CITAT om något att paddla i

"En japanska som blivit känd för sina 'vagina-kanoter' riskerar två års fängelse för sedlighetsbrott.
Konstnärinnan Megumi Igarashi greps för andra gången i helgen, sedan hon fortsatt sprida vad som ses som obscent material efter en konfrontation med rättsväsendet i somras. Bland annat saluför Igarashi mjukvara för att skriva ut kanoter på 3D-skrivare. Farkosternas form är inspirerad av konstnärinnans eget könsorgan."

-En utrikesnyhet från Tidningarnas Telegrambyrå. Sugen på paddling, någon? Och det där med 3D-skrivare, det får mig att häpna varje gång jag hör talas om det.

Gärna en krans på dörren till jul!

Det där med krans på ytterdörren i jultider, det är från början en tysk tradition från tidigt 1900-tal men numera något vi nog mer förknippar med amerikanska vanor, som vi lärt oss via Disney om inte annat.
Men visst ser det trevligt ut!

Kransen kan vara gjord av gran-, tall- eller enris, den kan vara textil eller av halm, järnek är vackert, mossa, nypon, nötter och murgröna kan bli fint. Något år var det trendigt med polkagriskrans och egentligen är det bara fantasin som sätter gränserna. Alltså kan kransen också tillverkas av papper.

Förr i världen tillverkades mängder av juldekorationer i just papper: girlander, karameller till granen, flätade hjärtan, flaggor i långa rader. Sedan kom de glittrande prylarna: kulor, änglar, fåglar – ja även de blanka sakerna i granen kan anta snart sagt vilken form som helst, ibland är de metallkopior av forna tiders pappersskapelser till och med.

Nu har produktutvecklingen satt tänderna i dörrkransen och tagit fram varianter i papper. Man har använt sig av den japanska pappersvikningskonsten origami. Den som bemästrar tekniken kan åstadkomma snart sagt vad som helst. I Sollentuna bor Sveriges ende origamimaster Torio Norimoto som bland annat vikt såväl Gudrun Schyman som Carl Bildt tredimensionellt. Nils Holgersson på Akkas rygg vann han internationellt pris för.

Fast den som nöjer sig med mindre komplicerade motiv kan komma långt med hjälp av Google och lite fingerfärdighet. Det finns speciellt origamipapper i hobbybutiken, men jag är övertygad om att det går att åstadkomma något bra i annat material också.
Alltså tänkte jag att någon kanske kan inspireras av kransarna på bilden. Visst är de fina! Att ha papperskrans på en ytterdörr låter dock tveksamt. Den lär ju inte tåla regn och, om det skulle råka bli nån, snö.

Men att de går att sälja, det är mer än jag begriper. Ni ser prislappen. 950 svenska kronor. Man tager sig för pannan och rusar ut ur butiken som heter Svenskt Tenn och ligger på Strandvägen i Stockholm. Jag hamnade där av misstag, skyr den egentligen som pesten och skyller därför på "dåligt sällskap" ...

Innan jag rusade tog jag i alla fall bilden. För själva idén tycker jag inte det var något fel på! Själv har jag en fin krans på dörren året om, men till jul tror jag det blir ett stort halmhjärta från Ikea. Till en femtiondedel av priset på origamiskapelsen.

Min krans som sitter uppe elva månader om året är gjord av Ingela Eek och den är mycket uppskattad! Skulle självklart kunna passa också i jultider, men lite variation är ju ändå kul.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster mot världen

Att somna under palmerna. Att höra vågorna klucka eller kanske rent av slå. Att höra rasslet av de stora plymliknande bladen som rör sig med en vindpust. Att vakna av en fågels rop och sedan snabbt somna om igen, till de där andra sövande ljuden som uttolkas "semester".

Nog är det där fönstret vid fotändan på hotellsängen på Fuerteventura ovanligt trevligt att titta på? Fast vi är ju ändå inomhus, fönstret är falskt och miljön tyst. Men en heminredningsexpert har fått en idé och genomfört den. Och gett hotellgästerna stunder på stranden vilken tid på dygnet som helst!

Veckans fönster är valfritt och när jag tittar ut genom mitt alldeles riktiga fönster möter min blick en regnvåt gata, blygrå himmel och några kurande människor som väntar att bussen ska ta dem till någon trång och julstressvarm galleria inne i centrum.

Då ligger det nära till hands att drömma sig tillbaka till solen, sanden, havet och palmerna. Och medan jag drömmer om det ser jag att bussen förbarmat sig över passagerarkön, som antagligen drömde om något annat. Eller kanske bara just det: att den förb-de bussen ska komma nån gång!

