"Tjuvmormor" - en fantastisk historia

Har just snubblat över en märklig historia i The Independent, en väldigt bra tidning.
Där publiceras en kriminalnyhet som jag absolut inte sett någon annan stans. Men den satte min fantasi i rörelse – förhoppningsvis inte i riktning mot brottets bana, men man kan ju aldrig så noga veta…

Historien hör egentligen hemma i USA.
I juli i år grep polisen i Las Vegas en notorisk stortjuv.
Boven var den 75-åriga Doris Marie Payne. Den 7 juli hade hon besökt det eleganta Neiman Marcus-varuhusets avdelning för bättre juveler i Palo Alto, Kalifornien. Doris Marie visade sig intresserad av ringar med glitter i ädlast tänkbara form, och hon provade smycken länge och väl, artigt uppassad av expediter som tyckte att den lilla välklädda damen verkade vara en lovande kund.

Nu visade det sig att hon inte bestämde sig för något inköp, så hon tackade vänligt och gick. Tomhänt, trodde butikspersonalen.
Men Doris Marie Payne går sällan tomhänt i sådana lägen. Den här dagen hade hon, alldeles omärkligt, fått med sig en ring värd drygt 300 000 kronor.

Två veckor senare hade polisen alltså hittat henne, i Las Vegas där stora pengar och enorma smycken hör till vardagsmaten. Vittnen kunde beskriva den lilla vithåriga damen och hon blev snabbt identifierad. Samt erkände sig skyldig.
-Det har bara blivit så här, sa hon i polisförhöret.

Idag sitter hon i Clark County Jail i Las Vegas, oklart för hur lång tid. Men Doris Marie är van. Hennes cv är omfattande, och hon kallas ibland för Tjuvmormor, kort och gott. Hon upptäckte redan som ung flicka i Ohio hur lätt det var att kollra bort en expedit. Den gången gick hon ut ur en affär med en obetald klocka på armen, kanske till och med oavsiktligt.
-Jag insåg snabbt hur jag skulle få butikspersonalen att släppa på vaksamheten, berättar hon – och det är alldeles tydligt att hon menar manliga expediter.
-Och sedan har jag fortsatt, av bara farten.

I femtio år har Doris Marie försörjt sig som juveltjuv, alltid utan medbrottslingar. Hon berättar också att hon kunnat resa en hel del runt i världen, till bl a Frankrike, England och Grekland, och finansierat det på samma vis. Mycket sällan har hon åkt fast, men ändå tillräckligt många gånger för att ha avtjänat fängelsestraff i inte mindre än fem amerikanska delstater.

Nu förefaller det som om Tjuvmormor tänker bli pensionär.
Förmodligen har hon smycken så att det räcker livet ut (en hög polischef konstaterar att man med största sannolikhet bara känner till en bråkdel av hennes kupper). Eller så har hon insett en annan trist sanning: unga söta tjejer som verkligen skulle bära upp de dyrbaraste juvelerna har mycket sällan ens en teoretisk möjlighet att göra det. Och kvinnor med riktigt tjusiga smycken är ofta i skrynkligaste laget för att göra grannlåten rättvisa. Vid 75 års ålder kan man misstänka att hon kvalat in i den senare kategorin.

Tillåter mig anta att Doris Marie Paynes favoritlåt är ”Diamonds are a girl´s best friends”. Kanske sitter hon där i sin cell och nynnar på den, samtidigt som hon vippar i takt med en ringprydd hand medan vackra ädelstenar glittrar i halsgropen och örsnibbarna tyngs ner av rejäla pärlor.
Förstår ni mig om jag medger att jag känner lite, lite, ja bara pyttelite, beundran för Tjuvmormor?

Men hallå, finns det inget litet överkomligt glitter i GuldFynds julkatalog? För oss andra, alltså. Som aldrig skulle klara av att kollra bort en expedit. Och tur är väl det.
Jag lovar att inte ens försöka.

Copyright Klimakteriehäxan