lördag, juli 01, 2023

Årets skörd

Å dessa underbara bär! Men vädret har nog varit i torraste laget för att smultronen ska trivas. Ändå fick jag en liten näve som bjöd på sommarsmaken framför andra. Tänk att när jag var liten var jag allergisk mot både smultron och jordgubbar! Vilken evig tur att det gick över!

Den här lilla skörden blir nog årets hela, tror jag. Minns hur en av våra grannar, en till åren kommen tant, bad folk plocka smultron åt henne. Och vad gjorde hon med dem? Jo, håll i er, hon gjorde sylt. Säkert god sylt men jag kan inte tänka mig att det smakade bättre än de färska nyplockade gör.

I vår familj ingick smultron länge i julaftonstraditionerna. När klapparna var öppnade bjöd mamma på smultron som hon förvarat i frysen sedan plockningen var avklarad på sommaren. Fantastiskt gott, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att hamna utanför

Har jag under läsning i veckan stött på en mening som fått mig att stanna till en extra liten sekund? Det är Skriv-Robert som dragit igång denna återkommande efterlysning. Veckans mening kan vara klok, rolig, korkad eller rent av vacker. Huvudsaken är att den har en liten extra knorr som gör att man tänker till. Denna lördag plockar jag min mening ur Sara Kadefors roman "Kast med liten kniv". Läsaren får följa huvudpersonen Jonas som vuxen med ständiga tillbakablickar på en start i livet som var långt ifrån okomplicerad, ibland rent dramatisk. Jonas minns hur det var att inte "höra till" och som vuxen, i sällskapslivet, är han inte alltid helt bekväm med regler och konventioner. Tror nog att hans sits inte så sällan delas av andra! För ibland kan man hamna på "fel" ställe!

Det skulle kännas som att stå i ett hörn med en dumstrut på huvudet hela kvällen.

Copyright Klimakteriehäxan


  

fredag, juni 30, 2023

Med hopp om ett gott slut

Sista helgen i juni är redan här. Förr i världen var juli semestermånaden framför andra, numera är ledigheterna mer utspridda men man får ändå räkna med mycket trafik och lång kö till glasskiosken. Och en sak är klar: man ställer sig sist i kön, utan undantag! Det där lilla ordet "sist/senast" är nyckeln när Elisa Matilda levererar sina fem fredagsfrågor:

  1. Vad var sist på din senaste inköpslista? Vaniljglass.
  2. Vad sa du senast att du aldrig kommer göra igen? Bada i stora vågor. Vatten är farligt.
  3. Vilken tv-serie eller film såg du senast klart? DNA. Danskt drama på SVT. Finns på Play. Klart bra! (men se säsong 1 först!)
  4. Vad tog senast slut hos dig? Vaniljglass! (Går åt till jordgubbarna)
  5. Hur avslutar du ett samtal? Lite olika beroende på vem som är i andra änden förstås. Försöker vara lite trevlig, så att folk kan tänkas vilja ringa igen ... ber i princip aldrig någon att flyga och fara även om en och annan envis försäljare kan ge mig lust att göra just det.
Det där med hur saker slutar är viktigt. Härligt är, i alla fall när det
 handlar om böcker och filmer, att bli överraskad. Lyssnar just nu (när vi åker bil) till Håkan Nesser som läser sin novellsamling "Från Doktor Klimkes horisont" och kan konstatera, när jag hört två av fem berättelser, att Nesser är duktig på att fixa till bra och åtminstone av mig oväntade slut. Flitigt översatt är han också! Den tyska upplagan har ett betydligt mer tilltalande omslag än den svenska ...

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 28, 2023

Akvarell!!!!!

Återbesök i Klimakteriehäxans akvarellatelje! Det blir en dubbel denna gång, tycker de påminner mycket om varandra. Färg och vatten är ju i princip allt som behövs, plus ett underlag som är lovligt att använda! 
Här går mina tankar till tandläkaren eller tandhygienisten som, när misshandeln närmar sig slutet, säger: Var så god och skölj! En uppmaning man mer än gärna lyder, i förvissning om att man snart får gå hem.


Copyright Klimakteriehäxan
 

tisdag, juni 27, 2023

Godis är gott

Denna tisdag ska vi bejaka sötsuget, det tror jag i alla fall att Ugglan tycker. Detta eftersom hon vill möta en tisdagstrio bestående av Sött & gott (i handling, titel eller på omslag).

"Sju sorters kakor" kom ut första gången 1945 och har nu tryckts i inte mindre än 100 upplagor! Jag önskade mig den i present nån gång och fick den, men inte är den flitigt använd. Däremot inser jag att min mamma bakade många av kakorna som finns med i denna klassiska receptsamling.

En annan bok med massor av godis mellan pärmarna är Anna Bergenströms "Under valnötsträdet" – där hittade jag en av mina favoritdesserter, limoncellomousse. Det verkar som om alla gillar den! När jag tänker på saken tror jag det kan vara dags igen vilken dag som helst ... Ett extra plus för den här boken är de fina fotografierna.

Ur filmen "Chocolat"
"Choklad" (Chocolat) är en roman av Joanne Harris som Lasse Hallström gjort långfilm av. Ensamstående mamma öppnar chokladbutik vid ett torg, mitt emot kyrkan i liten fransk stad. Det ställer till det! Jag såg filmen med nöje men har inte läst boken. Inser att Harris förmodligen har en riktigt rejäl "sweet tooth" för hon har också skrivit "Lollipop Shoes" och "Honeycomb" (som jag inte heller läst)!

För egen del borde jag kanske söka upp någon av de där böckerna med vars hjälp man påstås kunna "bota" sitt sockersug. Jag har (tyvärr) alldeles för lätt att peta i mig en godisbit av vad slag det vara må. Karin Smirnoffs roman "Sockerormen" har jag ändå avstått ifrån utan minsta svårighet, eftersom jag tidigt insåg vad den handlade om och att jag verkligen inte vill läsa den. Tänker inte läsa hennes Millennie-böcker heller förresten, lika lite som jag läste David Lagercrantz´ uppföljare. Kunde dock inte låta bli att dra på mun åt den senares ilska över Smirnoffs Salander-variant. Stieg Larsson var bra, räckte för mig! Äkta läsgodis!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 26, 2023

CITAT om den nya svengelskan

"I luften skulle 'welfare chicken' serveras. Varför den otursamma fågeln fick hanka sig fram på socialbidrag under sin korta levnad – för att sen få sällskap av en 'burnt tomato' – kunde däremot ingen resenär lista ut, oavsett språkkunskaper. Det är kanske ingen big deal som de säger i Amerika.
Språk är en levande organism och det är kul när folk ids använda det kreativt. Att meddela sig tillhör de fria konsterna. Och hur skulle någon konst bli gjord om alla höll sig till reglerna?
Men jag vill ändå försiktigt anföra att mycket av den engelska som används i Sverige av företag, institutioner och privatpersoner har börjat utgöra helt nytt, helt eget, tredje språk. Där jag som svenskspråkig ibland fattar noll. Och som amerikan ännu mindre. /.../ Och ju mindre folk förstår ens vad de själva säger – desto smidigare går det att skylla på någon annan."

-Ja hur hanterar vi vårt språk egentligen? Går dagens "svengelska" att förstå? Och är den bättre/effektivare än gammaldags svenska? SvD-medarbetaren Jenny Nordberg, bosatt i USA, funderar kring hur svenskar uttrycker sig, både i tal och skrift. Hon börjar ombord på ett flygplan där informationen är, lindrigt talat, dunkel. Nordberg ifrågasätter rent av om hon ska fortsätta skriva på modersmålet ...

söndag, juni 25, 2023

Sommarskyltat

Glass och jordgubbar. Det är så man stavar till (mid)sommar, åtminstone en Skyltsöndag! Fler skyltar hittar du via BP.



Det blir en selfie idag, för ovanlighetens skull ... Jag skyltade nämligen också, med 
midsommarstång. Och har man den i den här positionen slipper man dansa runt den!
Ingen valde heller att dansa runt mig ...

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juni 24, 2023

Akvarell!!!!

