Veckans mening – om en hyllad "kulturman"

Ingmar Bergman må ha varit en osedvanligt skicklig filmskapare och en mycket god författare (jag gillar hans böcker mer än filmerna om man undantar "Fanny och Alexander") men som privatperson och man måste han kallas en första klassens skitstövel. Jag har läst hur han skildrats i flera böcker, Harriet Anderssons memoarer, sonen Daniel Bergmans "Hjärtat" och dottern Linn Ullman ger en entydig bild: Bergman är alltid sig själv närmast, dessutom gruvligt svartsjuk. De många barnen var han oftast helt ointresserad av, han kallade dem t o m "de jäkla djuren". Senast är det dottern Anna Bergman vars memoarer "Jag och min skugga" är nyutkomna. De ingår i Svenska Dagbladets variant på sommarläsning: två avsnitt två dagar i rad ur det som redaktionen bedömt vara intressanta självbiografier. Och ni vet hur det är: ur det man nyss läst plockar man upp Veckans mening om fått en att hejda sig mitt i texten om än aldrig så lite, efter uppmaning från Skriv-Robert, så det blir ett direkt citat från "kulturmannens" mun som blir veckans mening:

Barnen ville jag aldrig ens ha.

Copyright Klimakteriehäxan