God jul!

Att skicka julkort var en vana men den vanan lever inte längre, annat än i något enstaka fall. Nu kommer våra meddelanden fram blixtsnabbt och utan extra avgifter, och visst fungerar det väl bra!?

Men någon gång ibland kan det där fysiska julkortet vara minnesvärt. Som det ni ser här ovan, ett fritt broderi i vykortsformat, sytt av medlemmar i kvinnokollektivet i Macul i utkanten av Chiles huvudstad Santiago. Köpte det för många år sedan, har aldrig nänts skicka det vidare, eftersom jag själv tycker så mycket om det här lilla konstverket ...

Så nu finns det sedan länge i ram och kommer fram någon gång i advent år efter år. Och nu blir det mitt julkort till dig som tittar in här i min blogg: GOD JUL!

Copyright Klimakteriehäxan

Klänning till jul?!

Tänk att jag hittade den ändå, efter träget letande, min julklänning! Naturligtvis skulle den vara röd! 

Jasså, trodde du inte den fanns i min storlek? Nej det gör den förmodligen inte, du har rätt, jag ljuger sämre än alla hästar travar. Du tittar på en kreation skapad av den tunisisk-franske modegurun Azzedine Alaia, vars verk just nu ställs ut på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Alaia var i grunden skulptör, och det ser man faktiskt på kläderna han designat! 

Han flyttade till Paris som mycket ung, bara 16 år gammal, och fick genom kontakter en praktikplats hos Dior, men där stannade han bara i fem dagar. Sedan blev han au pair hos en familj i vilken mamman var road av vackra kläder, så han fick sy klänningar till henne snarare än att ta hand om ungarna.

Ryktet om Alaias skicklighet spred sig och vid sin död 2017 var han en internationell modestjärna som klätt mängder av världskändisar. I hans kundregister fanns namn som Tina Turner, Michelle Obama, Madonna och Victoria Beckham. Ja till och med Greta Garbo ska ha köpt kläder av honom! Naomi Campbell blev hans älsklingsmodell.  

Jättekul utställning att titta på (kvar till 15 mars) även för oss som aldrig (oavsett priset) skulle ha kunnat klämma in oss i en av hans kreationer. Mycket nitar, blixtlås, paljetter, skinn av pytonorm, dramatiska "hål" på spektakulära ställen på kläderna. Oftast svart men även vitt och enstaka plagg i andra färger – som "min julklänning", exempelvis ... Visst blir den väl perfekt i kombination med skinka, dopp i grytan och Janssons frestelse? Bara jag inte spiller. Tror inte det sitter någon lapp med tvättinstruktioner i sidsömmen. 

Tajt är bara förnamnet ... Den svarta klänningen formas av ett enda jättelångt blixtlås
som börjar på axeln och sen går runt kroppen!

Tillåt mig generalisera lite: vi som besöker utställningen är inte av samma storlek som
Alaias modeller.

Copyright Klimakteriehäxan

Filmkväll?

Judi Dench är Philomena.

Vill du se en riktigt bra film? Det finns en chans ikväll. "Philomena" visas av SVT1 med start klockan 22.35. Sent, visst, den är inte slut förrän efter midnatt, men du kommer inte att ångra dig! 

Det är Judi Dench som gör huvudrollen och hon är förstås magnifik. Om hur en kvinna på sin ålders höst vill hitta sin son, pojken som togs ifrån henne när hon som ensamstående tonårsmamma nyss hade fött  honom på ett kloster i Irland. Och om du inte tror att du kan hålla dig vaken kan du välja en annan tid att titta, filmen finns på SVT Play och ligger kvar t o m 19 januari.

Skulle du vilja förlänga filmkvällen med en nattbio, så kommer "Den sista resan" att bli tillgänglig på SVT Play klockan 02.00 i natt. Det är Fredrik Hammars och Filip Vikingssons underbara berättelse om hur Filips pappa ska få återse sitt älskade Frankrike. Filmen utsågs till Sveriges bidrag inför utdelningen av årets Oscars-statyetter, men den kom inte med i finalen. Hur som helst är det en jättefin film som exempelvis jag tänker se en gång till. Vi är över 400 000 svenskar som redan sett den på bio! Missa den inte! Föredrar du att invänta Annandag jul så sänds den då, klockan 20, i SVT1.

