Lättsmält läsning

Helgfrågan som Mia i bokhörnan brukar ställa varje vecka är nu inne i sommar/standby-läge. Vilket betyder att frågan är den samma flera veckor i rad: Vad läser du just nu?

Mot bättre vetande har jag tagit tag i en bok som jag fått – och egentligen inte
tror på: "Flytten till Cornwall" (The Cornish House) av Liz Fenwick. Nyblivna, unga änkan Maddie har fått en tonårig styvdotter på halsen, blivit av med alla sina pengar men lyckosamt nog ärvt ett stort och gammalt hus på den brittiska vischa som är så omhuldad som ett romantiskt paradis.

Lättsmält och förutsägbart, har läst hundra sidor. Borde nog ha ägnat tiden åt något en aning mer ambitiöst, men i solstolen är det bra med nåt enkelt! Omslaget är gulligt.

Copyright Klimakteriehäxan

Blomsterväg

Blir lika glad varje sommar när dessa prunkande blomlådor kantar min promenadväg längs Årstaviken. Tack Stockholms stad (tror jag i alla fall)!

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen är inte slut! (Kasse nr 4)

Inte trodde du väl ett endaste kort litet ögonblick att Kasskampen var över, fast jag legat lågt nån vecka?
Ack nej, det kriget blir långt, även om det som tur är knappast blir särskilt blodigt.

Det handlar alltså om att vi måste bli duktigare på att ta med en egen väska eller kasse hemifrån när vi ska handla. Och köpa mycket färre plastpåsar. De vi ändå köper ska dessutom alltid användas igen för att slutligen återvinnas, allt detta för miljöns skull! Tja, nån liten krona kan man kanske också tjäna. Fast räkna inte med nån storvinst.

"Återanvänd mig" (Reutilízame på spanska) står det på den kasse som fick följa med mig till Ica idag. Minns inte var jag plockat upp den, men som ni förstår lyder jag ordern! Och skryter som synes med min duktighet ...

Gör det du också. Lägg ner en liten extra påse (tillsammans med solfjädern!) i handväskan varje gång du går ut, man kan ju aldrig så noga veta när shoppingandan slår till! Sedan är det bara att skryta, för varje gång du använder en gammal påse är en delseger i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

Det här är mitt revir!

Nu har vi en bofast hackspett i vårt hus.
Efter att ha konsulterat expertis, hos Anticimex och bland fågelvänner, handlar det om revirtänkande. Och jag vill gärna hävda mitt.

Hålet. Det var inte ens litet!

När hanen ska ha tag i en hona gäller det att hacka så det hörs, och då fann vår inkräktare tydligen att det ekade bra om han hackade just under taket. Därinnanför är det tomt, så spettskrället hade helt enkelt hittat den perfekta resonanslådan för sin serenad. Där finns också förklaringen till att en del hackspettar ger sig på plåt, som parabolantenner och liknande: det ekar vida omkring om man hackar där!

Rekommendationen jag fått är att markera att reviret redan är upptaget. Vilken man kan göra genom att sätta upp en konstgjord hackspett. Vi råkade ha en i lager! En dörrknackare, handgjord på Åland och inköpt på skärgårdsmarknad på Fjäderholmarna för rätt många år sedan. Dottern hade den vid dörren till sitt rum.

Men jag har också beställt en, i plåt. Och får dessutom veta att hackspettar ogillar skator. De är också rädda för stora ugglor, så sådana ska också kunna fungera som fågelskrämmor. Båda varianterna finns att köpa i plast, har jag sett, men hur man fäster dem på ett trähus har jag inte riktigt förstått.

Samtidigt inser jag att trähackspetten som jag nyss spikade upp kan få komma in under tak ett tag igen, för det där desperata hackandet efter fruntimmer kommer inte att dra igång på nytt förrän nästa vår. Dock får man räkna med att fågeln vill återvända, säjer experterna, eftersom det antagligen lät väldigt bra om vårt hus. Fast nu ska den inse att det här är mitt revir, inte hans!

Klängrosen som sitter på samma vägg som hackspetten - också mitt revir!

Copyright Klimakteriehäxan

När blommorna får halsa

Jag förstod inte hur det skulle kunna fungera.
Men tänkte att det kunde ju inte skada att försöka. För har man lite glest mellan villiga blomvattnare när man själv inte är på plats och kan sköta den hanteringen är genvägar guld värda.

