söndag, juli 03, 2016

Aj! Har jag en glasbit i foten?

Liktorn.
Smaka på ordet!
Visst låter det illa, lite äckligt rent av? En död bit av kroppen.
Liktornar är uppenbarligen ett väldigt vanligt gissel. Som gör ont till råga på allt, riktigt ont ibland.

Jo då, jag ingår i de drabbades skara. För några år sedan kändes det väldigt konstigt när jag gick. Till slut bestämde jag att jag fått in något vasst i hälen, förmodligen en liten glasbit, eftersom ingenting syntes. Gick till husläkaren.

Det var en ung sommarvikarie och han blev glad, eftersom han  som han glatt upplyste mig om  verkligen gillade att använda kniven. Sagt och gjort, bedövning i foten (AJ!) och sedan började han karva. Men blev besviken. Hittade absolut ingenting.
Doktorn blev tvungen att ge upp. Fast kom ändå på gåtans lösning.
-Du har en liktorn, konstaterade han.

Blä! Håll med om att det låter lite som om man har fått en skamlig sjukdom! Vad är det? Varför får man det? Och viktigast av allt: hur blir man av med eländet? Svaret på den sista frågan heter liktornsplåster. Det funkade, fast jag minns inte hur lång tid det tog innan jag kunde gå utan att det stack till i den drabbade hälen.

Nu är jag där igen. Trodde först att det var en ny hallux valgus på gång. Men nej, smärtan satt ju under foten! Ställde diagnosen själv denna gång och plåster är inköpt och ditsatt. Nu väntar jag bara på att det ska gå över.

Googlade för att bli lite klokare. Jag får upp en informationsvideo med en expert som ord för ord säger samma sak som jag sa hos den där knivglada doktorn: man tror att man har fått en glasbit i foten. Fast det handlar om döda celler som klämts ihop av olika anledningar. De bildar en hård kon med spetsen inåt och där den där vassa spetsen träffar, där känns det. Och när jag får upp foton inser jag att jag hittills kommit väldigt lindrigt undan jämfört med andra olyckssystrar och -bröder, men ändå ...

Faktum är att jag hade föredragit den där glasbiten. Men nu har jag i alla fall gjort en träda-fram-are och gett liktornarna ett ansikte! Allt medan specialplåstret jobbar på att utplåna otrevligheten. Hoppas det går fort.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. läskigt, smart med plåster!

    Numera får man ha såna där flip-flop överallt. För ett par decennier sedan skulle äldsta sonen plocka upp en fotboll i en damm... det blev läkarbesök och ett par stygn i foten. Tisdag och han skulle springa GöteborgsVarvet (21 km) på fredag med sin mor - då fick 12-årige lillebror ta hans plats, det gick bra att springa med mej!

    SvaraRadera
  2. Vacker fot på bilden i alla fall! Du nämnde hallux valgus, opererad? Själv lät jag operera min vänstra fot på både stortå och lilltå vintern 2013 men stortån är fortfarande sned. Värker om jag slarvar med skor.

    Skor, det är banne mig inte roligt längre!

    SvaraRadera
  3. Och jag som alltid trott att liktorn bara satt på tår. Månntro det är en sån jag har sen några år, även om det inte direkt känns som en glasbit. Får väl testa med dylikt plåster, det kan ju inte skada.

    SvaraRadera
  4. Hannele - som tur är har jag inte planerat nåt maratonlopp!
    Emma - ja det är "rätt" fot men ingen ser ju nåt eftersom L. sitter på sulan. Har opererat vänstern för HV och det funkade men foten är bredare än förr ändå, så ett stort gäng snygga skor har jag tvingats ta farväl av. Trist!
    Golftrippen - nä då de små fulingarna kan sitta lite här och där. Kan sammanblandas med fotvårta, men såna har liksom prickar i mitten, det har inte min kompis L. Du får googla så blir du kanske säker! Och klicka på länken till videon!

    SvaraRadera
  5. Bra att du talar om detta - trodde också att liktornar bara satt på tårna. När det gäller skor är det numera boots och gympadojor som gäller till vardags. Någon enstaka gång när jag ska vara fin får jag pressa in mina gamla fötter i skor med halvhög klack. Men nu bryr jag mig inte längre som jag gjorde när jag var ung och led i skor med stilettklack och smala tår.
    Ingrid

    SvaraRadera