Copyright Klimakteriehäxan

En annan sorts skyltsöndag

Fjärde söndagen i advent. Fjärde ljuset är tänt, i den gamla staken från Ikea. Lisa Larssons tomte har denna gång fått jobbet att vakta ljusen.

Sakta men säkert dyker julprylarna upp även i mitt hem, trots att jag håller emot, vill inte ha allt på plats för tidigt. Jag har också en annan (o)vana: jag lyckas varje år köpa någon ny julgrej fast jag redan har så det räcker och blir över. Att jag i år tagit med några "juligheter" till Myrorna märks liksom inte ... Och denna Skyltsöndag väljer jag att skylta med sådant jag "jular till det" med! Idag gör jag helt enkelt en träda-fram-are och visar att jag trillat din inte en, utan tre gånger. 

Det är ju sedan länge känt att jag är kuddoman. Älskar att byta kuddar, tycker att det är ett enkelt sätt att ändra lite i min hemmamiljö. Ni tror mig säkert när jag nu avslöjar att jag köpt ännu en julkudde ... från Hemtex ...

Vet däremot inte om jag också redan bekänt att jag är väldigt förtjust i brickor? Jag är ju det. Varje frukost intas med olika brickor som underlägg. På den långa bänken i köket ställer jag upp snygga brickor som de konstverk de faktiskt är. Och även här gör jag som med kuddarna: om man byter så "händer" det saker! Över spisen vilar i juletid sedan flera år amaryllisbrickan gjord av Lisen och Gocken Jobs. Men till frukost denna jul väntar nya brickor som ser ut som fina julklappar! Fynd hos Flying Tiger.

I granen ska det som vanligt glittra och glimma, men det kan det få göra på lite fler ställen. Brukar hänga upp jättefina gyllene granprydnader från Unicef i en dörröppning. Fast i år blir det ett gyllene inslag till, i en annan dörröppning. 

Köpte misteln i gulmetall (från Pluto design) i shoppen på Sven-Harrys konstmusem. Om den genererar något pussande? Ja se det vet jag ju inte förstås ... men nu har jag i alla fall inte kapat åt mig en fridlyst växt ... utan en som håller i evigheter! Dock kvarstår faktum: jag har aldrig blivit kysst under en mistel. Men hoppet är ju det sista som dör ...

Som sagt, inga "riktiga" skyltar i dag, men man tar sig ju vissa friheter så där som äldre damer kan göra ... tror BP tolererar det. Övriga trogna skyltare är exempelvis Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Trevlig adventssöndag önskar jag alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att just den här tiden på året ställs jag inför ett av vardagens oförklarliga mysterier. Jag köper tre hyacinter på lök och ställer dem på rad i en kruka perfekt för ändamålet. De får väldigt lite vatten, nästan inget alls. Ändå blir resultatet undantagslöst, gång på gång, detsamma: en hyacint blir klart längre än de övriga två. Aldrig blir det tre lika höga. Varför, det är det jag undrar? De ser likadana ut från start!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hotande granar

Hur lyder den, meningen jag läst i veckan och som fått mig att hejda mig i läsningen, om än aldrig så lite? Frågan kommer från Skriv-Robert på lördagar och denna vecka väljer jag att citera ur min "adventskalender", det vill säga boken "Selma Lagerlöfs jul" som innehåller just 24 berättelser. Jag har troget läst en om dagen utom  den 11, kom för sent i säng så då hann jag inte. Den historien spar jag nu till juldagen, som dessert! Det var den 14 när "dagens lucka" var en bit text hämtad ur den fenomenala romanen "Kejsarn av Portugallien". Jan i Skrolycka är på väg till julottan i den kolsvarta morgonen, rädd att något otäckt ska hända hans lilla nyfödda dotter som han bär i sin famn. De går genom skogen där de stora granarna känns hotande ... tänker de röva bort hans barn?

Och när man såg dem i skenet från blossen, med stora snöklumpar på grenarna, kunde man inte undgå att märka, att flera av dem som man förut trott vara träd, inte var annat än troll, med vassa ögon under de vita snöhättorna och med långa, skarpa klor stickande fram under de tjocka snövantarna.

Copyright Klimakteriehäxan

Bara dagar kvar!

