torsdag, oktober 20, 2016

Nr 4000: Enkelt, genialt och vackert!

Visst har du också någon gång undrat: hur många vaser kan en människa ha? Och varför har man aldrig en som passar de vattenlängtande snittblommor man just står och håller i handen?

En vas kan ju vara så mycket. Jag har någon sorts plastpåse-variant som blir platt utan vatten. Äger en hel sats Aalto-vaser i olika storlekar och färger. Flera Ikeas vas Vasen. Dyrare i kristall och keramik, några vackra även utan blommor. En har jag vunnit i en idrottstävling i tidernas begynnelse. Ett par har jag ärvt. Fått i present ibland. Enstaka fynd kommer från någon loppis. Ibland funkar en gammal glasburk. Inte vet jag hur många de är, men MÅNGA handlar det om.

Och ändå är det ju så svårt att hitta rätt höjd, lagom stor öppning, färg som funkar till buketten. Några kan nöja sig med en enda liten gerbera eller fresia, andra passar bäst till ett fång röda rosor – men hur ofta har man ett sådant? Höstens höga gladiolus och kraftiga liljor ställer helt andra krav.

Alltså går det att hitta ursäkter för att införskaffa fler vaser. Lite är det väl som med hönan och ägget, det kan vara diskutabelt vilket som kommer först: buketten eller vasen, även om jag inser att jämförelsen haltar lite ...

Ändå lyckades jag härom sistens motstå en av de häftigaste blomvaser jag sett. En japan vid namn Yuko Tokuda har formgett "Outline Vase", en porslinsvas för en enda blomma eller möjligen två (som på bilden). Den är helt enkelt (men genialt!) gjord som en siluett av en mer klassisk, ja rent av vardaglig form av kanna.

Nog för att mitt habegär vaknade till liv inne på MoMA:s museishop i New York men jag lyckades ändå motstå trots att priset inte var alldeles avskräckande. Drygt 600 kronor kan väl ett konstföremål få kosta? Fast var skulle den stå. Inte osynlig i ett skåp väl?
"Outline Vase" fick alltså stå kvar på hyllan i butiken men finns också kvar i mitt minne!

DET HÄR ÄR INLÄGG NUMMER 4000 PÅ DEN HÄR BLOGGEN.

Vet förstås inte vad du som läser detta anser, men jag måste säga att jag själv tycker att det är många. Klimakteriehäxan föddes för tolv år sedan och har sedan haft en hel att lufta: stort och smått, somt fullständigt oväsentligt och ett och annat lite viktigt. 
Naturligtvis inställer sig frågan vad jag kunde ha gjort för något nyttigt i stället ... för visst har jag ägnat tid åt bloggandet, ganska mycket tid faktiskt.
"Etiketterna" är vid det här laget över hundra, några fullständigt obsoleta, andra gäller färska poster. Mina läsare har tyckt till drygt 25000 gånger, vilket är kul  dock är det ändå förhållandevis få som tar sig tid att lämna ett spår efter sig. Och jag tvingas konstatera att besöksfrekvensen gått ner. 
Kanske är bloggarnas tid förbi?
Kanske borde jag inse det och lägga av?
Vi får se hur det blir med den saken. Känner ändå att det jag skrev i den korta presentationstexten 2004 gäller än: "Min blogg är i första hand till för mig själv, det är bara att erkänna." Det skulle ju i så fall tyda på att det kommer en post med nummer 4001 också. Dock kan det bli svårt att uppfylla dagens rubrik igen: enkelt, genialt och vackert ...!

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

Emma, Sol som sol? sa...

Grattis till 4000 inlägg! Och 25000 kommentarer, inte dåligt!

Vaser har jag inte många, har dessutom gjort mig av med en hel del när vi flyttade. Nu har jag en endaste en, den där Vasen från Ikea. Men jag har å andra sidan inte snittblommor så ofta, mest krukväxter.

Siluettvasen, den var hur läcker som helst! Men den måste vara ett helvete att få ren. Tur den inte är i glas så man ser alla avlagringar som det alltid blir till slut. Vet att man kan ta bort med salt och diskmaskinstabletter mm men helt rent blir det ju aldrig.

Läcker, som sagt.

Musikanta sa...

Fantastiskt med så många inlägg! Du får väl i alla fall hålla på tills du fått ihop 5000 stycken. Anledningen till att jag inte kommenterar så ofta att tiden vid datorn för min del ändå blir så väldigt lång. Jag lägger ner minst 3-4 timmar på att skriva ett inlägg och redigera mina bilder. Det sista tar längst tid - är bilderna bara klara brukar själva inlägget gå fort.

Och till vissa inlägg (som de senaste) går det åt en del tid till forskning också. Men jag läser ofta din blogg och förvånas över att du ständigt kommer med så intressanta, trevliga och originella inlägg. Jag lovar att återkomma oftare - synd vore det om du slutade blogga.
Ingrid

Susanne Hultman sa...

Grattis till de 4000! Måtte det bli lika många till att få läsa.

Igår kväll läste jag förresten din berättelse om när du blev varm med "fel" hjälpverb i Guatemala och skrattade högt för mig själv. :)

♥ Hanneles bokparadis sa...

Gôrsnyggt, vaser kan man inte ha för många av.

Klimakteriehäxan sa...

Emma - tack! Ägnade faktiskt inte en tanke åt hur man skulle få den där vasen ren :-D
Musikanta - tack för de orden, de värmer!
Susanne - tack till dig också. Kul att du blir lite road av boken!!! (jag kan fortfarande känna en lätt rodnad över kinderna när jag tänker på den där historien)
Hannele - nej det kanske är det enkla svaret: man får aldrig för många?

Annorlundalivdiganos sa...

Min presentation! Hej! Jag heter Mia Kommer från början från ? Jag är sjuk pensionär på dagtid. Två dagar i veckan så har jag en sysselsättning som jag bruka går till och det är genom kommunens psykatrin! Är det något ni undra så hör av er då!
Älskar att skriva och jobbar på att få ut information om Aspergers Syndrom, Autism, psykisk ohälsa till allmänheten! Om det blir verklighet vet jag dock inte! Håll tummarna att det lyckas!
Här blandas vardag, diagnos, bilder (både systemkamera och mobil) med tankar och funderingar om mina diganoser m.m.
Mer får du veta efterhand om ni fråga mig!
Kontakta mig gärna om ni vill! Jag har en E-mail adress: ?
Vågar du följa med på resan i min blogg? Nu drar vi i gång vetja! //Mia.
Bloggadress: http://nouw.com/annorlundalivdiganos

Klimakteriehäxan sa...

Tittar på bilden på vasen igen och kommer på att jag faktiskt BORDE ha slagit till och köpt en.

Marie-Louise sa...

Grattis till ditt 4000:e inlägg!
Det är väl inte så många som varken har tid att läsa eller skapa blogginlägg. Förutom dom som tjänar storkovan på sina bloggar och dom måste ju ligga i för att fortsätta tjäna pengar.
Min egen blogg ser jag numera som en digital dagbok och inläggen blir färre och färre. Har blivit så eftersom bloggens inriktning inte längre stämmer med hur livet har blivit med skador och andra besvär.
Men som sagt var... Några inlägg per månad blir det.
Fortsätt gärna skriva om du vill. Jag kommer att fortsätta läsa.
Hälsningar Marie-Louise