Nu tar jag lite hjälp av Leonard Cohen, som faktiskt gett oss en musikskatt med mängder av fantastiska texter. Låtarna lever kvar även om han själv inte gör det. Men han skrev ”There is a crack in everything – that's how the light gets in” och visst ser det ut att vara en spricka som släpper in ljus i min "akvarell"? Jag fortsätter alltså att blanda färg och vatten och pytsa ut blandningen på en plan yta. Man har inte roligare än man gör sig!

Eftersom det är självaste midsommardagen i dag (jo då, flaggan är uppe) firar väl Sverige vidare. Men de där traditionerna med sill och "Små grodorna" låter sig inte exporteras så enkelt. Här kan du läsa om när jag var med och försökte!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 23, 2023

Nu är det midsommar!

Glad midsommar önskar jag er allihop, var ni än befinner er och vad ni än har för er! Elisa Matilda har levererat fem fredagsfrågor, hon tar inte helgledigt minsann – så då gör väl inte jag det heller.

  1. Hur spenderar du midsommar i år? Stillsamt, med Maken i Barndomslandet. Har hissat flaggan. Solen skiner, det är varmt och sjön är badbar med marginal. Barn och barnbarn väntas på söndag.
  2. Vad gör du helst på midsommarafton? Dagen har ingen jättestor betydelse för mig, har nog aldrig haft det. Fast jag minns att det var viktigt att ha någon sorts fest att gå till när jag var yngre ... Och så jordgubbar förstås!
  3. Har du någon gång plockat sju sorters blommor och stoppat under kudden? Ja då. Om jag drömde något? Minns inte, minns sällan mina drömmar. Någon drömprins dök inte upp på raken hur som helst. Och det var kanske tur, jag var väl sisådär 15 år. När jag blev äldre brydde jag mig inte.
  4. Vilken är din favoritsommarsång? "Nu grönskar det i dalens famn" brukade vi sjunga i stämmor (jag hade andrastämman). Ett antal andra ligger kvar sen barndomen: psalmen "I denna ljuva sommartid" är ett exempel. För att inte tala om "Sommar i Sverige" med Sven-Ingvars!
  5. Vad har varit bäst under första halvåret av 2023? Att yngsta barnbarnet nu är en liten person som man riktigt kan umgås med! Det är så fascinerande att små ungar begriper och kan så otroligt mycket.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juni 22, 2023

Blomstertiden är här!

Dan före midsommarafton kommer helgfrågan från Mia i bokhörnan, precis som den brukar på torsdagar. Hon tänker uppenbarligen på att vi är mitt i den riktiga blomstertiden och kommer därför med denna uppmaning: Tipsa om en blommig bok!

"En blomma i Afrikas öken" (Desert Flower) är en självbiografi skriven av toppmodellen Waris Dirie, som föddes i Somalia, blev omskuren som 5-åring och bortgift när hon var 13. Gripande och omskakande läsning, och min dotter som var i tonåren när jag hade skaffat den slukade den även hon, så jag tror den är nästan åldersneutral. Det finns en fortsättning, i "Ökenblommans återkomst".

"Lila hibiskus" (Purple Hibiscus) skildrar också dramatisk barndom i Afrika, men i Nigeria. En dominant pappa med mäktig roll i samhället bestämmer allt för sin familj, men det är ett komplicerat relationsmönster med åtskilliga inslag av våld. Jag tyckte den var mycket bra när jag läste den, det tycker jag om allt jag läst av Chimamande Ngozi Adichie, men när jag sedan lyssnade på den som radiioföljetong blev den otäckare – och ännu bättre!

"Färskt vatten till blommorna" (Fresh Water for Flowers) av Valérie Perrin står jag på kö för, Maken är mitt i den just nu. Har hört nästan bara positiva omdömen om den, och den är också kandidat i tävlingen om att bli Årets bok. Snyggt blommig omslag har den också.

"Linnea i målarens trädgård" är en sann favorit från förr. Christina Björk och Lena Andersson låter sin tecknade flicka resa till Frankrike och besöka Givenchy, där Monets världsberömda näckrosor växer i en damm. Jag har i evigheter velat göra den resan, men har aldrig kommit närmre än så här ... i mina barns sällskap i alla fall, det var ju positivt!

