Hon blir 90 år i dag, Edna O´Brien, som jag faktiskt älskat att läsa, även om jag nog tappat bort henne på senare år. Nitton romaner har hon skrivit, fjorton av dem står i min bokhylla. Dessutom har hon producerat poesi, dramatik, essäer och artiklar. Debutboken kom när hon var trettio år.Hon föddes på Irland men bor sedan länge i London, eftersom katolikerna i det religiösa Irland blev heligt förbannade på det hon skrev. Skulle plötsligt flickor och kvinnor få ha en massa åsikter om jämställdhet, sexualitet, äktenskap, skilsmässor och relationer över huvud taget? Ja, det ansåg i alla fall den här författaren. Men inte ens hennes egen mamma höll med.
Med åren har Edna O´Brien fått en gedigen beundrarkrets i vilken namnkunniga kollegor ingår. Philip Roth kallade henne ”den mest begåvade kvinnan som skriver på engelska”. En annan manlig författare menar att ”hon förändrade den irländska litteraturen; hon förde in den kvinnliga erfarenheten av det inre livet och av sexualiteten, och hon gjorde det med stil och allmängiltighet för hela världen.”
Så småningom har också irländarna ångrat sig. Landets president har officiellt bett om förlåtelse för det förakt hon mötts av i sitt hemland och för bannlysningen av hennes böcker. Det händer till och med att Irlands ambassad i främmande land ordnar boksläppsparty när en ny O´Brien-bok lanseras.
Märkligt nog har hennes namn mig veterligen aldrig (öppet) figurerat i diskussionerna om vem som bör få Nobelpriset i litteratur, inte ens jag har tänkt tanken! Fast hon skulle utan tvekan kvala in, även om det nu börjar bli lite bråttom.
Hennes senaste bok "Flicka" (Girl) kom ut i fjol, på svenska nyligen, och det verkar vara hårresande läsning. 85 år gammal reste Edna O´Brien till Nigeria för att göra research. Hon hade fångats av nyhetsrapporteringen om hur nästan trehundra unga flickor 2014 kidnappades av terrorgruppen Boko Haram, ville veta mer.Många försvann spårlöst, men det finns också de som överlevt och kunnat vittna om grymheterna de utsatts för, grymheter av alla tänkbara och otänkbara slag. Det är deras historia hon nu berättar, och det är en bok jag känner att jag absolut måste ta tag i. Expressens recension slår fast: man kan inte sluta läsa trots att läsningen är rena tortyren.
Därmed har Edna O´Brien än en gång bidragit till samhällsdebatten, slagit ett slag för kvinnans rättigheter, fast inte denna gång i sitt hemland. Man kan tänka sig sämre sätt att fira sin födelsedag. En fantastisk 90-åring!
Copyright Klimakteriehäxan
Mina trogna läsare har fått tugga i sig Edna O´Briens namn rätt många gånger vid det här laget. Vill du kolla hur envis och hängiven (tjatig?) jag varit och är? Skriv in hennes namn i sökrutan högst upp till vänster!
Inlägg
