Systerskap

För tre dagar sedan inföll Internationella Syskondagen. Den missade jag totalt, min enda syster pratade jag visserligen med, men inte för att fira någon Dag utan bara för att vi brukar ha kontakt ganska ofta. Enligt O, som sin vana trogen plockat fram ännu en Veckans kulturfråga, hyllar en egen syster på födelsedagen i dag och kompletterar med detta: Vilka kulturella systrar tycker du extra mycket om?

Annika Thors fyra böcker om de judiska flickorna Nelli och Steffi som flyr från Wien utan sina föräldrar och hamnar i den svenska skärgården kallas ungdomsromaner men är jättebra läsning också för vuxna. "En ö i havet" heter den första, "Näckrosdammen", "Havets djup" och "Öppet hav" ger resten av historien. Mycket berörande!

Cecilia Hagen, Expressens outtröttliga krönikör och hängiven anglofil, har skrivit en rad böcker som är lite olika lyckade. Men riktigt bra tycker jag att "De osannolika systrarna Mitford" är, en välresearchad och sann berättelse om några flickor i England, födda på tidigt 1900-tal. De gjorde olika karriärer inte minst inom politiken. Damerna är kanske inte direkt älskansvärda, men intressanta hur som helst! En vidhöll exempelvis livet ut att Adolf Hitler var en trevlig karl ...

Men jag tänkte också välja en alldeles egen kulturell syster, en som jag verkligen skulle tycka vore roligt att kunna prata med om allting, eftersom ingen som hon kan sätta fingret på ömma punkter och få en att tänka till ett extra varv. Min kulturella lillasyster föddes 1964 i Argentina av den fenomenale tecknaren och samhälls/samtidskritikern Quino. 

Hon heter Mafalda och är smartare än i princip alla i sin omvärld. Tyvärr blev hon bara nio år, men i böckernas och läsarnas värld har hon evigt liv. Om jag berättar att i min bokhylla står den kompletta serien Mafalda-album både på svenska och spanska och att jag dessutom har någon extra bok förstår ni att min kärlek till denna flicka är både djup och äkta. Kära lilla syster!

Låt mig slänga in en LP-skiva som för mig handlar om systerskap av bästa sort: "Jösses flickor - Befrielsen är nära" från 1975. Jag var helt hög när jag gick ut på gatan efter att ha sett Stockholms Stadsteaters föreställning då, på 70-talet. En modern version sattes upp för några år sedan, men det var en blek variant. Fast låtarna lever!

Copyright Klimakteriehäxan

Gott om djur i biblioteket

När Ugglan & Boken efterlyser böcker med djur på onslaget för att få till ännu en tisdagstrio hamnar jag i barnbiblioteket, det går inte att undvika. Här finns hur många böcker som helst med djur som ska dra blickar till sig, väcka nyfikenhet och läslust! Jag väljer tre med lång hållbarhet, tips för högläsningsstunder med småttingar!

"Pippi Långstrump" avporträtteras med sin häst Lilla Gubben, man ser förstås också apan Herr Nilsson. Ingrid Nyman har tecknat.

"Barnen från Frostmofjället" har geten Gullspira att ty sig till på sin iskalla vandring över fjället. Laura Fitinghoff skrev denna barnrysare. Det klassiska omslaget är ritat av Vicken von Post. 

Och vad vore gubben Pettson utan sin katt? I "På äventyr med Pettson och Findus", som både ritats och skrivits av Sven Nordqvist, bjuds vi på många härliga historier och lika många glada skratt.

Det finns faktiskt rätt mycket på djurtemat att hitta även i bibliotekets vuxenhylla. "Kvinnan och apan" är i mitt tycke Peter Høegs bästa roman (fast jag har väl i sanningens namn inte läst alla). Djuret på omslaget är dock en fågel och ingen apa. 

Feelgood som inte går av för hackor bjuder den sanna historien om  "Arthur – Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem" på, skriven av hans adoptivhusse Mikael Lindnord. Nu finns dock inte Arthur längre i livet, men minnet lever och kommer att göra det länge!

Och vad sägs om "De röda kattorna", en gammal hederlig Maria Lang-deckare?! Innehåller en blinkning till Selma Lagerlöf, faktiskt. Hoppar väldigt medvetet över Kerstin Ekmans "Löpa varg". den behöver väl inte jag påminna någon om eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan 

SELFIE 15 – På´n igen!

