När tekniken dör

De var definitivt klart fler än tvåhundra när jag äntligen dök in i hyllan där VHS-kassetterna lagrats och samlat damm i åratal. Nu skulle de bort – eftersom den tekniken (VHS = Video Home System) i princip är både död och begravd sedan rätt lång tid. Det är bara jag som ligger lite efter i utvecklingen.

Två smockfulla och tunga Ikea-kassar blev det att släpa iväg med. Mängder med guldkorn förpassades därmed till förgängligheten: barnens första steg, lucia på dagis, födelsedagar med ljus i tårtan, alltså sådant vi själva plåtat. Och så alla de fantastiska filmerna, från "Casablanca" till "Pingu" och Stanley Kubrick-rysare. Flera säsonger med "Vänner" och älskade Disney-historier som "Djungelboken" och "Svärdet i stenen". Enstaka tv-inslag som vi sparat, ibland av ytterst oklar anledning.

Det är inte alldeles enkelt att hålla jämna steg med teknikframstegen numera, det är lätt att konstatera för den som minns när kameran inte alls tänkte själv, petmojen var en stor nyhet, hur häftig kobratelefonen sedan var, hur de första mobilerna såg ut. Jag och mina jämngamla är de som pinsamt nog råkar ha både ljudkassetter, disketter och mini-discar kvar i någon låda. Utan en maskin där något kan spelas upp igen, avnjutas på nytt. 

Idag blir det cd-formatet som står för lagerhållningen, av både hörböcker och filmer. Frågan är bara hur länge, eftersom minsta USB-minne (även de har krympt rejält i storlek) i dag kan innehålla nästan hur mycket information som helst. Men också i den här nischen kan det redan handla om ett föråldrat format, för nu är det strömning som gäller. Vi laddar ner både bild och ljud, det går snabbt, håller bra kvalitet och ibland är det till och med gratis.  

På teknikhistoriens sophög hamnar de, de där en gång för inte så fruktansvärt länge sedan så revolutionerande nymodigheterna. Där får de trängas med våra fotoalbum, våra grammofonskivor, våra bergsprängare. Om/när det egna minnet sviker får vi nöja oss med en USB-sticka, den som på norska så träffande kallas "minnepinne". Sedan gäller det att komma ihåg var man har den ...

Det är helt nödvändigt att konstatera, att nostalgi och teknik inte går hand i hand. VHS-systemet var i alla fall bra väldigt länge! Kassetter och vinylskivor har förvisso haft en renässans, men det kommer knappast att hända med VHS. Så att jag plötsligt ska behöva ångra den där rensningen jag är riktigt stolt över att ha genomfört!

Den stora frågan är hur man ska tänka nu när vi är en bit in i 2020-talet. Vad ska vi ta till för metoder när vi vill spara guldstunder av olika slag? Ingen verkar kunna peka med hela handen mot Lösningen. Kvar finns faktum: människan vill kunna spara på sina minnen.

Copyright Klimakteriehäxan