I kort format

Ugglan & Boken, som vecka efter vecka efterlyser en tisdagstrio att läsa på ett visst tema, har denna gång valt noveller eller novellsamlingar.

Det är inte min starkaste gren eller största intresse, det där med berättelser i kort format. Visst har jag några novellsamlingar i hyllan, men jag tror bara John Cheever blivit läst rakt igenom, och det för så länge sedan att jag helt glömt dem, även om han kallats mästerlig just för sina noveller.

Karin Smirnoff. Foto SR

Men jag har, i brist på annat, lyssnat på en del av Sveriges Radios noveller. Nu har man just gett Karin Smirnoff  SR:s novellpris för året, för hennes "Missing people", och den tyckte jag var riktigt bra, lite överraskande, lite humor, lite av allt möjligt. Smirnoff har vid det här laget etablerat sig som en tungviktare i branschen. Efter den enorma framgången med Jana Kippo-trilogin är det här förstås bara grädde på moset.

Priset instiftades 2002 för att höja novellens status. SR begär in tolv texter till tävlingen, noveller som specialskrivs av utvalda författare. Juryn, som i år bestod av fyra bokcirklar, nominerar fem av dem (varav jag hört fyra) och sedan har radiolyssnarna röstat fram vinnaren. Prissumman är på 30 000 kronor.

Bland kandidaterna fanns också "John Lennons glasögon" av Björn Runge. Jo då, jag har lyssnat – men jag begrep i stort sett ingenting. Kan ju vara mitt fel, dålig koncentration eller något, men den funkade helt enkelt inte i mina öron.

Inte blev jag särskilt tagen av "Den gula tapeten" heller. Den har några år på nacken, kom ut 1892. Skriven av Charlotte Perkins Gilman och kallas "feministisk skräckklassiker". Det krävs nog lite mer för att skrämma mig, tror jag, även om det verkar väldigt otrevligt att bli inlåst i ett hus på landet om än stort och välutrustat.

Slutsatsen är nog att jag ska hålla mig till böcker av det lite längre formatet, även om jag numera är lite skraj för tegelstenar. Lagom är som bekant bäst, det gäller även bokstorlek!

Copyright Klimakteriehäxan