Alltså tog jag vara på några urdruckna pet-flaskor. Fyllde dem med vatten, höll för öppningen med tummen, vände flaskan upp och ner och tryckte med en bestämd och någorlunda kraftfull rörelse ner flaskhalsen i jorden bredvid den växt vars törst jag ville släcka.

Kanske är detta gamla nyheter, kanske har du gjort så här i åratal, vad vet jag. Men för mig var det en nyhet och nu kan jag bara vittna: DET FUNGERAR. Och det fungerar både inomhus och ute.
När blomman druckit upp har flaskan blivit hopskrumpen, men hellre skrumpen plast än skrumpen växt! Bara att dra upp och göra om proceduren!

Copyright Klimakteriehäxan

På onsdag är det dags!

Inte för att jag ska ägna mig åt (gratis)reklam för alkohol. Nej, det är verkligen inte min grej. Men det kan inte hjälpas: mojito är gott. Det tyckte Ernest Hemingway också.

Den här drinken består i sin ursprungliga form av ljus rom, soda och sockerlag. Lägg till lime, is och lite mynta och saken är klar. Numera serveras den också med andra smaker, som hallon exempelvis, men det har jag inte ens vågat testa. Håller mig till den gamla varianten, i kubansk stil, precis som Hemingway.

Om man nu är lite lat och inte någon äkta bartender finns en genväg: denna dryck går att köpa färdigblandad och drickklar på Systembolaget, både i box och flaska. Och eftersom detta är en sådan utmärkt sommarfrestelse har jag gjort just det! Viktigt dock att den serveras riktigt kall.

Att mojiton dessutom tilldelats sin alldeles egen dag i almanackan kan ju inte förvåna någon längre, med alla dessa bemärkelsedagar som slåss om datumen. Internationella mojito-dagen infaller på onsdag i veckan som kommer, den 11 juli. Så nu har du blivit förvarnad och hinner handla om du vill högtidlighålla den.

På Mallorca hade man tjuvstartat och skyltade med El Dia del Mojito en hel vecka i förväg. Men tro nu inte att jag menar att du ska sörpla denna vackert blekgröna romdrink i veckor! Fast på onsdag blir det en för min del, det är nog tämligen bergsäkert.

Söndagar är Skyltsöndag i bloggvärlden. Du hittar söndagsskyltare om du tar vägen om BP.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Positiva budskap om alkohol ska åtföljas av varningstext, i alla fall i annonssammanhang, och de får inte rikta sig till ungdom. Tror inte Klimakteriehäxans läsekrets är tonårig men tar med ett par varningsord för säkerhets skull: alkohol är beroendeframkallande (det kan mycket väl gälla mojito ...) och kan skada din hälsa ...

En riktig skithistoria

Alla bajsar. Utan undantag. En del gör det helst hemma, andra kan tömma tarmen lite var som helst om det trycker på.
Då är det ju genialt att alltid ha toaletten med sig!

Möjligen tycker ni att jag beskurit bilden på hästen lite konstigt. Men det är inte djuret som är poängen utan den fiffiga bajspåse som hänger under svansen. Titta noga så ser du! I Palma på Mallorca behöver man alltså inte riskera att sätta fötterna i en riktig skithög när man korsar gatan, för hästen som knallar runt i staden med turister i sin vagn tar med sig sin egen avföring hem till stallet.

Vilket får mig att undra om inte någon kan uppfinna en påhängbar toa för några andra djur? Jag tänker speciellt på de hundar vars mattar och hussar fullständigt struntar i påbudet att plocka upp korvarna som deras gulliga älsklingar lämnar efter sig. Visst, man får inte skräpa ner. Men i Sverige lagförs sällan någon för att ha brutit mot det påbudet, så vitt jag känner till.

Copyright Klimakteriehäxan

"Don´t leave home without it"

Det är somrar som denna som min tes ideligen blir bekräftad: Gå inte hemifrån utan den!
Vilken den? Solfjädern, förstås!

Jag har sjungit dess lov upprepade gånger här på bloggen men nu blev det dags igen. Tänk dig själv: du är ett hängivet fan av solfjädrar (ett fan-fan skulle en lustigkurre kanske säga på swenglish?) och finner dig plötsligt stå framför ett helt stort skyltfönster fyllt av just detta älsklingsobjekt!

Butiken med det lockande fönstret finns i den lilla staden Soller på Mallorca. Och nog vet jag att man i länderna kring Medelhavet på vilken marknad som helst kan köpa solfjädrar för en struntsumma, visst vet jag att sådana också fyller sin funktion. Men det är något särskilt med de lite mer arbetade, elegantare skapelserna!

