I full blom sedan 1964

Blåsippan ute i backarna står
Niger och säger att nu är det vår!

Jovisst, så sjunger vi i visan om de ljuvliga små blomstren som sticker upp medan det fortfarande kan ligga en och annan snöfläck kvar på marken och de bruna fjolårslöven bara hunnit multna till hälften.

Men i mitt liv har de där blommorna funnits att beskåda varenda dag året om, ända sedan 1964. Då renoverades min pappas barndomshem och vi flyttade in. Besluten stod som spön i backen: färger, tapeter, golv, lampor. Och inredningen i badrummet. Det blev kakel upp på halva väggen, resten skulle täckas med våtrumstapet.

Mamma föll direkt för den stiliserade blåsippsbacken. Pappa måste ha ställt sig mer tveksam, för mamma vädjade till mitt estetiske sinne (eller om det nu var min nedärvda förtjusning i allt vad blommor heter) och hon fick mitt stöd. Det blev blåsippor.

Nu har de trots allt blommat ut. En läcka under badkaret betyder att allt det gamla ska bort. Nya beslut ska tas. Och i det existerande utbudet av väggbeklädnad för våtrum finns inga sippor alls (men franska liljor!).
Fast jag bevarar de gamla både i minnet och på bild. Så har vi haft det i Barndomslandet!

Bra blommat, små sötnosar! Dock är det som alltid så att originalet slår kopian.

Copyright Klimakteriehäxan