Tjockisar

Vilka är de längsta böckerna jag läst? Det är Ugglan som undrar och hon vill ha svaret i form av ännu en tisdagstrio. 

I mitt fall är det ju så att jag numera skyr riktigt tjocka böcker. Jag tycker de är krångliga rent hanteringsmässigt, svårbläddrade och tunga, och tålamodet har inte blivit bättre med åren. Förlagsredaktörer använder tangenten "delete" för sällan när de tar emot nya manus! Ändå har jag, mot bättre vetande, skaffat några tjockisar på senare år, men har de blivit lästa? Nej. 

En som jag dock har läst och blev mycket fascinerad av är Tom Wolfes debutroman från 1987 "Fåfängans fyrverkeri" (The Bonfire of the Vanities). Så skickligt sammanvävda trådar i en tämligen komplicerad story med många personer inblandade. Ungefär 700 sidor krävdes det för att berätta den. Jättebra! (men även den hade säkert gått att korta lite i ...)

Förmodligen har jag läst någon ännu fetare, utan att ha lagt det på minnet. Men i hyllan väntar "Agaat" av syadfrikanska Marlene van Niekerk (714 sidor) och Markus Zuzaks "Boktjuven" (The Book Thief, "bara" 584 sidor) samt "Ett litet liv" (A Little Life) av Hanya Yanagihara (720 sidor). Där blev det en trio ändå, fast oläst och därmed lite fuskig.

Jo då, jag vet att det finns många böcker vars omfång överstiger 700 sidor med bred marginal. Men såna tjocksmockar tittar jag inte åt över huvud taget. Inte nu längre i alla fall. Överlåter det åt andra.

Är det någon mer än jag som kommer ihåg hur man kunde få lite förkortade versioner av omfattande böcker genom Det Bästa? "Bokvalet" kallades det också, tre-fyra verk rymdes inom en pärm och de kom ut på svenska i 56 år. Mamma prenumererade rätt länge. Vi hann med många romaner på det viset ... Jag skulle nästan kunna vara intresserad av det i modern version. Nästan, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan