Tisdagstema LEKFULL

Visst ser den lekfull och trevlig ut, elefantungen!

Den står utanför Södersjukhusets så kallade hotelldel ("Hotell Årstaviken") och kan förhoppningsvis pigga upp en och annan, såväl patient som besökare.

Skulptören som heter Göran Hägg (ej att förväxla med den avlidne författaren och ordkonstnären) jobbar gärna i gjutjärn och gör stora pjäser. När det handlar om djur har han också gjort gorilla och hund i sin egen stil. Fast elefantungen på Söder är gulligare!

I mitt tycker ser alltså den här ungen väldigt lekfull ut. Jag tror att den också lockar andra ungar, av människotyp alltså, till lek med sin glatt höjda snabel! Därför fick den bli mitt bidrag till denna veckas tisdagstema. Mer lekfullhet hittar du den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Du vet väl att vi bloggare blir glada över (alla sorters) kommentarer?

Ny vecka – nya liv

Jag promenerar längs Årstaviken när en koltrast nästan flyger in i mitt hår, för att landa bara decimeter från mitt ansikte.
Och visst fattar jag att det är bråttom! För där ligger de ju, ungarna, och väntar på mat och godis och lite föräldranärvaro! Jag tror att de är tre till antalet, men det är svårt att avgöra.

Envist stod jag kvar med kameran i högsta hugg, i hopp om bättre bilder, men koltrastparet ansåg inte att min närvaro var önskvärd. Så när en fet mask och något annat smaskigt bara flögs förbi de gapande näbbarna gav jag upp, för småttingarnas, framtidens och familjefridens skull.

Hoppas inte någon katt har vägarna förbi, för det här boet måste vara ett av de mest lättplundrade som någonsin byggts.
I bästa fall fostras här nya mästersångare! De är SÅ välkomna till världen!

Copyright Klimakteriehäxan

Inte bara mors dag – det är ju skyltsöndag också!

Dagen till ära gick jag på skyltjakt men hade ingen vidare framgång. Dock betraktar jag det som ett framsteg att utebassängerna vid Eriksdalsbadet har öppnat!

Allt som behövs är nu att ta sig samman, greppa baddräkt och handduk och hoppa i.
Det låter tyvärr betydligt lättare än det är ... men skylten är i all enkelhet rätt snygg eller hur?

Kanske har andra skyltjägare haft större jaktlycka i dag? Det kan du kolla den här vägen!

Copyright Klimakteriehäxan

Så ska det firas!

Mötte nyss årets första andmamma med fem barn - så passande på Mors dag!

Dags igen: Mors dag.
Och äntligen har jag hittat ett dokument som drar upp klara riktlinjer för hur en dag som denna ska firas. Bra att ha för den som eventuellt tvekar!

Så här bör det alltså lämpligen gå till:

1    1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.

2    2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.

3    3. Hon bjudes före uppstigandet på kaffe och bröd; helst sådant som barnen själva har bakat. Hon hedras med blommor och en liten gåva.

      4. Vila och frihet från allt hushållsarbete beredes henne, så långt möjligt är. Barnen hjälpa till i hemmet så mycket de kunna, sopa, laga mat och diska.

5    5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, och ett hjärtats TACK bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft.

6    6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram. 

      Vem som ska ha äran för denna handfasta instruktion vet jag dock inte. Den är inte från i fjol, så mycket är tydligt, om inte förr så när man kommer till den sista punkten: där bör i dag stå "mail eller sms". I övrigt så är det väl bara att kopiera och lyda, eller hur?

Och eftersom morgonen redan passerat och du eventuellt missat punkterna 1, 2 och 3 får du väl helt enkelt arkivera listan. Det är bara ett år tills den kommer till pass nästa gång!

  Att fira Mor är för somliga att försöka slå knut på sig själv ... men upp med
flaggan bara!

      Copyright Klimakteriehäxan

På spåret

Den som gräver i sina lådor och gömmor hittar ibland saker som fullständigt fallit i glömska.
Det är det som hänt när vi nu har ett nytt konstverk på väggen i vardagsrummet. Nytt, förresten, det är väl ett väldigt relativt begrepp.

