Jävla kollektivtrafik!

Tre bilder ur det verkliga livet. Först på bussen:

Mamma, i sisådär 35-årsåldern, med barn i sittvagn. Fast ungen är för stor för att sitta i den. Vilket han heller inte gör.
-VILL INTE SITTA! vrålar ungen.
Modern väser:
-Sätt dej nu sa jag ju!
Hon trycker på knappen för stopp på nästa hållplats.
Illtjut:
-JAAAG SKA PLINGA!
Den rara lilla mammans ansiktsfärg stiger snabbt. Fräser:
-Nästa gång, raring.
-DU PLINGADE! SKITMAMMA!
Nu råder ingen tvekan om att hela bussen är med i dramat. Mamman kämpar med såväl minspel som röstläge:
-Lilla gubben, det där hörde inte jag att du sa. Du vet att man ALDRIG säjer så till mamma.
En sekunds tystnad. Så kom det:
-Förlåt då.
Och så, efter en perfekt avpassad mikropaus som vilken skådespelare som helst skulle ha jobbat länge för att få till, med hög röst:
-JÄVLA MAMMA.
Då var vi framme vid hållplatsen.

Sitter för ovanlighetens skull på ett blått pendeltåg mellan Stockholm och Nynäshamn. Utanför fönstret är snötäcket så florstunt att det inte kan kallas täcke, eftersom det inte täcker någonting alls. Men det gör världen ljusare, trots grå himmel. Exotiska ortsnamn passerar på skyltarna: Hemfosa. Igelsta. Segersång.
Det är gott om plats, men fruktansvärt obekväma bänkar. Efter bara tre stationer känns det som ryggskott. Hur klarar sig folk som pendlar timmavis, dagligen?
Biljettkontrollanten har just hittat en bekant ombord, så han slår sig ner.
-Jävla väder!
-Jo. Grinigt.
-I Nynäs regnar det, i Stockholm regnar det fast här ser det ju ut som ett enda jävla julkort.
-Jo. Lite kallt är det.
-Det är så jävla stressigt så här års. Jag avskyr den här julstressen.
-Jo, stressigt blir det.
-Tja hörru, kul att ses, måste ta nästa jävla gäng som kliver på.

De är i mitten av tonåren, noggrant mejkade och klädda med stor eftertanke. MP3-pluggarna i öronen, tom blick ut genom det immiga bussfönstret. Plötsligt rycker den ena ut sina lurar och knuffar kompisen i sidan.
-Kolla! Kolla in!
-Va?
Kompisen fumlar med sina öronproppar medan musiken fortsätter att strömma.
-Han där! Kolla! I mössan! Jävla cool snubbe!
-Ähhh… vente… har sett coolare…
-Larvarente, han e störtcool. Honom borde man ta hem.
-Näe, va skulleru ha honom till?
-Han e ju cool ju!
-Nä.
-Nä kanske inte.
-Va menarunurå?
-Han ser så jävla ensam ut.

Copyright Klimakteriehäxan