Idoltät teve-jul

Inte för att den står på för jämnan, den kära dumburken, men när man ser tillbaka på de lediga dagarna är det ändå märkvärdigt hur mycket bild och ljud man har konsumerat. Idolerna har stått på kö i rutan.

När lugnet sänker sig på julaftonen och skinkan samsas i magen med den hemgjorda pepparkakskolan finns ”Kan du vissla Johanna” med Per Oscarsson där. Självklart såg jag om den, det är ju inte länge sedan jag upptäckte den över huvud taget!
”Karl Bertil Jonsson” hävdas vara omodern i vissa kretsar. Det tycker inte jag. Tage Danielsson garanterar idolstatusen.

”Fanny och Alexander” tog en hel eftermiddag för den som såg hela – det har inte gått många år sedan jag satt som klistrad i fem timmar, så i år smet jag ifrån. Fast jag hade kunnat se den igen. ”Mickey Blue Eyes” råkade bara rulla igång, och jag ”råkade” bli sittandes. Det har något med Hugh Grant att göra, tror jag. "Heartbreak Hotel" visste jag inte ens att den fanns. "Grabben i graven bredvid" slank med av bara farten.

”Mamma Mia” på dvd fick jag i julklapp. Och såg raskt om den! Till min lycka ser jag att man också kan välja sing-along-versionen. Jag vet precis vilka jag vill ha med mig när vi tar den! Å som vi ska sjunga, som vilka Meryl Streep-ar som helst!
”The Queen” tålde också att ses en gång till, framför allt för Helen Mirrens skull. Sedan blir jag varje gång lika förundrad över att se vilka enorma ytor som täcktes av blommor efter olyckan som tog Dianas liv.

Idolen Selma Lagerlöf fick sina egna två timmar, fast jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte om den versionen. Den lär i alla fall inte komma i närheten av den popularitet som ”Söderkåkar” åtnjutit i snart fyrtio år, en gudabenådad version av Gideon Wahlbergs folklustspel med Monica Zetterlund i högform, omgiven av dåtidens skådespelarelit. Hon är helt fenomenal! Sorgligt nog är bara två av de medverkande fortfarande i livet.

"Söderkåkar" är en sorts pilsnerfilm, gjord med mycket värme och hjärta. Serien fylls med stockholmsslang som ingen längre minns, med glada visor, med tokiga kärleksturer, med nubbar och rejäla förkläden. ”Söderkåkar” ser jag om hur gärna som helst. Man får ha överseende med ett och annat, och redan i förväg acceptera att töntfaktorn bitvis är skyhög. Men det handlar faktiskt om en kombination av idolanhopning och teve-historia!

”Solens mat” är en helt annan sorts teveunderhållning där också töntfaktorn spökar. Fast mest längtar man till de där borden i solen där pastan och vinet förgyller allt. Här rimmar ingen på ”först” och ”törst” som Tor Isedal i "Söderkåkar" … men lite längtar man ändå efter att den svenske matresenären någon enda gång ska prova på något som inte smakar fantastiskt …

I morgon är det vardag igen, och julen är på sätt och vis slut. Även om en hel del idolspäckat tevegodis återstår. Missa exempelvis inte dokumentären "Bang och världshistorien" på tisdag!

Copyright Klimakteriehäxan