Mer än trettio år har gått sedan jag köpte den broderade järnvägsstationen på handarbetskollektivet Macul i Chiles huvudstad Santiago.
När affären var avslutad antar jag att jag vek ihop tyget, tryckte ner det i resväskan – och sedan? Ja nu hittade jag det färgsprakande mästerverket längst in på en garderobshylla där jag uppenbarligen inte rört något på väldigt lång tid.

Ett glatt återseende, måste jag ändå kalla det. Felipita Gutierrez har broderat, det sitter en textad tyglapp med hennes namn på baksidan. Stationshuset på den 55x75 cm stora bilden är försett med balkong, där finns en kontorsdel och naturligtvis biljettförsäljning. Hur bekvämt det där tåget kan tänkas vara låter jag vara osagt. Lite rundare hjul skulle kanske underlätta färden?

Resan går i alla fall så att passagerarna ser Andernas snötäckta toppar. Solen gassar över alltihop. Vart är de på väg? Vet inte. Men de är i alla fall på spåret. Och jag skulle gärna hänga med.

Copyright Klimakteriehäxan

Klicka på bilden så ser du broderiet större - det är det värt!

Artist både i ord och ton

Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? Veckans fråga i Bokbloggsjerkan!

Det är att ta i att påstå att Patti Smith är en av mina favoritartister. Men "Just kids" är en väldigt bra bok!
Poet är hon också. Skicklig. Kan hantera både ord och toner!

Ett antal timmar senare: Den jag verkligen borde ha lyft fram är naturligtvis The One and Only, Evert Taube! "Don Diego Karlsson de la Rosas roman", "Svarta tjurar", "De fyra vindarnas gata". För att ta några exempel, i olika format. Taube kunde verkligen hantera både ord och toner, han med! Häftigt att inte bara lyssna på honom utan också läsa hans längre texter.
Rekommenderas!

Copyright Klimakteriehäxan

Till skatans försvar

Du har också hört det. Hur en kvinna plötsligt kallas för ”skatan”.  Det är inte menat som beröm, tvärt emot.

I nidbilden av skatan ligger att hon är tjuvaktig, ständigt snattrande och dessutom i pråligaste laget. En dag när inte håret velat lyda kam och borste kan också frisyren komma att kallas för skatbo. Allt egenskaper som slentrianmässigt kan tyckas passa för fruntimmer man inte är särskilt förtjust i. Till saken hör att den mänskliga ”skatan” sannolikt har fyllt åtminstone 50, troligen lite mer.

Men hur orättvist är inte detta! Här rör det sig om en varelse som är ett enda stort föredöme! Förvisso har skatan, som är en av Sveriges allra vanligaste fåglar, en hel del gemensamt med många moderna kvinnor. Den är klädd i svart och vitt. Den är social och uppehåller sig gärna nära människor, som ville den umgås. Den är smart. Den är monogam, byter ogärna partner. Om den ena halvan i paret dör söker sig överlevaren dock en ny livskamrat, en yngre … Den är allätare och visst, ett intresse för blänkande och glittriga föremål har kunnat konstateras. Vem kan kritisera det? Denna ståtliga fågel ....

Läs hela min hyllningstext till den så orättvist behandlade skatan på News55, nyhetssajten för dig som vill hänga med men vill slippa tramset. Berätta om sajten för fler, kommentera, dela väldigt gärna (enkelt att bara klicka på Facebook-ikonen här nedan)!

Skatan inspirerar också konstnärer. Fågeln på bilden till höger är gjord i keramik av Britt Lidén från Hernö konst & hantverk.
Och skatporten nedan läser du mer om här!

Copyright Klimakteriehäxan

På lätta fötter?

Skor är kul. Skor är eller kan i alla fall vara vackert. Men skor måste gå att gå i. Vi som gillar skor lite onödigt mycket, vi trillar ibland dit och köper "sittskor". Med sådana på fötterna förflyttar man sig mödosamt, sakta och försiktigt, eftersom de är en enda stor utmaning. Ja, varje steg är faktiskt ingenting mindre än ett prov på både mod och balans. Helst sitter man still med de där dojorna på.

Ibland blir skomodet lite extra svårbemästrat. Då handlar det inte bara om skyhöga klackar, som tvingar bärarinnan att i princip gå på tå, utan också om långt utdragna, vassa tåpartier att snava på eller svindlande höga platåsulor som får en att tappa känslan av markkontakt. Sammantaget inget för den med anlag för hallux valgus (vi är många i den klubben).

Själv avstår jag numera sittskor så gott det går, fast jag har från forna dagar så att det räcker och blir över. Lyckosamt nog kan den som vill framstå som fashionista i skosvängen i dag hitta gympadojor som både glittrar och glimmar. Den plattaste sandal kan vara i guld och stadigare klackar som låter oss vara kvar på samma nivå över havet som trottoaren vi går på finns också i salivframkallande modeller.

Herreys slog 1984 ett slag för gyllene skor med "Diggi-loo, diggi-ley" (bilden ovan) och ABBA gav de tokiga platåsulade stövlarna fyra ansikten tio år tidigare i "Waterloo". Båda är svenska vinnarlåtar i Mello/ESC-historien och som sådana hyllades de med var sitt skyltfönster när NK uppmärksammade årets jättejippo.

Ytterligare bevis för att skor är kul om än inte alltid vackert ... och det där med att gå i dem? Ja Abborna förflyttade sig definitivt i sina, om än bara några steg på scenen. För min del har jag haft (och har) några gyllene skor. Men platåer? Nej tack. Avstår. Fast visst kan jag titta på de andra, de modiga, som i bästa fall seglar fram utan benbrytande incidenter.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema STARK

Trots sommartemperatur var gårdagen inte riktigt njutbar. Blåsten var för stark för det, jag sökte lä utan framgång. Kände mig fångad av en stormvind, helt enkelt, och fick packa ihop min ledighetsutrustning med strandstol, solglasögon, vattenflaska och bok och dra mig inomhus igen.

För naturligtvis fortsatte det blåsa. Ibland har luften helt enkelt onödigt bråttom. Fast när Carola sjöng "Fångad av en stormvind" 1991 krävdes förstås starka fläktar för att få hennes hår och kläder att fladdra snyggt.

Eftersom Sverige och Stockholm nyss var fångad av en annan stark trend, nämligen Mello/ESC-trenden, gjorde Det Stora Varuhuset slag i saken och skyltade med gamla svenska vinnare, för framtida segrar (ja i år blev det förstås ingen). Och se, där fanns ju Carola med fläkt och allt (liksom Herreys gyllene skor, Måns streckgubbe, Abbas platåskor och några till)!

Denna veckas tisdagstema är alltså STARK – kolla olika "svar" här – och turligt nog tog jag en bild av NK-fönstret. Nu gäller skyltningen troligen något annat vår- och sommaraktigt som man hoppas ska bli en stark köptrend ...

Idag verkar vinden ha mojnat. Gör ett nytt försök att leka semesterfirare. Ni vet hur det är: varje dag kan vara sommarens sista!

Måns Zelmerlöw vann i fjol med "Heroes" och hade hjälp av ett gäng streckgubbar. Tillsammans gjorde de en stark insats - i NK:s skyltfönster blev Måns själv förvandlad till en streckgubbe.  

Copyright Klimakteriehäxan

På löparens och festremsans tid

Det finns ord som gått ur tiden. Utan att man märkt det nästan.
Jag tänker på ord som löpare. Och tablett.
Löpare, säger du, det är väl vanligt? Någon som springer fort, kanske också långt! Och tablett stoppar vi ju i munnen ibland, lite ont i halsen kanske?

Okej då. Men om jag säger festremsa? Håller ni med mig då?
För så är ju språket beskaffat att ord kan betyda vitt skilda saker. För oss som vuxit upp i närheten av en syjunta, med handarbetstraditioner, är löpare en avlång duk, ofta broderad, ibland vävd. Och tablett är en mycket mindre skapelse, ofta ämnad att passa under tallrik, bestick och glas.

Då kommer vi till festremsan. Kanske var det på 60-talet jag stötte på den? Festremsan var smalare än en löpare och definitivt mycket längre. Den skulle ligga mitt på det vackert dukade bordet, som förmodligen täcktes av en vit duk. Broderierna på festremsan skulle skonas från spill och kladd, det låg oändligt många timmar bakom dess tillkomst.

Man kan inte i det här sammanhanget glömma kaffeduken. Där behöver ju ingen tveka om vad ordet betyder. Men tjusigare broderier kan vara svåra att hitta. Kanske var det danska designmästarinnan Clara Waever som hade skapat ett svindlande vackert blommönster i hur många färgnyanser som helst, att sys i små korsstygn på linne. Ett mer typiskt arvegods får man leta efter, en klar släktklenod om den existerar.

Det var bara de mest tålmodiga som kunde färdigställa en kaffeduk. Sak samma med festremsan – jag skulle sy en, men tröttnade naturligtvis redan halvvägs och resultatet blev då en ovanligt smal löpare ... det är sådana smällar man får ta!

Fast släktklenoder? Arvegods? Det är kanske inte bara de där ordens betydelse i textila sammanhang som är på väg ut, för att enstaka gånger dyka upp i ett korsord (som bara 50+are löser). Jag har testat. Med nedslående resultat. Den yngre generationens intresse är minimalt eller helt enkelt obefintligt.

Duk? säger de med frågetecken över hela ansiktet. Duk? Det behöver man väl inte?
Och faktum är att de förvånansvärt ofta saknar bordsytor att eventuellt lägga en duk på. Sedan kan vi som kan glosorna stila med löpare, tabletter och festremsor så mycket vi vill. Våra barn klarar sig bra ändå. Handdukar och lakan, sådant som behövs, har de ju.

Nog är det synd! Tycker vi som levt på löparens och festremsans tid. Och menar att de där utdöda orden vore värda att komma ihåg, att återanvända.

Copyright Klimakteriehäxan

Festremsan på bilden kommer från garnaffären.se.

Ännu en skyltsöndag ...

Ett ögonblick fick jag för mig att det är Mors dag i dag, men det är det ju inte alls.

Men SKYLTSÖNDAG är det alla veckor! Och bensinpriset högt, var man än väljer att tanka. Jag har dock inte för avsikt att göra det utan kläder.

Kan inte låta bli att undra vem som skapat denna märkliga reklamkampanj. För underlig är den, tycker jag! Syns också som tv-snuttar, har jag förstått. Tillåter mig betvivla att det drivit upp försäljningen ... eller fått fler att klä av sig.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett trist och nästan omöjligt val

Det finns väldigt olika sorters frågor. En del tvingas man ställa, till både sig själv och andra, trots att de är obekväma och svaren förmodligen nedslående. Andra ställs mer slentrianmässigt, och det är inte ovanligt att den som frågat glömmer att lyssna på svaret. En tredje kategori är de frågor man verkligen vill veta svaret på.

Jag har lite svårt att placera in denna veckas bokbloggsjerka-fråga i någon av de där kategorierna. Frågan gäller att välja mellan pest och kolera:
Väljer jag att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så många jag vill men aldrig avsluta böckerna? (Och jag antar att det är "fusk" att välja en serie ...)

Efter lite funderande väljer jag det första alternativet. Det måste bli en riktig tjockis på åtskilliga hundra sidor, en textmassa som det först tar lång tid att ta sig igenom, sedan funkar att läsa om bit för bit, smälta historien, fundera kring innehållet, kanske hitta på en egen fortsättning ... exakt en sådan bok som jag i dag är lite rädd för att öppna! Fast det är klart, väljer man alternativ två kan man hitta på sitt eget slut till varje bok!

Som tur är lär man väl aldrig bli tvungen att välja ett av de här alternativen. Hur andra bokvänner tänker ser du om du tar den här vägen.
Men vad man än svarar på frågan – håll med om att det gäller ett så gott som omöjligt och väldigt trist val!

Copyright Klimakteriehäxan

Stig Lindberg, Birka och jag

Denna torsdag inledde jag med att lägga ett bud på Tradera. Det hör till ovanligheterna. Och naturligtvis vet jag inte om det blir någon affär. Men OM jag har högsta budet när auktionen tar slut om två dagar har jag köpt nio kaffekoppar med fat.

