Det är verkligen ingen hemlighet: jag är ingen vän av konstgjorda blommor. Älskar de naturliga, de som lever, vissnar och dör precis som vi människor. Men man ska ju inte sitta fast i sina gamla åsikter in absurdum.
Alltså har jag fallit till föga, inte rakt av utan ganska begränsat, fast om man vill ha grönt omkring sig men ingen som kan vattna, då är en växt av plast eller siden rätt OK. Särskilt som de där konstgjorda plantorna blivit alltmer naturtrogna med åren, i alla fall om man tittar lite slarvigt och inte på väldigt nära håll.
I Barndomslandet har jag sedan ganska länge flera konstgjorda växter, helt nödvändigt eftersom vi åker fram och tillbaka. Hemma i stan har jag dock "hållit mig för god" för att ståta med artificiell blomsterprakt.
Nu har jag trillat dit ändå. Mina en gång så fina hängpelargonior i hörnet av balkongen har gjort sitt, det tvingades jag inse. Och så hampade det sig så att jag stod framför en butik där man inför sommarstängningen hade halva priset på sina pelargonior, antagligen äkta kinesisk import. Fina ändå!
Jag tog för säkerhets skull en bild på hur det såg ut. Så kan ni jämföra med hur det blev. Lite sorg och skam känner jag över att ha "slaktat" två fullständigt levande växter som hade både knoppar och blommor, men ... jag tycker nog att det blev lite finare. Vad tycker du?
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ja, vad ska man säga? Jag är benägen att hålla med dig. Jag älskar ju äkta levande blommor men jag har i år inte kommit till "skott" att köpa några att pryda balkongen med och skäms nästan över det!
SvaraRaderaDet är tråkigt att ha blommor som man inte kan ta om hand på nåt bra sätt. Men mina övriga balkonväxter är äkta - och jag sätter mitt hopp till att en granne kan vattna lite ...
RaderaNja... nä. Hellre fula levande växter än blommor av plast. Då vore jag hellre utan. Olika tycken och smak . Huvudsaken är att balkonginnehavaren blir nöjd. Ha det gott! //Anna-Lena
SvaraRaderaJo jag har absolut förståelse för det. Men nu klev jag över gränsen till den andra sidan ... Får se hur länge de får vara kvar.
Raderasiden-julstjärnor har jag haft länge, de riktiga dör så fort man kommer in genom dörren
SvaraRaderaHar en vit julstjärna jag köpte till Lucia - den är jättefin!
RaderaÄr ju ingen fantast av konstgjorda växter men ibland fyller de helt sin funktion.
SvaraRaderaTror att första ggn jag köpte var när min mamma - som verkligen älskade blommor - låg på sjukhus men där tilläts inga blommor i sjuksalarna. Då hittade jag en liten och riktigt verklighetstrogen hortensia som hon hade bredvid sig tills hon dog.
RaderaHahaha! Alltså att döda/slakta blommor som fortfarande lever har jag otroligt svårt för. Åt andra sidan har jag ju bara två levande blommor - en välmående novemberkaktus och en lika frisk Twister.
SvaraRaderaÄrligt talat så föredrar jag inga blommor. Men jag måste medge att vissa "plastvarianter" ser förvånansvärt naturtrogna ut...
Jag är nog blomberoende. Köper, plockar, odlar i krukor. Älskar dem. Blir nog inte många fler "oäkta" hos mig.
RaderaVi har ett frontespis-(hur man än stavar det)fönster, med tre stora rutor mot söder. På ovanvåningen (det är väl bara där man har såna). När vi flyttade in för 30 år sen, tänkte jag ett tjusigt blomfönster. Det tog bara några veckor innan jag insåg att det blev för mycket sol och värme för alla sorter - utom för sidenorkidéer. Det ser så dött ut med tomma fönster och prydnadssaker har jag mer svårt för. Utifrån syns ingen skillnad och inifrån är det bara jag som ser den. Maken har nog aldrig ens tänkt på vad som finns i våra fönster.
SvaraRaderaBloggblad (som plockar in färska blommor i stugan så fort vi kommer hit. Lusthuset och dasset får också buketter. Jag njuter hejdlös av blomprakten här.
Att plocka blommor är underbart! Men sidenorkidéer i all ära - de måste väl blekna? Och bli väldigt dammiga? Tål de dusch?
Radera