Det drar ihop sig nu! Till jul, alltså. Bara dagar kvar. Vit verkar helgen inte bli, men låt oss hoppas att den blir god ändå! Elisa Matilda slänger in fem fredagsfrågor på temat jul.

1. Hur känner du inför julhelgen? Det ska bli trevligt fast jag kommer att sakna den bortreste Sonen med familj. Inga paket till barnbarnen under granen!
2. Vad behöver du göra i sista minuten? Har varken köpt gran eller julmat. Än.
3. Hur kommer du att spendera julen? Hemmavid.
4. Vad är det viktigaste under julen? Den där berömda julefriden som man hoppas ska infinna sig ... tillsammans med god mat, förstås.
5. När klär du granen? Dan före dan. Det är sen gammalt. Därefter äter vi risgrynsgröt och tar första mackan med julskinka.

Copyright Klimakteriehäxan

Hårt paket under granen?

Julafton nästa vecka. Väntar du dig något hårt paket (bok)? Det är Mia i bokhörnan som undrar.

Jo, trots att jag egentligen inte vill eller bör ha fler böcker i min ägo kan det nog bli någon. Oklart vilken, men jag köper den troligen själv ... det är enklast så! Sedan vill jag säkerligen stifta bekantskap med några jag köpt till familjens andra medlemmar.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om tågen som inte går

Tåg använder upp mindre resurser än andra transportslag eftersom de tenderar att ställas in, vilket är bättre för planeten. Det betyder att folk börjar åka buss i stället, vilket skapar mer trängsel ute på vägarna, vilket uppmuntrar fler att lämna bilen hemma och ta tåget, vilket de inte kan, eftersom det inte går något.

-Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Magnusson har länge retat sig på att SJ:s tåg så ofta är försenade eller helt ställs in. Men nu har hon hittat till den brittiske komikern Jason Hazeley som lyckats göra den perfekta analysen av hur strulande järnvägstrafik i själva verket är ett sätt att ligga före när man ska tänka grönt, ett magnifikt cirkelbevis! Magnusson konstaterar att "i sin hållbarhetspolicy säger SJ rätt ut att de strävar efter minsta möjliga klimatpåverkan – och vad har har väl mindre klimatpåverkan än att stanna kvar på perrongen, och i förlängningen hemma? Inget!" Nu återstår att se hur SJ lyckas med jultrafiken ... 

Barn och böcker – en kanonbra kombo!

Vilka böcker för barn och unga uppskattar du? Det är veckans kulturfråga från Enligt O, som dessutom bjuder på en jättefin vinjettbild!

Det finns absolut favoriter, några från när jag själv var barn, några från min tid som högläsande mamma – och några nyupptäckta under min tid som högläsande farmor.

"Tant Mittiprick" (Mrs. Piggle-Wiggle) av Betty MacDonald tyckte jag var jätterolig när hon hamnade i mina barnhänder och det tror jag ungar tycker fortfarande. Ska definitivt köpa den till barnbarnen fast kanske inte riktigt än.

Jan Lööf blev väldigt populär hos oss, inte minst tack vare "Sagan om det röda äpplet". Sven Nordqvist med Pettson och Findus ska heller inte glömmas bort. Och Barbro Lindgrens "Loranga, Masarin och Dartanjang" – vilken höjdare det var/är!

Långa Farbrorn och lilla Anna. Så poppis!

Vår ljuvliga treåring kan höra allt om Lilla Anna och Långa Farbrorn (Inger och Lasse Sandberg) hur många gånger som helst. Hennes storebror har, i sin fars fotspår, tänt på "Nussekudden" av Arne Norlin. Bland nyskrivet som går hem finns det mesta kring Greta Gris (Peppa Pig) men oj så mycket "merch" som omger henne och hennes gäng ...

Att Gunilla Bergström inte hade "uppfunnit" Alfons Åberg redan när jag var liten kan jag tycka var synd, men vi har ju tagit igen det med marginal. Den stora boken om Pippi Långstrump fick jag i julklapp när jag just hade fyllt åtta. Den är flitigt läst och ihoptejpad, men jag tänker nog att den funkar för ännu en generation! 

När Sonya Hartnett fick ALMA-priset kom en ny författare in i min värld, en vars "ungdomsböcker" verkligen fungerar också för vuxna. Och av alla barn/ungdomsböcker som handlar om livet i idrottsmiljö har jag gillat Bengt-Åke Cras, som skrivit om hockey. Missa inte heller Niklas Krog, som skrivit om basket (och dessutom en del fantasy som Sonen älskade).