Till min egen förvåning (jo, faktiskt!) har jag lyckats tota ihop en SELFIE igen, den femtonde i ordningen. Hänger ni på en gång till? Jo men visst gör ni!

1. Min utsikt hemifrån: Årstavikens vatten (är tacksam för det!)

2. Älskad LP: ”När dimman lättar” (underbara låtar med Bernt Staf, från 1971)

3. Husmanskost: Raggmunk (men den ska vara tunn, riktigt tunn! och det är inte enkelt att åstadkomma, eller få på krogen för den delen)

4. Stilikon: Katja of Sweden (hennes suveräna snitt och mönster håller än, jag hyllar henne gärna)

5. Tidigt eller sent: Nattuggla (släcker sent, sover gärna länge på morgonen) 

6. Smycke: Armband (har många fast jag glömmer ofta använda dem)

7. Favoritgodis: Dajm (här är konkurrensen hård)

8. Aldrig på min tallrik: Mannagrynsgröt (allt med mannagryn är hemsk mat!)

9. Där har jag faktiskt varit: Tegucigalpa (huvudstad i Honduras, dock inget resmål jag kan rekommendera)

10. Konstnär: Ardy Strüwer (både rolig och skicklig)

11. Hörvärt: Radioföljetong (nästan alltid)

12. Efterrätt: Gino (frukt gratinerad med vit choklad, äts med vaniljglass – en ljuvlig överlevare från sena 80-talet) 

Förra veckan kunde man hitta en SELFIE hos: ViltogVakkert, Kicki, Gerd, Monica, Ditte, BP, Susjos, Paula, Femfemman, Anki, Gunnel, Mrs Calloway, Lillasyster, Ingrid, En rosa fluga. Nu säger jag bara "På´n igen!"

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om ett idiotiskt förbud

”Filmstaden tillåter inte att man tar med egen dryck, mat, snacks, godis, popcorn osv in i biografen. Vi har ett stort utbud av dryck, mat, snacks, popcorn och godis i våra butiker, för att alla ska kunna hitta något som passar dem.”

-Nyhet för biobesökare som går till Filmstaden för sin cineastiska upplevelse. Vilket idiotiskt förbud! Egentligen borde jag inte bry mig, eftersom jag kommer iväg på bio alldeles för sällan och då praktiskt taget aldrig äter godis, vare sig medfört eller inköpt i kassan (där det är riktigt dyrt, det har jag lagt märke till). Men ändå! Jag kan lova att om/när jag går till Filmstaden igen kommer jag att ha något snaskartat i handväskan. I rent trots.

Meddelas endast på detta sätt!

Vem bestämmer sig för att öppna eget under namnet Killgissa? Man eller kvinna? Ja inte vet jag. Inte vet jag om jag tycker det är någon riktigt bra namn heller, om sanningen ska fram. Hur som helst är detta ett galleri på Hornsgatspuckeln, relativt nytt tror jag för jag minns inte att jag sett det förut och jag passerar ändå rätt ofta där. 

En nyhet till har jag mött i veckan: meddelandet om att automaterna i vilka man kunnat köpa sina buss-och t-banebiljetter är på väg att avskaffas. Några funkar fortfarande, medan andra förkunnar att de faktiskt redan gått i pension. Meddelas endast på detta sätt, kanske?

Tygbutiken med sina färgglada skyltar – en på var sida om entrédörren – tycker jag ska ha lite beröm för att de ansträngt sig. Fladdrande tygremsor understryker välkomsthälsningen.

Skyltsöndagen högtidlighålls sedan länge av ett antal bloggare som enklast går att spåra via BP. Kolla hennes högerspalt!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om utomhusliv

Det är nu det börjar bli dags igen, även om vi råkat ut för ett bakslag med snö och annat elände! Det efterlängtade läget närmar sig ändå, läget när man kan gå ut utan vantar, ta en fika på en trottoarservering, vända näsan mot solen. Eller ge sig ut i skog och mark, vilket jag förstås vet att många älskar, även om jag inte hör till de mest energiska entusiasterna. Det gör inte heller författaren Jonas Bonnier, intervjuad i senaste numret av SvD:s helgtidning Perfect Guide. Här hittar jag Veckans (långa!) mening denna gång (fler sådana finner man vanligen via Skriv-Robert). Jag är inte lika negativ som Bonnier, som förvisso medger att han är ganska bekväm av sig, men nog får denna harang mig att dra på smilbandet! Och eftersom Veckans mening ska ha fått en att hejda sig ett aldrig så litet extra ögonblick så passar denna perfekt.