Jaså, behöver jag nya/fler kaffekoppar? Nej naturligtvis inte. Fast just den här modellen är väldigt speciell. Det är Stig Lindbergs förtjänst. Ni vet, den svenske superdesignern. Han skulle ha fyllt 100 i augusti om han varit i livet.

Vem var han då? Så här beskrivs han på ett ställe:
"Fantasimänniska, konstnärspersonlighet, lekfull, påhittig, tusenkonstär, modernist, förmåga att kombinera det spirituella och eleganta med det praktiska." En annan källa döpte honom till "en Picasso för vanligt folk".
Slå det den som kan!

Oavsett vilket epitet man ger honom har han gjort saker som för evigt kommer att finnas i (design)historien. Han gjorde också barnboksillustrationer som är oförglömliga, åt Lennart Hellsing. Hans enorma energi och arbetslust är flitigt omvittnad.

Hur det gick till när jag för otroligt många år sedan fastnade för servisen Birka vet jag inte, men ett vet jag: kärleken består.

Jag satte upp tallrikar, assietter och skålar på önskelistan år efter år (jag var strax över 20 själv) och fick så småningom en ganska komplett uppsättning. Först senare insåg jag att det var den store Stig L som var mannen bakom verket. Servisen gjordes på Gustavsberg i tjugo år, från tidigt 70-tal.

Det tog också lång tid innan jag insåg att jag hade missat kaffekopparna. De har en egen form, runda i botten och landar liksom i en mjuk grop i fatet. Ligger fint i handen, det vet jag för jag har testat. Nu återstår att se om min insats på Tradera ger resultat. Naturligtvis blev jag ivrig i överkant, det smarta är naturligtvis att vänta tills bara minuter återstår av auktionen ...

Tills vidare får jag nöja mig med annat jag har med Stig Lindbergs signatur. Exempelvis den lilla vita gnurglan som står i köksfönstret, fylld av grovsalt, designad på 50-talet.
Hur som helst är han väl värd att hedras, denne mästerdesigner som arbetade med snart sagt alla material.

Skaparglädje tror jag är det som lyser igenom såväl keramik som textilier, bruksföremål som konstverk. Har han någon värdig efterföljare? Kommer inte på någon.
Tills vidare avvaktar jag resultatet på nätauktionen. Håll tummarna!

Copyright Klimakteriehäxan

En blommig onsdag

Det blommar så härligt just nu!
Ett gammalt äppelträd som åtminstone på senare år knappt lyckats producera en endaste frukt lyser full i blomster, skulle lysa ännu klarare om solen inte gömt sig. Körsbärsträdet, en liten avknoppning från ett äldre och större, försöker konkurrera i all enkelhet. Syrenerna slår ut om bara lite värme kommer tillbaka.

Så här års flyttar en del av försommarprakten sig: från sipporna på marknivå, till forsythia på buske – och så nu, vips, syns skönheten uppe i trädkronorna! Häggen är redan i full blomning fast inte just här. Lönnen har i princip blommat färdigt, kvar är de avtrillade små limegröna blommorna som ligger överallt.

Längs Ringvägen på Södermalm rinner som vanligt tulpanfloden fram. Vi som har vägarna förbi kan inte låta bli att sucka och stöna av pur förtjusning.
Njutbart, alltihop.

Sedan får man stå ut med att vi får hämta våra äpplen någon annanstans, där det faktiskt blir frukt att skörda. Körsbären tag fåglarna hand om medan jag väntar på att de ska mogna. Bara att förlåta.

Tror att jag ska ägna mig åt pelargonerna jag köpte i går så blir dagen ännu lite blommigare! Grön är den ju redan, i en oändlig mängd olika färgtoner.

Här växer fågelmaten ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema: En (favorit)låt som handlar om många ...

"The Snake Oil Willie Band" har spelat in en låt med tillhörande video som tål att ses och höras. Samt begrundas ...
Detta skulle rent av kunna bli en riktig favoritlåt för många, musik med självbiografiska inslag. Och det är tisdag med tisdagstema FAVORIT så håll till godo!
Fler favoriter här.


Måste förstås lägga till ett litet PS:
Gratulerer med dagen, Norge!