Sagostund på distans

Tror inte att det är särskilt gott om dem, men nu har jag nog i alla fall upptäckt en bra sak som den evighetslånga pandemin fört med sig, något som jag verkligen ska försöka lansera i min egen närhet.

Har nämligen en granne som har tre barnbarn, inte särskilt gamla alls (men en har börjat skolan). De kommer på besök med jämna och ojämna mellanrum, vilket naturligtvis farmor och farfar uppskattar, men det blir inte jätteofta. Ungarna bor nämligen i Sundsvall, och man åker inte därifrån till huvudstaden och tllbaka hem igen över bara en liten vanlig skolfri helg.

Den här skulle jag vilja testa.
En favorit när mina barn var små.

När så pesten drabbade Sverige glesades de där besöken ut ytterligare, av väl kända skäl. Men farmor kom på ett sätt att umgås ändå. Den moderna tekniken bjuder ju på mycket om man bara vet att hantera möjligheterna!

Här handlar det om tre generationer som alla gillar böcker. Och så skapades den genomsympatiska vanan att varje kväll vid läggdags ringer sonen till sin mamma. Han sätter på mobilkameran, det gör hon också, och sedan plockar farmor fram en bok hon tror barnen ska gilla. Så blir det högläsning! Barnen ser farmor och boken, farmor ser om ungarna fortsätter lyssna intresserat. De håller på i uppemot en halvtimme, proceduren upprepas kväll efter kväll och alla är glada!

Visst är detta ett himla trevligt sätt att umgås på distans? Som komplement till "vanliga" videosamtal. Mina barnbarn är i yngsta laget än så länge, men jag vill definitivt pröva den här sortens sagostund framöver. Hoppas det funkar. Högläsning är både bra och roligt, för både stora och små!

Copyright Klimakteriehäxan