Idén att först frysa och sedan svettas när jag varken behöver göra det ena eller det andra, att duka upp en liten fikabuffé på någon knagglig stubbe när man äger ett alldeles slätt köksbord, att kissa bakom en tunn björkstam när det finns vattenklosetter och dörrar att stänga om sig, ansträngningar att hålla drycker varma (min spis fungerar) eller kylda (mitt kylskåp likaså) har alltid tyckts mig som att försöka tillföra livet svårigheter som livet verkar fullt berett att förse en med ändå. 

Copyright Klimakteriehäxan

Finns det liv finns det hopp ...

Detta är en dag när det är lite svårt att bestämma från vilket håll snön kommer. Kan den verkligen komma nedifrån? Stundtals ser det så ut. Tack och lov att jag just upptäckt en strimma av hopp, en liten glädjespridare mitt i allt elände. Ja, ni ser själva på bilderna, och det besannar tror jag det urgamla uttrycket "finns det liv finns det hopp"! Det nya bladet är inte ens en centimeter i diameter, men det är grönt och det är ju också hoppets färg!

Där i mitten finns det, hoppet!

Och medan man väntar på att snöyran ska avta passar det bra att kolla in Elisa Matildas fem fredagsfrågor. Denna gång handlar det om vad man haft för sig på sistone.

1. När lånade du senast? Har nyss hämtat lånebok på biblioteket.
2. När badade du senast? I somras. Sista doppet i september har jag för mig.
3. När betalade du senast? I går kväll, 160 spänn för en av de sämsta pizzor jag faktiskt ätit.
4. När väntade du senast? På bussar väntar jag rätt ofta, senast i går.
5. När spelade du senast? På mobilen, i morse. Crossboss och Wordfeud. Musik betydligt mera sällan.

Copyright Klimakteriehäxan

Sånt-man-måste-läsa-listan

Var får du dina boktips ifrån? Det undrar Mia i bokhörnan, som därmed har ställt veckans helgfråga.

Förslag på läsning får jag på många olika sätt. De kommer bloggledes, ofta, men jag kan också läsa intervjuer med författare som gör att jag blir nyfiken. I radio och tv dyker också folk upp som verkar ha spännande saker att berätta. 

Fast mest av allt kanske jag ändå förlitar mig på den urgamla, pålitliga och berömda mun-mot-mun-metoden. Har många bokläsande kompisar, det leder automatiskt till prat om vad man läst, och hoppsan! så har sånt-man-måste-läsa-listan växt igen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Jag hinner ju aldrig ikapp!

Vilken favoritförfattare har du "tappat bort"? Se där en verklig samvetsfråga som är Veckans kulturfråga från Enligt O.

Önskar att jag kunde svara med bara ett namn, men i rådande tider av lässvårigheter – de har suttit i märkvärdigt länge den här gången – kan jag snabbt konstatera att det måste handla om flera. Och då blir det författare vars böcker jag absolut har gillat.

Flera svenska storsäljare hör till denna skara: av Fredrik Backman har jag nu tre titlar att "hämta in", av Anders Roslund lika många. Kommer vi till Håkan Nesser handlar det nog om ännu fler. Produktiva herrar alla tre, så inte kommer jag att hinna ikapp innan deras nästa opus finns i handeln. 

Copyright Klimakteriehäxan

När X inte står för en obekant

X betydde, fick man lära sig på mattelektionen, "en obekant". En faktor som man var tvungen att klura ut på egen hand, om än med hjälp av vissa knep och kunskaper som läraren försökte förmedla. Hur det gick? Sisådär. Hängde ändå med skapligt tills det blev dags för logaritmer, men där tackade jag för mig och lämnade matematikens värld åt andra ...

Nu har Ugglan bestämt att vi ska ägna oss åt X igen, denna gång som gemensam nämnare för tre böcker som utgör ännu en tisdagstrio. Bokstaven X ska finnas i bokens titel, författarnamnet eller i namnet på en huvudperson i berättelsen.

