcentral etc.etc. Buss avgår på morgonen kl 7 och 8 - affärerna öppnar inte förrän kl. 10 i vår närbelägna lilla stad (undantag ICA). Sista bussen hit går kl. 18.00 från Söderköping. På lördagarna inga alls under vinterhalvåret. Tacka 17 för att folk kör bil så länge de möjligen kan hålla i en ratt.
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

TACK för intressanta, tänkvärda kommentarer!

♥ Hanneles bokparadis sa...

(att köra buss, flygplan, passagerarbåtar ställer ju helt andra krav)

Emma, Sol som sol? sa...

Hannele, det ställs krav på löpande läkarundersökning och synkontroll för privatflygarcertifikat, det som motsvaras av vanligt körkort. Vet just inte om det egentligen ställer andra krav att framföra ett flygplan mot att framföra en bil. Egentligen.Det är långt färre flygplan att ta hänsyn till, dessutom.

Jag förringar inte dem som innehar flygcert, jag förstår bara inte varför vi ställer så låga medicinska krav på att få framföra ett fordon som kan köra i 150 km/h.

Vonkis sa...

Känner så väl igen det här från min morfar. Trafikljus var inget han tog så stor hänsyn till de sista åren han levde, för att inte tala om att använda blinkers eller att bara titta rakt fram på vägen när han körde. Att han inte var inblandad i någon olycka var i sig ett under.

Minns att mamma och hennes bror försökte prata med morfar om att i alla fall inte köra lika ofta men det var lönlöst. När så bilen gick sönder ville morfar få hjälp av L (min morbror) att laga den. L drog ut på det hela, kunde inte komma, delar behövde beställas o.s.v. Det slutade med att morfar köpte en ny bil.

Emma, Sol som sol? sa...

Vonkis, visst hade det i det läget varit så skönt för alla inblandade att någon utifrån sagt att nu är det bra, det går inte längre, du varken Får eller KAN längre! Att som anhörig ta den diskussionen måste vara hemsk! Visst är det en stor frihet som berövas - större för många och mer än man tror - men samtidigt så allt som kan ske ...

Klimakteriehäxan sa...

Vonkis - ack ja, ännu en historia ur det verkliga livet ... där det är gott om människor som verkligen älskar sina bilar!
Emma - har sett det där på nära håll. Den demente blev riktigt arg och lyckades ibland ändå slita åt sig bilnycklarna. Jobbigt. För alla inblandade. Om man levt ett helt liv bakom ratten, hur kan det då komma sig att man inte plötsligt får köra med??? Sjukdomsinsikten finns ju inte.