På blodigt allvar

Blod (i titel, handling eller på omslag) ska det vara i de böcker som tar plats i veckans tisdagstrio, enligt instruktionerna som som vanligt kommer från Ugglan & Boken.

"Mensboken" fanns inte när jag och mina jämngamla hade kunnat behöva den. Lilian Edwalls bok kom ut 1986 och den har förmodligen en funktion att fylla än i dag. Clara Henry följde upp 1995 med "Ja jag har mens, hurså?" och förhoppningsvis får osäkra unga flickor lite hjälp i en brytningstid av de här böckerna.

"Med kallt blod" (In Cold Blood) av Truman Capote är en av de första så kallade dokumentärromanerna. Den handlar om mordet på en hel familj 1959 och är (förstås) en riktigt ruggig historia. Capote gjorde mycket research på storyn, och till hjälp hade han ingen mindre än Harper Lee, hon som skrev "Dödssynden" (To Kill a Mockingbird). Hon och Capote var barndomsvänner. Boken har blivit både film och tv-serie, men jag är bara bekant med den tryckta versionen. 

"Det blod som spillts" är en av Åsa Larssons deckare i den nyss avslutade serien om Rebecka Martinsson. Jag siktar på att läsa den sista boken som kom ut i höstas, "Fädernas missgärningar". Vill ju ha hela historien, eller hur?!

Sedan kan man ju lägga till att en blodbok skulle passa här. Då tänker jag förstås på trädet, som förhoppningsvis har många knoppar just nu. Har tyvärr ingen i närheten, så jag kan inte kolla. Misstänker dock att all växtlighet där ute hukar, för det snöade alldeles nyss ...

Copyright Klimakteriehäxan