Den som drog mina ögon till sig allra mest pryddes av ett bi på en blomma. Handmålat? Självklart, sa damen i affären. Priset? 25 euro. Inte oskäligt, tyckte jag, men lyckades ändå gå ut utan att handla, min samling är redan stor nog, och där finns flera handmålade, just från Mallorca. Fick dem i present från min kompis Kulsprutan, min trognaste bloggläsare tills hon tyvärr dukade under för cancer. Att ge folk en solfjäder är för övrigt ett lysande förslag.

Nu har jag alltid en solfjäder i handväskan, helst i ett litet fodral, och man behöver inte alls leva i varma klimatzoner för att vilja använda den. Kliv på en buss i Stockholm och jag lovar att din bänkgranne lutar sig lite närmare för att om möjligt fånga lite av luftrörelsen du åstadkommer i den stillastående hettan!

"Don´t leave home without it" var en reklamslogan som bet sig fast för några år sedan, men då gällde det ett kreditkort. Idag gäller det tveklöst solfjädern.
Kom just på – när jag tittar på mitt foto – att jag nog borde ha köpt den där med biet i blomman ändå. Så fin! Eller hur?
Om du vill läsa mer om solfjädrars historia och användning kan du klicka här!

Copyright Klimakteriehäxan

Back in business!

Hej! Nu är jag här igen! Har ni saknat mig? :-D
Jag tog en liten semestertripp. Och när man nu som jag inte längre har så väldigt mycket att ta ledigt från, så blev det semester från bloggen. Trots att jag hade utrustning med som naturligtvis gått att blogga med. Men det blev liksom bara inte av, och lite extra ledigt har ju ingen mått dåligt av, eller hur?

Vi hamnade på Mallorca. Där har jag förvisso varit ett antal gånger förr, men nu var det riktigt länge sedan. Redan flygplatsen var oigenkännlig, så väldigt mycket större än i mitt minne – men så var den nyutbyggd också.

Närodlat.

Vårt hotell låg lyckligt placerat precis vid stranden i Can Pastilla, havets temperatur var ljuvligt ljummen, luften varm men inte outhärdligt eftersom vi ofta hade en liten bris som smekte våra nordiskt bleka kroppar. De antog en lite friskare färg efter ett par dagar. Dessutom gick vi på vattengympa, så duktigt!

Det blev ett par utflykter också, en med tåg till Soller där det var marknads(lör)dag med många shoppingchanser och Miro-museum inklusive ett rum med Picassos keramik. Tror inte jag visste att han ägnade sig åt krukor och vaser också! Vi fortsatte till Puerto de Soller, hamnen som bjöd på både bad och lunch.

In till Palma tog vi oss också och fann skön skugga, drinkar på en takterrass och utmärkt middag på en krog som visade sig vara svenskägd.
Hem åkte vi nog i rättan tid, för man varnade för riktig hetta mot slutet av veckan. Lagom är som bekant bäst, inte minst när det gäller väder och temperaturer ...

Det finns en färsk helgfråga att besvara från Mia i bokhörnan, en dubbel: Vad läser du just nu? och dessutom: Har du något restips? 
Mitt restips blir då förstås Mallorca, eftersom jag tycker att det är en väldans vacker ö med många plustecken runt omkring. Fast jag vet förstås också att de flesta redan varit där. Mallorca var i själva verket målet för min egen allra första "riktiga" utlandsresa när jag var ungefär tjugo år.

På bokfronten då? Jo under resan har jag avslutat radioföljetongsversionen av Ingmar Bergmans självbiografi "Laterna Magica", lysande läst av Sten Ljunggren. Fantastiskt språk, spännande innehåll, även om det blev lite mindre intressant när Bergman "flydde" till München. Sedan hittade jag en slöbok i hyllan med böcker som folk lämnar kvar på hotellet: "Ödesgudinnan på Salong d'Amour" av Anna Jansson. Tröttnade på henne för rätt länge sedan, men upptäcker nu att hon faktiskt har lite humor! Fort läst, snart glömt.

Nu ska jag försöka lägga till lite Mallorcabilder också. Har en hel del att välja på, man får räkna med att Mallis dyker upp fler gånger här framöver!
Bloggsemestern är slut, Klimakteriehäxan är back in business!

Ett bröllop var huvudsakliga anledningen till att vi hamnade på Mallorca just nu.

Visst längtar man ibland efter en skön fåtölj när fötterna tröttnat på att ströva?
Just den här skapelsen fick nog ingen sitta i. Men håll med om att den är häftig!
Något för den händiga att ta efter kanske?

Olivlundar och häftiga bergsformationer. 

Det finns sandslott. Och så finns det Sandslott. Denna kreation vaktades dygnet runt
av sina skapare.

Så ljuvligt att ha nära till Medelhavets strand.

Högsäsong för bougainvillean! Och oleandern också, för all del.

Solsemester, visst, men skugga är också guld värd.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarböcker i topp

Sista topplistan hos Johannas deckarhörna innan det blir sommaruppehåll. Och ämnet idag är tips på böcker som utspelar sig under sommaren.
Det visar sig inte vara alldeles enkelt.

"Sommarboken" av Tove Jansson är svår att undvika. Om den lilla flickan Sofia och hennes farmor, deras samtal och funderingar, med skärgårdsinramning.

"Sol över torpet" av Barbro Alving är en favorit. Fick mig att skratta högt första gången jag läst den! Skojig svensk semester.

Jenny Colgan har seglat upp som en feelgood-stjärna och jag läste nyss hennes "Det lilla bageriet på strandpromenaden" (The Little Beach Street Bakery). Ganska puttrig men väldigt förutsägbar. 

"Sunes sommar" av Anders Jacobsson och Sören Olsson konsumerade jag inte som bok utan som film. Som jag fnissade! Men när jag skulle se om den efter några år var det inte alls lika kul utan mer långsamt ... fast några skratt fanns kvar. Och som läsning kanske den funkar än?

Är det fusk att ta med en bok vars handling utspelar sig i en miljö där det är evig sommar? Jag tar risken och slår ett slag för Brasiliens mästare, Jorge Amado. "Guldfruktens land" (Sao Jorge dos Ilhévs), kanske. Finns många att välja bland. Just den här utspelar sig på och runt de en gång så viktiga  kakaoodlingarna. Solen lyser över dem alla!

Trevlig (bok)sommar, ser fram emot nya topplistor i augusti!

Copyright Klimakteriehäxan 

Speltokig – eller bara korkad?

Det är alldeles för enkelt att fastna. Jag gillar spel!
På den tiden man gick på krogen på helgerna gick jag gärna till roulettebordet. Men jag fick inte förlora mer än 50 kronor, sedan var det dags att lägga av. Det funkade.

Många år senare ramlade jag över det första elektroniska fickspelet. Knappandet visste inga gränser. Jag och killen jag jobbade med tävlade varje ledig stund. Vi slog varandras poäng, vi trumpetade ut våra triumfer, vi uppförde oss knappast som vuxna.

När en stationär pc fanns på plats hemma för första gången upptäckte vi något som hette "Tiles and Tribulations". Livsfarligt! Man blev sittande, långt in på nätterna, trots att morgnarna var tidiga med ungar som skulle till skolan och jobbet väntade.

De är värst, de här spelvarianterna när man bara tävlar mot sig själv. I andra spel som Word Feud och Cross Boss är man beroende av en med/motspelare, och det blir välbehövliga pauser. Solospelen är annorlunda. Läget man hamnar i beskrivs enklast som "bara en gång till, jag kan bättrre, nu blir det rekord ...". Det blir det ju långt ifrån varje gång. Och ändå ...

"Candy Crush" blev en farsot som gjorde sina svenska upphovspersoner stenrika på nolltid. Visst spelade jag! Det gjorde "alla" andra också, på bussen, på t-banan, i kassakön. Men jag gav mig själv högsta vuxenpoäng när jag bet ihop och avinstallerade appen.

Fast nu är det dags igen. Ramlade över "Woody Puzzle". Spelade intensivt. Tog bort det. Men la in det igen. Personligt rekord för närvarande 4081 poäng. Det går att slå.

Bara en gång till, jag kan bättre, nu blir det rekord ... innan jag tar mig samman och lägger också detta spel i den elektroniska soptunnan. Och får nya poäng, av vuxentyp.
Ska jag kallas spelgalen? Tokig? Eller bara korkad?

Sanna står för temat i Gems Weekly Photo Challenge.

Copyright Klimakteriehäxan

JordGUBBAR?

Nästan inget går upp mot jordgubbar så här års.
I familjen kallas jag ibland för jordgubbsmissbrukare, fast jag anser att förstavelsen miss- inte är möjlig i sammanhanget. Sanningen är dock att jag kan äta de röda godingarna när som helst, nästan hur många som helst.