För lite mer fönstertittning klickar du här.

Copyright Klimakteriehäxan

Hur får vi barn att bli bokslukare?

Hur tror du att man kan inspirera barns läsning? Har du några goda exempel?
Bokbloggsjerkan ställer denna gång en fråga som är jätteviktig och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Mitt svar blir kort och koncist: läs högt för dem. Och välj böcker noga! Börja med pekböcker (Lena Anderssons kaninserie var en absolut höjdare när mina barn var små). Kliv vidare in i litteraturen, gärna med hjälp av Jan Lööfs "Det röda äpplet", belönad med Expressens Heffaklump när den var ny. Barbro Lindgrens härliga "Loranga, Masarin och Dartanjang" är en annan minnesvärd högläsningsbok för lite äldre.

Det fina med de där böckerna, det är att inte bara ungarna utan även den vuxne kan njuta av texten (och bilderna när det handlar om Jan Lööf). Den dag barnet kan läsa själv gäller det att lyssna: vad går hem bäst? "Nalle Puh" av AA Milne var den första bok jag läste själv. Tänk vilken känsla! Må alla ungar få chansen att uppleva den!

Copyright Klimakteriehäxan

Julstämning i december

Advent är här och december redan flera dagar gammal. Så här ser min bild i fotoalmanackan för julmånaden ut!

Men någon blommande amaryllis har jag inte än i år. Och en så snygg som den på bilden får man leta efter. Eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Citat – om att bli fotograferad

"Jag känner ingen som gillar att bli plåtad. Man vill bli vacker, i brist därpå intressant, i brist därpå avspänt naturlig, men i stället ler man som en galning och hoppas att kameran inte ska fånga det ögonblick då man råkar se ut som en långhårig tallrik havregrynsgröt med trötta ögon. /.../ Fotografer kan berätta hur de kommit till olycksplatser där de drabbade automatiskt brustit ut i vinnande fotoleenden när kamerorna börjat smattra. Betingad reflex, som det heter."

-Lotta Lundgren, matmänniska och programledare, skriver krönika i senaste numret av tidningen Fokus.

Skogens konung - mitt i stan

Snyggt, kul och upplysande! En hel älgfamilj finns på Nybroplan, mitt i Stockholm. Nytt för året i juldekorationerna i city.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag!

Det är något speciellt med ungarnas blickar när de möter skyltfönstrens tomtar. Önskelista. Skollov. Spännande paket. Grandoft. Pappersprassel. Allt det där som ska komma, fast tiden man måste vänta verkar oändligt lång ...

Nog kan man som vuxen sakna den där starka känslan. Även om man gillar julen så blir det inte samma sak som i barnaåren, eller så länge de egna telningarna hoppade av glädje över att få öppna nästa lucka i adventskalendern.

I dag infaller den söndag som av hävd var den "riktiga" skyltsöndagen, fast detaljhandeln har flyttat runt både på den och andra traditioner. Barnens förväntan är nog ändå den samma.

Copyright Klimakteriehäxan

BUSSIGT i Veckans fönster

Strax får de levande ljusen i köksfönstret maka på sig så att adventsstjärnan får plats utan att riskera antändning och eldsvåda med eländiga konsekvenser.

Där ute väntar bussen på att ta nästa tur genomstadstrafiken, förmodligen rätt tät en dag som denna, strax efter löneutbetalning och när julskyltningen nu också är på plats, med alla granar, glitter och glimrande ljus. Klappjakten har bara börjat!

För att ta sig fram på gator och trottoarer krävs en del bussighet, av alla sorts trafikanter!
Bussigt ska det också vara i Veckans fönster denna helg. Se fler här!

Copyright Klimakteriehäxan

Nobelpristagare i min bokhylla

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? (alternativt vilka har du läst?)
Bokbloggsjerkans fråga kommer vältajmad, för snart är Patrick Modiano i Sverige för att hämta sina prismiljoner som 2014 års litteraturpristagare.
Här kommer mitt svar, onödigt långt kan man tycka, men många år med nästan ständig läshunger sätter sina spår! Fler svar den här vägen.

Modiano finns i min bokhylla sedan någon vecka, i litet bekvämt format. "Lilla smycket" gick snabbt att läsa.
Andra prisade författare är ofta betydligt mer mångordiga, och nu när jag tittar efter upptäcker jag att jag faktiskt har riktigt många i hyllan.

Selma Lagerlöf, första kvinnan att få priset, är självklar och lika bra nu som då. Sigrid Undset fick priset 1928 och det var "Kristin Lavransdotter" väl värd. Verner von Heidenstam och Per Lagerkvist  hänger kvar sen skoltiden. Knut Hamsun också. Hermann Hesse avgudade jag när jag gick i gymnasiet. André Gides "Pastoralsymfoni"skulle man också ha läst.

Men än  i dag kan jag inte begripa att jag faktiskt tog mig igenom "Min ungdom" av Winston Churchill, fast det var på den tiden när jag absolut läste ut den bok jag börjat på. Ett romantiskt skimmer vilade runt Ernest Hemingway men det har nog bleknat med åren.

När Heinrich Böll valdes blev jag stolt som en tupp: jag hade ju läst "Ansichten eines Clowns" (En clowns åsikter) på originalspråket!!! Toni Morrisson hade jag också läst i förväg, s a s. Och Miguel Angel Asturias bekantade jag mig med när jag bodde i hans hemland Guatemala.

Inser plötsligt att jag har mängder av nobellitteratur fast jag egentligen aldrig tänkt på det, så jag ska inte lista allihop.
Fast de som jag minns bäst, det är de tre latinamerikanska pristagare som jag träffat personligen: Octavio Paz. Gabriel Garcia Marquez och Mario Vargas Llosa, vars böcker med personliga hälsningar aldrig kommer att gå till pappersinsamlingen så länge jag lever!

I ärlighetens namn har jag också några pristagarböcker som jag aldrig öppnat. Men den listan är betydligt kortare!
Hyggligt kort är också listan över de författare som jag har, har läst och anser att de borde få det där priset ...

Copyright Klimakteriehäxan

Ett ljus i dimman

Novemberdiset ligger som ett lock över allt och alla. Man ser knappt längre än näsan räcker, och det man ser är så suddigt att det verkar overkligt: är glasögonen smutsiga? Har jag fått nya, allvarliga, synproblem? Ack nej, det kallas väder.

Men i dag tändes i alla fall ett ljus: det i toppen på den så kallade Stenbecksgranen på Skeppsbron i Stockholm. I morse kom stjärnan på plats – i kväll var den tänd.
Ett ljus i dimman.

Copyright Klimakteriehäxan

Novemberblom

Vi står inför första adventssöndagen. Det är rimligen att betrakta som en vinterhelg. Men somliga bryr sig verkligen inte om etiketterna!

Se bara på min Campanula som prunkar i balkonglådan! Har definitivt ingen koll på almanackan – eller struntar i varje fall fullständigt i konventionerna, de där som påbjuder vitmossa och konstgjord flugsvamp och en och annan amaryllis eller julstjärna.

Men vem har sagt att adventsblomman måste vara röd eller, undantagsvis, vit? Campanulans härliga blåa färg duger så otroligt bra! Gott om knoppar är det också, men deras framtid ser kanske inte så lovande ut ... Dock brukar den här växten övervintra i balkonglådorna. utan särskilda stödåtgärder. Vilken härlig trotjänare!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema MODERN

En tomte i mängden i NK:s julskyltning.

Först läste jag MOdern och tänkte på bilder av min mamma eller andra mödrar. Men sedan insåg jag att tonvikten nog skulle läggas på sista stavelsen i veckans temaord.
Hur är det nu, går det mode även i jultraditionerna? Mindre än en månad kvar ...

Jo kanske gör det det. När såg man tidigare en så mager tomte? Skapad för att påminna oss om att det är lämpligt att äta lite mindre godis och mer grönsaker från julbordet? Och vad tycker vi egentligen om plastgranen, prydd med stora lika plastiga rosetter? Klart praktisk i offentliga miljöer, men nog lämnar pyntet en del åt fantasin.

Andra företeelser som på något vis känns moderna och i tiden hittar du till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Granar i långa rader på Arlanda.

Och som bonus och en hyllning till en av årets Augustpristagare, Lars Lerin, en vintrig björkbacke, en av hans många jättestora akvareller. Denna har visats bl a på hans eget museum i Karlstad. I går fick han August i fackboksklassen för "Naturlära". Ingen svensk konstnär är väl i dag modernare än Lars Lerin!
Om du klickar på bilden ser du den i större format.

Tjugo frågor

Bloggaren "enligt O" kallar sig ”bokberoende” och presenterar en snabbenkät som handlar om böcker, filmer, hösten, julen och lite annat smått och gott. Det gäller att välja mellan två givna alternativ. Mina svar är fetade.

1. Augustpriset eller Nobelpriset?  Bookerpriset, skulle jag vilja rösta på. Eller NBA, National Book Awards. Då blir man aldrig besviken.

2. Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Har bara läst ”Lilla smycket” av Modiano. Men det Malala gör med sin kamp för pennor till barn och framför allt flickor slår nog alla författare, prisbelönta eller inte.

