För ovanlighetens skull har jag i eftermiddags bläddrat igenom både Expressen och Aftonbladet. Och inte nog med det, jag hittade inte mindre än två artiklar vars innehåll jag tycker man kan dela med sig av!
För visst är förekomsten av fyrkantiga meloner en nyhet värd en kort stunds reflektion. Härliga, stora, tunga vattenmeloner, grönspräckliga utanpå och röda inuti (var det inte så någon humorist beskrev miljöpartister?) och fulla av törstsläckande fruktkött.
Nog är det väl sant att de i fullvuxet skick är ganska svårhanterliga. Och att det definitivt blir enklare att lagra och hantera dem när de nu förvandlats till kuber.
Det påminner mig om min morbror i USA som köpte ägg-ersättning när hans läkare drog i kolesterol-bromsen. Äggen som befriats från det farliga fettet fanns i två former: små kuber eller långa cylindrar – det senare speciellt framtaget för den som vill ha sina kokta ägg i snygga, jämna skivor där alla har en snutt gula.
Nu är det i alla fall stora livsmedelskedjan Tesco som låter sina kunder begå premiären med den nya vattenmelonen.
Vi andra får tills vidare hålla till godo med den gamla vanliga, klumpiga, runda, medan saften rinner utefter hakan och längs armarna ända ner till armbågen. Superbt mitt i värmeböljan. Och har ni inte redan provat att skära ner vattenmelon i vilken enkel grönsallad som helst – gör det. Blir jättegott, jag lovar.
Långt ifrån fruktdisken tilldrar sig nästa äventyr som fångade min uppmärksamhet. Det är artikeln om Louise från Stockholm som tagit sig en riktig långtur i roddbåt. Hon blev arbetslös och bestämde sig för att göra något annorlunda: ro från Strömstad till Haparanda, alldeles ensam. Det gick fort och galant, tog en vecka kortare tid än planerat och i går gick hon i mål, vilket firades i champagne tillsammans med maken, som så vitt jag förstår varit sjöfolkets motsvarighet till landkrabbans gräsänkling i nästan två månader. Han om någon vet alltså vad det betyder att mor ror – är far rar nu när hon rott klart månntro?
Han bör väl i alla fall ha fått en kraftfull återföreningskram – Louise har tagit 600 000 årtag på vägen. Snacka om styrketräning.
Nu ska hon sätta sig i soffan och se på tv i stället, och det gör hon rätt i, tycker jag.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fler har uppmärksammat rodden! Kolla Sverker Olofssons blogg!
SvaraRaderahttp://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=54353&lid=art_631224&lpos=extra_0
Jag får ont i armarna bara av att tänka på att ro... jag älskar ro - men då menar jag synonymt med lugn.
SvaraRaderaNu väntar jag bara på fyrkantiga apelsiner och päron, äpplen, blåbär... you name it. Jag vill ha det fyrkantigt.
SvaraRadera