Vips dök "Agaton Sax" upp, en barnklassiker av Nils-Olof Franzén. Det blev en hel serie på elva böcker  som inte bara gick hem ho svenska ungar, den har åtminstone översatts till engelska också. Agaton är smart privatdetektiv i kombination med att vara redaktör för lokaltidningen i Byköping. Blir riktigt nyfiken på den där rotmos-affären! (bilden)

Majgull Axelsson är verkligen inte obekant hon heller. Hon är en av relativt få författare som jag läst allt av. Tycker att jag har två favoriter: "Slumpvandring" och "Jag heter inte Mirjam". Men hennes allra viktigaste bok är "Rosario är död" som (tyvärr) inte är fiktion utan en historia om verkliga barn och vuxna som utnyttjar dem. En bok precis alla bör läsa.

Jag var ung när jag slukade amerikanen Leon Uris' romaner. "Exodus" var en av dem. Den kom redan 1958 och handlar om hur staten Israel föddes. Kan starkt misstänka att en påläst historiker idag verkligen inte godkänner Uris´ bild, men då var det en härlig läsupplevelse. Tror inte jag ska läsa om den, men ett X bjöd den på hur som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE (14) är för fredsälskare

Det är lätt att konstatera att vi känner igen oss i många av de svar som levereras när man kollar in SELFIEs från olika bloggare som gillat den här utmaningen och hänger på. I senaste omgången finns ett flitigt återkommande svar formulerat på lite olika sätt, men ett är påtagligt: vi vill ha fred! 

Vi vill slippa höra talas om Putin, vi vill slippa se fler bostadskompex bombade till smulor, vi vill slippa möta tårarna på både barn och vuxna som ser döden i vitögat dag efter dag. Och vi vill verkligen inte se döda kroppar som ligger på gatorna, människor avrättade med bakbundna händer. Ofattbara grymheter! Ta bara Kinas variant på "ord jag längtar efter att höra igen": "Raket uppskjuten i rymden för evinnerlig tidsperiod. Medföljande astronaut: V. Putin". Den resan vill vi se.

Samtidigt lever vi på i våra gamla banor. Och det här med SELFIE utan bild, det verkar ha blivit något av en måndagsvana för förvånansvärt många, som vecka efter vecka glatt skrider till verket och bjuder på sig själva, dessutom på en hel del humor!
"Det roligaste på hela veckan" skriver Gunnel som dessutom (när det handlade om repriser) kunde meddela att hon köpt två av en väldigt bra sak: stövlar. En stövel är liksom ingen stövel ...

Då är det dags att ge sig i kast med den fjortonde upplagan av SELFIE:

1. Så bor jag: Bostadsrättslägenhet

2. Vill se: Teater (det blir alldeles för sällan, förr i världen gick jag ofta och älskade det)

3. Hoppas på: Resor (men när man som jag inte har ett giltigt pass blir det inte några långa tripper direkt)

4. Där har jag faktiskt varit: Rumänien

5. Kärlek jag aldrig glömmer: Nalle (egentligen Björn men det var hur som helst inte mycket till kärlek att hämta, i mognare ålder kom han ut som homosexuell – sånt minns man ju!)

6. Något hårt: Emalj

7. God smak: Jordgubb

8. Exotisk maträtt: Bibimbap (med ursprung i Korea)

9. Hobby: Pussel (men det blir alltmer sällan)

10. Doft: La Vie est belle från Lancome (gillar namnet mest, livet är ju faktiskt vackert ibland, men dofter är jag inte speciellt bra på, fast vid närmare eftertanke kunde jag ha svarat liljekonvalj också)

11. Kan inte leva utan: Elektricitet

12. Uppskattar hemma: Tavlor (är road av konst i alla möjliga former, har affischer, egna foton, tryck, oljor, textilkonst, barnteckningar, keramik på väggarna  – och det är inte eventuellt penningvärde som betyder något, det är minnena de står för, känslorna de väcker. Affektionsvärde går inte att nämna i kronor!)

Förra veckans deltagare (som jag hittat i min kommentarsspalt) var dessa: Femfemman, Lillasyster, Mrs Calloway, Primrose, Gerd, ViltogVakkert, Kicki, Kina, Gunnel, Susjos, Monica, Ditte, BP, Ingrid, Paula, Anki. 