3. Hungerspelen eller Hobbit? Pass på den!

4. Horace Engdahl eller Peter Englund? Engdahl har många sidor. Humor är en av dem. Hans schlagertext som åtminstone verkade handla om den egna skilsmässan var lysande. Englund är dock en intressant och bra bloggare, det ska han ha credit för.

5. Snö eller regn? Inte för mycket, eller för ofta, eller för länge. Men lite vintervitt är vackert.

6. Lussekatter eller pepparkakor? Måste bli den kryddigaste sorten, som kan ätas året om.

7. Dystopi eller feelgood? Härligt med lite lättläst verklighetsflykt ibland. Fast den måste vara välskriven.

8. Lars Kepler eller Camilla Läckberg?  Står inte ut med någondera. Pass på den.

9. Amaryllis eller hyacint? Vill ha båda. Men amaryllisen är pampigast och står längst.

10. Pappersbok eller e-bok? Jag är väl grymt gammaldags, men älskar pappersböcker. I bilen blir det högläsning på cd.

11. Biografi eller memoar? Beror ju helt på vem det handlar om! Kan alltså tänka mig båda!

12. Mia Skäringer eller Lena Dunham? Här väljer jag svenskt.

13. Glögg eller julmust? Får snabbt ont i skallen av glögg, fast det är gott.

14. Fredrik Backman eller Lena Andersson?  Alltsedan ”Var det bra så här?” som var Anderssons debut gillar jag henne. Dock inte alltid lättläst. Ove är Backmans hittills bästa, men jag har inte läst den senaste, den om Britt-Mari.

15. Tegelstenar eller tunnisar? Det stryks för lite på förlagen nu för tiden.

16. Film eller tv-serie?  Kan avnjutas hemma i soffan. Och dit kommer ju ofta filmerna också …

17. Netflix eller HBO? Har ingendera. Nöjd med nån sorts basutbud.

18. En i taget eller slalomläsning?  En i taget. Men det är inte säkert att hela blir läst.

19. Skratt eller gråt? Blir självklart glad om jag blir road.

20. Julafton eller nyårsafton?  Det är nåt visst med granen, skinkan och paketen. Samt de usla grötrimmen, en alldeles egen litterär gren!

Vill du hänga på? Välj mellan alternativen och feta ditt svar. Lämna gärna en länk, så kikar säkert flera in och läser dina svar. 

Copyright Klimakteriehäxan

Herkules storverk - och mitt eget

Har ni kläm på begreppet "augiasstall"? Om inte så är förklaringen denna: något som är vanvårdat och som kräver omfattande uppstädning eller omorganisation.

Jag har nu gått i Herkules fotspår, helt enligt mytens beskrivning. Det var nämligen han som städade det där stallet, som inte hade blivit tillfixat på 30 år – det var ett av de tolv storverken han uträttade.
Nu fanns det inga hästar hos mig. Men en otrolig massa andra saker.

Skam till sägandes kan jag inte minnas när det där köksskåpet ovanför spisen blev urplockat, rengjort och rensat senast. Och jag blev uppriktigt förvånad över hur mycket som faktiskt fick plats där inne. Det mesta dessutom täckt av ett litet lager stekos. Hu!

Tänk att det går att spara på så mycket! Tomma plastaskar för sötningsmedel (som ingen använt på säkert fem eller tio år). Genomtrötta kokosflingor. Valnötter som säkert var härskna, jag slängde dem innan jag kollade, men i åratal har jag förvarat alla sorters nötter i frysen. Mjölkpulver! En oöppnad påse med skrädmjöl, en lotterivinst från Gammelvâla. Karameller, hopsmälta till en enda sockrig kaka. Tändstickor i minst tio olika förpackningar. Pulverkaffe, bäst före juli 2008. Mörk bakchoklad som blivit vit!?! Måste ha tillverkats ett annat millennium än det pågående.

Ni behöver inte veta precis allt som spolades ner i toan eller åkte ut med soporna, eller hur. Med hjälp av fotot har ni för länge sedan förstått läget. Samt fått en minimal men dock uppfräschning av den grekiska mytologin. Vem vet, kanske har också du ett eget litet augiasstall någonstans? Själv har jag nog ett par till, om sanningen ska fram ...

Det fina i kråksången, det tror jag att Herkules och jag har gemensamt, det är att man blir så himla nöjd och belåten efteråt. Herkules hade visserligen ihjäl Augias, jag nöjer mig med att – då och då när självgodheten pockar på – ta en sväng in i köket. öppna skåpdörrarna och njuta av anblicken av ordning och reda. Mitt eget storverk!

Copyright Klimakteriehäxan