lördag, januari 12, 2019

När julen är slut


Så där ja. I morgon är julen slut, officiellt, med Knut.
Vår en gång gröna gran är numera brun och barrlös, ligger överst i högen som väntar på bortforsling för återvinning.

Jag minns andra granar jag absolut inte velat skiljas från, eftersom de varit så fulla av liv, ja av blommor till och med! Men det var då det ... tur att jag har bilder kvar som kan påminna mig om hur fina små granblommor är.

Kvar i huset är fortfarande den gran jag själv gjorde när jag var femton. Den består till största delen av överblivna tygbitar från en grön sammetsklänning jag hade. I toppen en "stjärna", enstaka prydnader på grenarna. Möjligen är jag ensam i världen om att gilla denna skapelse, men jag har hängt upp den varje år sedan dess och ser fortfarande på den med kärlek och värme! Och inte barrar den heller ...


Uppdatering: En annan evigt grön gran! Marimekko-underläggen, i design av Jatta Salonen, har ungefär trettio år på nacken. Så fina fortfarande, men söndagens frukost blir den sista innan det blir paus till jul 2019.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Snacka pm hållbarhet! Den granen har ju minst sagt ett antal år på nacken, och den står sig än idag. Å som du säger - den barrar inte. Bra jobbat! Å när du gjorde den tänkte du säkert inte på att den skulle bli till perfekt bloggfoder 2019;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag pysslade väldigt ofta med textil när jag var ung. Tyvärr slutade jag med det, fick andra intressen. Fast det höll ändå i sig och broderade och stickade gjorde jag länge.

      Radera
  2. det gamla är fint, själv har jag nästan inget sånt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det bra att spara prylar!

      Radera
  3. Din gran är fylld med charm, gillar den mer än Marimekkos, om jag ska vara ärlig.

    Mamma och pappa hade för ett gäng år sedan en gran de inte hade hjärta att slänga ut för den började bilda skott. Till slut orkade den väl inte mer och då fick den åka ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är som du förstår förtjust i min eget "verk" ...

      Radera