Bokvägran pågår

Böcker har tillhört mina bästa vänner, ända sedan jag fick ”Kattilina och hennes bröder” när jag var pytteliten.
Det har varit en pålitlig vänskap som gett kunskaper, underhållning, skratt, tårar, hjärngymnastik och näring till drömmar av de mest skilda slag.

Jag sprang till biblioteket ungefär lika ofta som andra, mindre boksugna, sprang på fik. Ibland lånade jag en bok på måfå, och även om jag inte fann den alldeles fantastisk var det inte otroligt att jag av bara farten lånade resten som fanns på Hce-hyllan av samme författare.
Inte sällan höll jag mig vaken långt in på natten bara för att få veta ”hur det skulle gå” – det var mycket mer angeläget än att sova. Jag läste girigt, jag läste fort, jag läste allt.

Minns mammas min när hon upptäckte att jag slukat ”Söderhavs-kärlek” av Bengt Danielsson, upptäcktsresande som detaljerat skildrade sexuallivet på en exotisk ö långt bort i tropikerna – inte tänkt för en 11-åring, men det var så dags då!
En annan vuxenbok som oplanerat hamnade i mina händer handlade om valfångst i Ishavet och varje sida var fylld av grymheter, sprutande blod, blanka knivar och levande djur som blev flådda. Jag slukade det också.

Att läsa några sidor innan lampan släcks för natten är en vana som jag sällan brutit, hemma eller borta, oavsett klockslag. Och jag har aldrig haft någon brist på böcker, tvärtom: romanerna har stått på kö, och jag har girigt sträckt mig efter en ny så snart sista sidan var avklarad i en annan.

Men så där är det inte längre.
Jo, tillgången på saker att läsa, den är bra, bättre än någonsin till och med. Men det har hänt någonting med mig. Jag hamnar i perioder när jag plötsligt inte vill läsa över huvud taget. Och det sitter i, och det kommer tillbaka. Just nu, till exempel, är jag mitt inne i en bokvägran. Utan att ha en aning om orsaken, kan bara konstatera faktum.

Jag ersätter den där boken med annat: en tidning, ett korsord, en sudoku, en möbelkatalog. På bordet bredvid sängen ligger just nu Majgull Axelssons senaste, ”Is och vatten, vatten och is” och under den John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”. Jag började med Axelsson, fick avbryta för ”Människohamns” skull på grund av jobbet. Har läst ungefär etthundra sidor i vardera, båda är bra. Och ändå … Där ligger också Maria Gustavsdotters ”Fem pärlor till jungfruns krona”, en Atwood och Carl Johan De Geers memoarer. För att nämna några.

I våra bokhyllor finns alltså rader av böcker som jag tänker att jag ska läsa, som jag verkligen vill läsa. Till råga på allt köper jag ständigt nya. Säkert får jag dessutom en eller annan bok i julklapp, förr i världen skulle det inte ha varit jul (eller födelsedag heller) om inte minst ett av mina paket innehöll en bok, och det där gäller väl på sätt och vis än.

Hemma i Barndomslandet var juldagen en högtidsdag, fast inte på grund av julottan – som vi gick i – utan för det som kom sedan: retur till sängen med ett fat med knäck och nya julklappsboken. Ren och skär njutning.
Det är faktiskt jättetråkigt att bokvägra. Kan bara hoppas att det går över snart.
Kanske till juldagen?
Såvitt inte någon vet och kan tipsa om en medicin som hjälper, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan