Resa med förhinder

Mitt i all kris och elände har jag börjat känna det. Suget. Suget efter miljöombyte, värme, utsikt över en palmkantad strand, en mysig restaurang i parasollskugga, en klirrande dryck vid poolen, ett dopp i härliga salta vågor, långsittning i solstol med en bok.

Flygplan från Lego.

Men här finns ett hinder. Våra pass har gått ut, det upptäckte vi nyss. Och utan pass kommer man som bekant inte så långt, sedan kan man hävda att Schengenavtalet har underlättat allt resande. Möjligen har det det, men trots att jag minns hur Göran Persson (S) (statsminister då) gladde sig åt att slippa passkontrollen vid en tripp till Europa förväntas jag fortfarande ha den där id-handlingen redo när jag landat. Persson också, tror jag.

Det visar sig då att det är lagom enkelt att skaffa ett nytt pass. Första lediga tid fanns den 7 juli när jag nu försökte boka. Packat på passmottagningarna i precis hela landet, om man får tro det som kommer upp på datorns skärm.

Tji fick jag, sammanfattningsvis. Resa i höst? Jo då för alldel, men det var ju nu jag kände suget. Och vem vet om vi kommer att kunna lämna landet efter sommaren? Nya pandemier, nya kriser? Det verkar luta åt "hem, ljuva hem". Tur att man har ett.

Copyright Klimakteriehäxan