Annat var det när jag var liten: tålde varken smultron eller jordgubbar. Kräktes direkt. Som tur var gick det över relativt tidigt, och sedan dess är min kärlek lika passionerad år efter år. Mina egna ungar tror jag att jag vaccinerade mot den där sorgliga allergin, eftersom jag båda gångerna var gravid på sommaren och åt jordgubbar i princip oavbrutet.

Mitt starkaste jordgubbsminne är annars från när jag kan ha varit sisådär tio år. Jag och min bästis skickades av mamma till den lokale odlaren för att hämta bären hon beställt. Väl framme parkerade vi väluppfostrat våra cyklar vid grinden och gick in. Ivar, så hette han, plockade fram det vi skulle ha.
Så tittade han lite fundersamt på oss och frågade, när han funderat klart, om vi kanske ville smaka?

Naturligtvis ville vi det! Ja tack! Ivar gick tillbaka in och kom ut igen. I ena handen en jordgubbe, i den andra en kniv. Så delade han bäret på mitten och vi fick halva var, så himla generöst ... Vi cyklade hem och jag minns inte om vi kommenterade den halverade gubben, men jag glömmer det aldrig!

I midsommarens hemburna skörd fanns två figurer som utmärkte sig framför de övriga. Vad de föreställer? Tja, någon sorts monster kanske? Av den goda sorten, i så fall!

Copyright Klimakteriehäxan

Hurra för utemöbler mitt i stan!

Har ni också lagt märke till den trevliga trenden som makthavarna (?) anslagit lite fräscha pengar till? Jag tänker på inköp av solstolar som ställs upp så att vi, den så kallade allmänheten, kan slå oss ner en stund. För att filosofera, fingra på mobilen, leta efter något i handväskan eller helt enkelt bara se på omgivningen.

Vet inte när de första stolarna ställdes ut, men vet att jag blev väldigt häpen när jag upptäckte ett gäng här på Södermalm. Mitt i snön stod de och såg faktiskt inte särskilt inbjudande ut. Det var den 8 mars (jag publicerade fotot redan då förstås) och vi vågade knappt ens drömma om en stund i solen!
Det visar sig att redan för åtta år sedan fanns ett 30-tal fällstolar på Sergels torg, men det minns jag inte att jag la märke till.

Nu har jag sett sådana här sittgrupper på ett par andra ställen också, och min bloggarkompis BP har dokumenterat att man även i Täby slagit till och ställt upp utemöbler mitt i byn, på det som folkhumorn uppenbarligen kallar Döda Torget. Kanske i din kommun också? Hurra i så fall!

Misströsta nu inte. Det kommer att dröja innan snön lägger sig över stolarna nästa gång. Endera dagen återvänder sommaren och vi kan ta dem i bruk igen! Och ta ett dopp i sjön mellan varven!

Copyright Klimakteriehäxan

En älsklingsbild från midsommar

Grå himmel. Blåsigt. Regnskurar. Termometern visar 11,5 (plus)grader. Inte fel med galonisar i år heller ...
Bilden tog jag för 28 år sedan. Tror jag.
Glad midsommar!

Copyright Klimakteriehäxan

I midsommartid

Midsommarhelgen står för dörren. Det verkar bli typiskt väder: små solstunder, kylslaget, rejäla regnskurar. Tur att det finns tröst att hämta! Då tänker jag på matbordet, och på bokhyllan.
Mias bokhörna har förstås ställt en ny helgfråga, det vore ju inte torsdag annars:
Följer du någon Booktuber?

Och svaret är kort och koncist och glasklart: Nej. Är över huvud taget dålig på poddar och Youtubers. Har inte känt behovet. Inser naturligtvis att jag förmodligen missar ett och annat jag skulle kunna uppskatta, men dygnet får inte fler timmar för det.

Bonusfrågan gäller hur vi firar midsommar, och den kan också få ett kort svar: Inte så översvallande. Det var kul med dans kring stången, blomsterkrans i håret och sådant när barnen var små, men nu blir det mest sill och lax, jordgubbar och lite vitt vin, tror jag. Kanske med bubblor i?

Dessutom fick jag med mig en liten marguerit med midsommarstång nedstucken i krukan, med flagga och allt, till det facila priset 27:90 hos Lidl. Räknas det som firande? Ja, varför inte?

Copyright Klimakteriehäxan