onsdag, mars 23, 2011

En stjärna man minns


Supersuperkändisarnas skara krympte i dag. Elizabeth Taylor är död, efter ett långt liv fyllt av stjärnroller, skandaler, kärleksaffärer, Oscarsgalor, hälsoproblem m m m. En stjärna var hon hur som helst, en av Hollywoods största genom tiderna, en lysande skådespelerska.

Undrar om sådana som hon någonsin förstår hur många tjejer/kvinnor världen över har velat vara i deras tjusiga kläder, i deras rampljusupplysta ställe? Oreflekterat, förstås – för ingen kan väl tro att den som gifter sig åtta gånger går genom ett liv fyllt av lyckliga dagar.
Men det är det där med utseendet, fixeringen vid hur skönhet ska se ut. Och nu tänker jag inte ett smack på den inre, den som vi egentligen ska hylla ...

För Liz Taylor började sin karriär som söt, lockig liten flicka i volangprydd drömklänning tillsammans med collien Lassie. Sen blev hon bara snyggare under många år, med isblå ögon, perfekta drag, osannolikt vacker figur som gjorde såväl baddräkter som djärva aftonklänningar rättvisa.

Vi som samlade på filmstjärnebilder ur tuggummipaketen, vi drömde om att ha det där böljande mörka året, de in i varje strå superbt modellerade ögonbrynen, den där blicken.
Chanslösa, förstås, det är bara förnamnet, i alla fall när man begåvats med ljus spikrak kalufs, en näsa långt ifrån den romerska profilens, obestämbart grågröna irisar och inte ens en dvärgpudel inom räckhåll. Möjligen fanns en klänning med någon liten volang. Och på ett senare stadium försökte vi kopiera hennes eyeliner, men bara Taylor lyckades bli Cleopatra.

Alla artiklarna om stjärnan och hennes dramatiska liv: hur hon mitt framför ögonen på Debbie Reynolds snodde hennes karl, hur hon slogs med Richard Burton, levde med den stenrike filmmogulen, gifte in sig i hotellkedjan Hilton … vi läste storögt, historierna fastnade i minnet, sitter där ju än!

Föga anade vi då att vi som hade helt andra liv framför oss besparades många besvär. Aldrig hade vi hört talas om att operationsknivar kunde släta ut det som annars skulle ha varit alldeles naturliga ålderstecken, att även en Liz Taylor kunde bli lönnfet, äta för många piller, dricka för många drinkar, drabbas av rade av mer eller mindre vanliga åkommor och över huvud taget visa upp en hel provkarta på saker som kan kallas mycket, men inget särskilt positivt.
Men vi glömmer henne inte. Och oupnåeligt snygg var hon, som få, i det längsta.

Copyright Klimakteriehäxan

Läs mer om Elizabeth Taylor här, här, här och här. Samt på en himla massa andra ställen ...

8 kommentarer:

tant Hannele på Hisingen sa...

hon var modig

Susjos sa...

Ja,så vacker hon var!
Och duktig skådis,minns henne i "Vem är rädd för Virginia Wolf"

Anonym sa...

Här i Spanien kallas hon för ´Cleopatra con los ojos color violeta´.
Wow, vilken quinna. Så vacker, så beundrad men så störd. Lilla gumman - åtminstone de sista åren hon levde.

Nu när hon slipper rullstolen kör hon nog nya danssteg däruppe med Michael Jackson. Kan man hoppas. Eller så gifter hon om sig för tredje gången med Richard Burton. Dom hör ju/väl ihop? Åtminstone i mina drömmar..............


Kulsprutan

Bruno Beige sa...

En epok har gått i graven!

Klimakteriehäxan sa...

Hyllningarna till den döda Liz är av astronomiskt omfång - det hade jag nog inte riktigt trott. Har någon över 40 sett hennes filmer??? ja kanske Lassie och den där hästrullen ...
Men visst är hon värd att hylla.

Klimakteriehäxan sa...

PS Men att hon hade varit med i Familjen Flinta också - det hade jag verkligen inte en aaaaning om!

♥ Hannele på Hisingen sa...

P.S.
hon har ett namne, författaren Elizabeth Taylor

Vitsippan sa...

Härligt få läsa om henne.

Inte ens filmstjärnor lever för evigt.
Brigitte Bardot är väl bra gammal också.
Hon var vacker på ett annat sätt.


Trevlig helg !