Kvar står ett enkelt faktum: barnböcker är viktig litteratur och man har nytta av den där läsningen livet ut. Otroligt glädjande att försäljningsstatistiken tyder på att intresset lever. Gäller bara att det väcks i alla kretsar!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

519

-Så många svenska deckare har publicerats under 2024. Det är nytt rekord! Dessutom har 111 krimhistorier översatta från andra originalspråk getts ut här. Från 2010 går kurvan över antalet nya deckare brant uppåt. Statistiken finns att hämta hos Svenska Deckarakademin, och nog blir man väl lite imponerad? Mycket läsning för vän av spänning!

Bland tomtar och troll

Tomtar och andra väsen i nordisk folktro, det är sådant som Skriv-Robert tycker att vi ska ägna oss denna tisdag för att få ihop en bra boktrio. 

Egentligen tycker jag rätt illa om "mystiska" figurer, troll, änglar och spöken, oavsett vem som skriver om dem, men visst: det måste ju finnas undantag. Och om man som jag bekänner sig till Selma Lagerlöfs fans måste man ju hacka i sig en hel del spökerier och trolldom, vare sig man vill eller inte. För spökar, det gör det i Selmas berättelser! Pekar inte på någon specifik, finns många att välja på.

John Bauers version av bergtrollet.

I trollens värld rör sig också en del författare. Och då hamnar jag hos Gustaf Fröding och hans "Ett gammalt bergtroll" (ur diktsamlingen "Stänk och flikar"). Cornelis Vreeswijk har sjungit in den, och det har han gjort med den äran! Trollet är en "ondögd och vildögd" figur och en riktig otäcking ... och Fröding var, konstaterar Cornelis med all rätt, "en hipp poet"!

Tycker också att den tomte som troget dyker upp varje jul är värd en extra tanke. För när reflekterade man senast över vad Viktor Rydbergs tomte egentligen gjorde, i den där kalla midvinternatten? Elva strofer har dikten, vi minns oftast bara den första. Det här är den näst sista och först här fattar man hur orolig tomten faktiskt, med all rätt, är för framtiden:

Tyst är skogen och nejden all,

livet där ute är fruset,

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset.

Tomten lyssnar och, halvt i dröm,

tycker sig höra tidens ström,

undrar, varthän den skall fara,

undrar, var källan må vara.

Copyright Klimakteriehäxan (och Viktor Rydberg också förstås ...)

7305 dagar senare ...

I dag har det gått 7305 dagar sedan jag började blogga, den 16 dec 2004 – alltså för tjugo år sen just i dag. Tänk att man skulle få fylla tjugo en gång till i livet! Det hade jag inte trott. Händer förvisso inte alla ...och nej, jag förväntar mig inga presenter!

Tittar jag så på hur många inlägg jag publicerat sedan dess är siffran 8019 (detta inräknat), vilket betyder att jag minsann lagt ut mer än ett om dagen. Ja jag tror att man visserligen kan hitta "tomma" datum, men också enstaka där det finns tre dagsfärska bitar ... somliga jättekorta, andra som tagit lite längre tid för den intresserade att läsa. Inledningsvis hade jag heller inte lärt mig hur man kunde lägga in foton. Idag är bilderna jätteviktiga (och ett strulande bildbehandlingsprogram en källa till rejäl irritation).

Hur många timmar som gått åt för att hålla Klimakteriehäxan vid liv vill jag inte tänka på, väl medveten om att väldigt många av mina medmänniskor – stundtals förvisso också jag själv – tycker att jag kunde ha ägnat mig åt något nyttigare. Ett antal laptoppar har också funnits med på resan.

Nu hoppas jag på ett gott nytt bloggår, trots att jag är väl medveten om hur "omodernt" det blivit att blogga. Kan upprepa mig en gång till och påpeka, att jag gör det ju mest för min egen skull. Den dag det känns tråkigt lägger jag av!

Om ni undrar hur jag kommit fram till siffran 7305 dagar så ska jag inte låta er tro (och kanske rent av imponeras av) att jag suttit här och räknat på fingrarna. Nej då, jag tog hjälp här!

Copyright Klimakteriehäxan

Håll huvudet högt!

Hon står där i skyltfönstret och tittar ut över gatan. Hon är inte direkt "ondulerad" som man sa om noggrant friserade damer förr i världen, men numera vet vi att lite "nyvaket rufs" kräver ganska mycket jobb av en energisk frisör.

Det här håret har också fått sin noggranna behandling. Men det är i själva verket en taklampa. Om du tittar noga på bilden ser du sladden den hänger i! Lampan ingår i skyltningen som butiken tillhörande Sven-Harrys konstmuseum har, med massor av häftiga prylar. Som tur är vet jag inte var hos mig den här lampan skulle passa. Priset (kring 6000 kr) passar mig urdåligt. Men underbart rolig är den, håll med om det!

I skarp kontrast till "skylten" ovan står den här nedan. Faluröda väggar, vitt runt fönster och dörr, trappa i trä, kruka med extra grönt, lantlig miljö, rustikt rakt igenom. Och så en liten trevlig skylt som fångade mitt öga!

Skyltsöndagen är inne på spurten, så har BP bestämt. Men tio söndagar till håller vi på, vi bloggare som numera mer eller mindre medvetet ständigt letar efter skyltar där vi går fram. Det kan vara snygga, dumma, roliga eller smart skyltar, ja snart sagt vilka skyltar som helst! Vana skyltare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hemkänsla

Äntligen har jag läst ut "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz", Göran Rosenbergs berättelse om sin pappas öde. Stark, mycket välformulerad, berörande text som tagit mig både tid och möda att komma igenom. Tungt att läsa om alla vidrigheter som utspelade sig under Förintelsen, tungt att ta in vilka livslånga trauman de som överlevde fick tampas med. Att komma till ett helt nytt land betydde på sätt och vis att börja om på nytt, men det förflutna fanns förstås alltid med. Det är Skriv-Robert som efterlyser Veckans mening på lördagar. Man väljer en mening man nyss läst, en som orsakat en aldrig så liten extra paus i läsningen, för en snabb eftertanke. Jag väljer denna:

 Att vara hemma är att bli förstådd utan att behöva säga så mycket.

Copyright Klimakteriehäxan

Luciadag – med tur eller otur?

Den 13 december varje år är de framme, mina två favoritlucior. Mina gamla besökare känner igen båda: Dottern i full mundering, med Sonen lite i bakgrunden. Och så Lisa Larssons lussebrud, ur hennes serie Adventsbarn, i keramik. Figurerna, som blivit otroligt populära, tillverkas fortfarande på fabriken i Gustavsberg. Tärnor, stjärngossar och tomtar ingår. 

Båda mina älsklingslucior är blonda med lugg, båda är otroligt söta och båda kommer att fortsätta lussa med mig så länge jag lever och vet var jag har dem ... Dottern lussar dock inte "live" längre så vitt jag förstått.

Årets Lucia-dag råkar infalla på en fredag, och det skulle väl kunna oroa en och annan. "Fredag den trettonde" är ett urgammalt begrepp med rötter ända in i antiken, och den har också viss betydelse i kristen tro. Men begreppet som "otursdagen framför alla andra" började inte spridas förrän på 1800-talet och riktigt vanligt blev det först på 1900-talet.

Idag har Elisa Matilda dagen till ära valt tur-och-otur-tema för sina fem fredagsfrågor:

1. Har du någon gång haft en lyckodag där allt gick rätt? Skulle tro det, men har råkat glömma den dagen ...
2. Har du någonsin upplevt något riktigt oturligt på en fredag den trettonde? Skulle tro det, men har råkat glömma den fredagen ... har ju upplevt så många ...
3. Vilka är dina tankar om skrock, som att gå under en stege eller att en svart katt korsar din väg? Undviker att gå under en stege, eftersom jag skulle kunna få något i huvudet. Tar ganska lätt på skrock i övrigt, svarta katter är fina (även om jag gillar de randiga mest).
4. Har du någon gång undvikit något för att du trodde det skulle ge otur? Minns inte det. Men minns att jag hittade en fyrklöver just innan mitt första barn skulle födas, det tog jag som ett gott tecken!
5. Tror du på karma? Inte i den buddhistiska grundmeningen åtminstone. Svårt begrepp att hantera tycker jag. Tror mig aldrig ha använt ordet!

Copyright Klimakteriehäxan