söndag, juni 24, 2018

JordGUBBAR?

Nästan inget går upp mot jordgubbar så här års.
I familjen kallas jag ibland för jordgubbsmissbrukare, fast jag anser att förstavelsen miss- inte är möjlig i sammanhanget. Sanningen är dock att jag kan äta de röda godingarna när som helst, nästan hur många som helst.

Annat var det när jag var liten: tålde varken smultron eller jordgubbar. Kräktes direkt. Som tur var gick det över relativt tidigt, och sedan dess är min kärlek lika passionerad år efter år. Mina egna ungar tror jag att jag vaccinerade mot den där sorgliga allergin, eftersom jag båda gångerna var gravid på sommaren och åt jordgubbar i princip oavbrutet.

Mitt starkaste jordgubbsminne är annars från när jag kan ha varit sisådär tio år. Jag och min bästis skickades av mamma till den lokale odlaren för att hämta bären hon beställt. Väl framme parkerade vi väluppfostrat våra cyklar vid grinden och gick in. Ivar, så hette han, plockade fram det vi skulle ha.
Så tittade han lite fundersamt på oss och frågade, när han funderat klart, om vi kanske ville smaka?

Naturligtvis ville vi det! Ja tack! Ivar gick tillbaka in och kom ut igen. I ena handen en jordgubbe, i den andra en kniv. Så delade han bäret på mitten och vi fick halva var, så himla generöst ... Vi cyklade hem och jag minns inte om vi kommenterade den halverade gubben, men jag glömmer det aldrig!

I midsommarens hemburna skörd fanns två figurer som utmärkte sig framför de övriga. Vad de föreställer? Tja, någon sorts monster kanske? Av den goda sorten, i så fall!

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. Jisses vilka jordgubbar!!! Aliens!

    Precis som du var jag fullständigt galen i jordgubbar när jag var gravid! Det är jättebra för det är hög halt av folsyra i jordgubbar så det är ju bara att frossa!

    Undrar om han tyckte han var givmild ...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du fattar att jag inte glömmer det där ... har f ö just klämt i mig ett jättegäng gubbar, SÅ GODA!

      Radera
    2. Just ja, kom på att min farmor berättade en gång om en damlunch hon var bjuden på. Värdinnan hade skurit alla After Eight i halvor och stoppat tillbaka i det lilla kuvertet. Det glömde inte farmor, hon tyckte det var så himla snålt.

      Haha, bergis hade värdinnan - eller hennes man - inte kunnat hålla sig utan proppat i sig innan och sedan stått där och försökt lösa situationen. Men jag har för mig farmor sa att damen var jättesnål så det var nog inte första gången.

      Tänk så man minns, det här måste ha hänt för en 35-40 år sedan.

      Radera
    3. Alltså, det låg en halv After Eight i varje litet kuvert.

      Radera
    4. Nu ska jag sluta bombardera men det är nästan lite konstigt att de där "jordgubbarna" fick säljas. De kan knappast vara EU-godkända.

      Radera
    5. Nä EU hade nog inte sett dem! Halva After Eight var ett spartips man inte skulle ha kommit på själv!!! :-D

      Radera
    6. PS Fortsätt "bombardera" du, det är bara kul!

      Radera
  2. Förstår att du inte glömmer den halva jordgubben - hahaha!
    Å dina monster påminner om koraller alternativt siamesiska sexlingar eller nåt;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa minnen för livet kan förvisso vara lite udda ... I dagens gubbportion fanns en lustigkurre till, men den hann jag inte plåta, den försvann liksom ...

      Radera
  3. haha, nästan så snål jordgubbsodlare här också, de VAKTADE att ingen skulle smaka! Sonen var 11 och halvt, men bara 12 åringar fick plocka, han fick roa sig i barnlandet... Dessa odlare bodde i Värmland på vintern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. är beroende, äter hela året

      Radera
    2. Jag med, men det är stor skillnad på bär och bär.

      Radera
  4. Det är sådana där udda upplevelser man kommer ihåg från sin barndom. Vilka konstiga jordgubbar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja minnet är en märklig inrättning ... och de där bären också!

      Radera