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndagens trotjänare

I brist på nytagna skyltbilder beslutar jag mig för att damma av en gammal kär variant, vars budskap vi definitivt kan behöva nu igen. Följdfrågan är förstås NÄR? men något svar har vi inte. Bilden tog jag vid Sergels torg i oktober 2019, och sedan dess har ni fått se den ett antal gånger ... vem vet, det kan kanske bli många fler! För trots ganska hård konkurrens är nog detta Skyltsöndagens verkliga trotjänare. Fler skyltar hittar du via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om resedrömmar

Min blick dras till en annons i morgontidningen, en annons för flodkryssningar i Europa. Ute skiner visserligen solen, men snö ligger kvar i ganska stora fläckar och nog är det lätt att drömma sig bort till sydligare trakter! Därför ter sig det här budskapet väldigt lockande, särskilt som jag missat att förnya mitt pass i tid och knappt kan resa någonstans. Alltså är mitt val av Veckans mening denna gång inget jag stannat till inför i någon bok av högre litterär dignitet, men likväl en mening som (precis som Skriv-Robert menar att den ska) fått mig att stanna till ett litet extra ögonblick. Drömma går ju, även utan pass.

Från soldäcket ser ni landskapen i långsam takt: färgglada tulpanfält, vidsträckta vingårdar, charmiga småstäder och utöver det får ni njuta av god lokal mat och dryck.

Copyright Klimakteriehäxan

April, april!

Så är den här igen då, den där dagen när jag tror på konstiga besked om udda saker utan att i hastigheten tänka efter ett varv till (vilket jag faktiskt annars är rätt van vid att göra). Aprilväder råder hur som helst, marken är vit (bildbevis ovan!) och bortsett från att jag tycker det är himla otrevligt går mina tankar än en gång till vårblommorna som hukar där ute. Elisa Matilda har ställt fem fredagsfrågor med anledning av dagens datum:

1. Är du lättlurad? Ibland, ska jag nog erkänna. Blir väldigt arg (mest på mig själv) när jag upptäcker att jag gått på en nit.
2. Att lura, eller bli lurad? Lite snällt lurad första april går an, men aldrig annars! Är fortfarande stolt över ett aprilskämt jag kom på och som publicerades i Expressen när jag hade hand om en avdelning i tidningen som hette Stockholm Runt (död sen länge). På den sidan visade vi upp lokaltrafikens nyaste färdmedel, Trubbeldäckaren. En skicklig tecknare hjälpte mig så att en dubbeldäckare fick ett extra plan för passagerare. Jo, folk gick på den! Det fanns ju bild! Och man ska kunna skratta åt aprilskämt, annars är de inte bra alls. 
3. Vad ser du fram emot med april? Sol, blommor och, allra helst, lite fred. Om man får önska. Kanske kommer Dottern hem till påsk?
4. Odlar du till sommaren? Köpte plantor till balkongen i går ... känns inte så smart i dag ...
5. Är du beredd på aprilväder? Behöver bara titta ut för att inse att det redan är här. Bara att inse faktum!

Copyright Klimakteriehäxan

När kriget kryper närmare

Det pågår ett krig i Europa. Ett krig som på olika sätt kryper inpå oss, även om åtskilliga mils avstånd gör att vi inte ser och hör bomberna och förstörelsen annat än i medierna. Miljoner människor har drivits från sina hem, bostäder som i många fall ligger i ruiner och aldrig mer kan bebos. Krossade ligger alla minnen, alla ägodelar, allt man tidigare tagit för självklart – precis som vi gör i dag, i våra hem, i trygga(?) Sverige ...

Hit anländer också flyktingar i en ganska strid ström. Tomhänta. De behöver bostäder, skolor, kläder, jobb, allt på en gång och utan förberedelser. I vårt hus har en kvinna, med en sexårig son, från Ukraina fått tillfällig bostad hos en familj med egna barn i samma ålder. De har fått kläder (mina var tyvärr för stora), leksaker, hjälp med allt möjligt. Trots allt verkade det ganska lovande.

Tills i går. Då kom verkligheten obönhörligen ikapp dem som flytt. Kvinnan fick beskedet att den 18-årige sonen, lillpojkens storebror som inte fick lämna sitt hemland eftersom han var man mellan 18 och 60 och en kraft att räkna med i kriget, hade dödats. 

Så kryper eländet inpå oss, nära, obevekligt, gränslöst sorgligt. Svårt att ta in, trots att det är lätt att inse, att många mammor får samma besked. Vilket också gäller otaliga ryska mödrar som aldrig velat sända sina söner ut i kriget. Det borde inte få hända.

Copyright Klimakteriehäxan