När djuren ska döpas

Ibland träffar man fyrbenta trevliga typer som heter något väldigt fantasifullt. Eller också heter de något som inte verkar fantasifullt alls, om än originellt. Som den gången jag mötte Barbro på en busstur i stan. Barbro var en stor och fin labrador, men också det första djur jag stött på som lystrat till samma namn som en av mina bästisar i skolan ...

Vad de där älsklingarna ska heta kan nog vara en källa till familjetvister. Vi som inga husdjur har, vi riskerar inte den sortens konflikt. Men hur ska man tänka när man möter den kattunge eller valp som på en halv sekund vinner mattes/husses hjärta? Jo, när djuren ska döpas kan man naturligtvis söka hjälp i litteraturen, denna rika källa till allt möjligt.

Sålunda har Ugglan och boken bestämt att denna veckas tisdagstrio ska bestå av fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter. Börjar leta i mitt minne. En trio blir det, så småningom.

Vad sägs om Emil? Som man kan ropa på, med utdraget i-ljud, stor kraft och högsta möjliga volym, precis som Allan Edwall gör i filmen om Emil i Lönneberga.

Kan också tänka mig en Sune, även den hämtad från barnbokshyllan. Tänker förstås på busgrabben i Anders (Jacobsson) och Sörens (Olsson) serie. Och har dessutom hört att kattnamn gärna ska innehålla ett S. (Hoppsan, minns plötsligt att ungarnas kompis hade en sköldpadda som hette Sune ...)

Lite mera fullvuxet blir det ju om man tänker sig en vovve som lystrar till namnet Smirnoff. OK, inte riktigt en fiktiv figur, men en mix av vodka och svenskt succéberättande i en trilogi som går som smör! Jag tänker förstås på Karin Smirnoffs "Jag for ner till bror" och de två uppföljarna i Jana Kippo-sviten.

Copyright Klimakteriehäxan