"Farlig midsommar" är en klassiker av Tove Jansson men jag minns faktiskt inte om det är särskilt mycket tal om blommor i den? Skulle gärna testa men än så länge är mina barnbarn för små. Hoppas hur som helst att midsommaren inte blir ett skvatt farlig utan bara glad och trevlig!

Midsommarros i klassisk kruka.
Copyright Klimakteriehäxan

Akvarell!!!

Jag gillar rött, inte bara på skor och väskor utan lite i största allmänhet så där. Här ännu en av mina "akvareller": om man blandar vatten med färger och pytsar ut det över en plan yta så blir det ju resultatet! Ett litet extra energiutbrott i mitten. Kanske är det en fontän? Tolkningen är fri!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 21, 2023

Kulturplaner i sommar?

Enligt O som presenterar Veckans kulturfråga står inför sommarledigt och då tar kulturfrågan semester med henne. Men säsongsavslutningen lyder som så här: Vilka kulturella planer har du inför sommaren?

Oj då. Har jag några över huvud taget? Det är tveksamt, väldigt tveksamt. Men det blir nog en och annan konstutställning skulle jag tro. Och enstaka biobesök om det blir mycket regn. Har en kompis som brukar lyckas locka med mig på museum, det kan nog hända också i sommar!

Annars rullar det nog på i gamla vanor: böcker och tv. Står i kö på biblioteket för ett par som jag gärna vill läsa medan de fortfarande känns nya, men den ena hade redan hundra före mig på väntlistan ... Det gör inget, jag saknar ju inte läsning. I övrigt är det fritt fram för förslag och idéer!

Hoppas nu bara att både Enligt O och vi andra får en fin sommar! Tror det kommer fler kulturfrågor när bladen börjar gulna.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juni 20, 2023

Vid det rutiga brädet

Tisdagstema denna vecka: Schack (att spela, en dam, en kung, ett torn, rutigt osv.). Så vill Ugglan ha det.

Jo, jag har spelat schack, utan att bli särskilt duktig. Men visst. jag lärde mig ju grunderna och kunde i bästa fall hålla stånd ett tag mot en inte alltför skicklig motståndare. Någon Pia Cramling eller så var jag aldrig i närheten av att bli. Så en dag visste jag att jag hade spelat färdigt. Då hade jag, i en match mot den då ganska nyblivne Maken, lyckats ta hans dam och det njöt jag så otroligt av att jag tyckte det fick bli en fin slutpunkt på min schackkarriär –Maken var nämligen ganska slängd i det där spelet! (Det är han möjligen fortfarande.)

Min tisdagstrio bygger denna gång rätt mycket på hörsägen, är jag rädd.  Visst har jag tänkt läsa Håkan Nessers sjunde bok om kommissarie Barbarotti, "Schack under vulkanen", men det har inte blivit av. Jag brukar gilla Barbarotti hur som helst.

Inte heller har jag läst "The Queen´s Gambit" skriven av Walter Tevis, men jag såg tv-versionen och tyckte den var klart sevärd. Om flickan som har en ofattbar styrka vid det rutiga brädet och slår tunga motståndare på löpande band, medan hon i andra sammanhang inte har det särskilt roligt alls. Stundtals lite rörande rent av, med den gamle vaktmästaren som lär henne allt han kan, och med mamman som snålat med pengar hela livet men genom dotterns framgångar plötsligt har råd med ett och annat.

Om jag nu skulle vilja ta upp mitt eget schackspelande igen skulle jag definitivt göra det med Hasse Alfredsons hjälp. Han var en hängiven spelare (även om han på ålderns höst ägnade sig mer åt WordFeud precis som jag) och gjorde på 80-talets början en tv-serie i åtta delar. Hasse förklarar regler och tänk med hjälp av animerade bildsekvenser och animerade dockor, och programmen "Schack" finns att se på Öppet arkiv hos SVT!

Mer välkänd är väl schackscenen ur Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet" där en av spelarna är Döden själv. 
"Döden spelar schack" är dessutom en känd svensk muralmålning från 1400-talet i Täby kyrka, målad av Albertus Pictor. Den har jag bara sett på bild – kanske läge för en liten utflykt?

Inte nog med det, jag kommer också att tänka på att mamma brukade baka en sorts småkakor som hette schackrutor. De var förstås goda, själv har jag aldrig försökt ... men här finns ett recept ifall andan skulle falla på!

Ja, det blev lite gott och blandat som tisdagsbidrag i dag ... och, som sagt, mycket hörsägen, erkännes.

Vårt finaste schackspel! Alla pjäserna är individuella, handgjorda i keramik i Uruguay. Olika ansiktsuttryck till och med. Köpte dem i 40-årspresent till Maken. Nu var det länge sedan
de användes, tyvärr.
Copyright Klimakteriehäxan
 

måndag, juni 19, 2023

Akvarell!!

Tänker att det är en stor sten, kanske vid en sandstrand som drar åt rött? "Den röda öknen", minns ni den filmen? Med Monica Vitti, i regi av den fantastiske Antonioni. Jag säger det igen: Om man blandar vatten med färger och pytsar ut det över en plan yta, vad får man då? Jo en akvarell! Vars motiv är öppet för tolkningar. Här ännu ett litet konstverk jag vill dela med mig av. Hoppas det "smakar"!

Copyright Klimakteriehäxan

Medel mot solen

Jo då, även jag har förstått. Man ska använda solkräm. Huden behöver hjälp för att sålla bort skadlig strålning. Är vi slarviga med den saken kan resultatet bli förödande: malignt melanom i värsta fall, i lindrigare fall mindre solskador som kan opereras bort men vara nog så besvärliga ändå.

Förvisso har jag solat en hel del genom åren. Ni vet, det var samma sak som med rökning: det var inte alls farligt, bara snyggt! Jag har "stekt", "pressat", "vrålsolat" till och med. Periodvis insmord i Hawaiian Tropic Dark Tanning Oil som spred stark kokosdoft och definitivt skyndade på kroppens färgförändring (till det bättre, vill jag då hävda). Hittade en riktigt gammal flaska, den har jag nu äntligen slängt.

Den som spar hen har ...
Men jag har andra burkar, flaskor och stift kvar. Hittar inget bäst-före-datum på en enda förpackning. Att jag började leta beror på en intervju med en hudläkare i Aktuellt härom kvällen, en kvinna som dels hävdade att alla alltid bör smörja in sig med SPF 50 överallt och dels rekommenderade att inte en enda förpackning solskyddsmedel sparas från en sommar till nästa.

Jag tittar på min lilla kollektion. Här finns faktor 4, faktor 6, faktor 10, faktor 20 och faktor 50. Ingen är köpt i år, oklart hur gamla mina flaskor är. Ingen luktar konstigt, om man inte anser att solkrämer luktar konstigt rent generellt. Så vitt jag begriper ger de mig visst skydd. Mitt skinn blir inte rött – den färgen är även i detta sammanhang ett stopptecken.

Förvisso är jag inte lika intresserad av att sitta/ligga i solen nu som jag varit förr. Men den där grå-grön-blåa färgen som mina ben har på vårkanten, efter en lång sejour i strumpor och långbyxor, den gillar jag inte. Och med SPF 50 på benen händer absolut ingenting med den kulören.

Återstår då ännu ett försök med BUS, alltså Brun Utan Sol. Har testat och sett ut som en zebra. Ett stiligt djur, visst, men ränderna passar bättre på den fyrfota varelsen än på mig. Kanske kan jag lyckas bättre nästa gång?

Tillbaka till doktorn i tv-intervjun. Hon säger som vore det en nyhet att kläder skyddar mot sol. Att det kan vara bra att vistas i skuggan, med hatt och solglasögon. Eventuell solkräm ska vara inköpt i år och förbrukas innan året är slut.

Varför kan jag inte låta bli att tänka att de där företagen som tillverkar och säljer solkrämer är de som är allra mest angelägna om att vi ska göra slut på alternativt slänga bort det vi har kvar i flaskorna? (Får faktiskt stöd för denna konspirationsteori av en läkare i bekantskapskretsen, inte hud- dock).

Fast just när jag skriver detta faller faktiskt ett stilla sommarregn utanför mitt fönster. Effektivare skydd mot överexponering i solljus finns inte.

Copyright Klimakteriehäxan