lördag, mars 26, 2022

Ukraina i Moskva

En enda gång har jag varit i Ryssland. Jobbet tog mig till Moskva, det är länge sedan nu  året var 2002. Storögt betraktade jag de nya vyerna, enorma bostadskomplex, alla filerna på vägen mot centrum från flygplatsen, försökte ta in allt jag såg, häpnade över Ikeas fasad, lika blågul som på andra ställen i världen, sörjde att mina ryskkunskaper stannade vid "da", "njet", "spassiba" och ett par ord till.

Bild från Wikipedia
Vi hade på min uttryckliga önskan bokat rum på ett berömt klassiskt jättehotell, Europas högsta, byggt på order av Stalin. När vi klev ur taxin stod en dam i fotsid vit minkpäls på trappan, jag fånstirrade. Receptionen var enorm. Vi fick våra rum. Mitt såg ut precis som jag hade föreställt mig och hoppats: som klippt ur en gammal film, mörkt och murrigt. Och minsann satt det inte en tant (= vakt) när man klev ur hissen, här smög ingen omkring osedd! 

Klockan hade hunnit bli ganska mycket, så vi satsade på middag i hotellets matsal. Enorm den också. Dessutom öde, helt folktom! Dock dök en servitör upp, vi fick slå oss ner och en meny att studera. Vilket var helt onödigt, för alla rätter utom en var slut. Den var inte god. Men också den upplevelsen kändes "äkta" om man med äkta menar vad man fördomsfullt väntat sig.

Natten blev lugn förstås, ingen knackade på och erbjöd sällskap i sängen (det hade ju annars varit ytterligare en fördomspoäng), elementet väste (det var vinter och riktigt kallt ute). Långt där nere kröp bilarna förbi, den jättestora trappan var tom. 

Frukosten var inte av det märkliga slaget. När vi checkat ut tog vi en sväng till en turisthop och köpte var sin burk kaviar. Min resväska genomsöktes under tiden i bagagerummet, någon hade tagit två cigarrettaskar men resten av limpan (och packningen) var kvar ...

Jag var förtjust över att ha upplevt detta monument över vad jag uppfattade som en svunnen tid. Hotellet råkade heta Ukraina. Numera kallas det tydligen oftast Radisson. Invaderat kanske? Men av amerikaner då får man förmoda. Förresten så var kaviaren dyr men inte alls märklig, klart underlägsen löjrom från Kalix. 

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Intressant berättelse.
    Har bara besökt St Peterburg. Under en dag..eller var det bara en halv...Vi stannade där under en kort kryssning.
    Såg några fantastiska byggnader och gråa hyreskaserner... Typiskt landet, inbillar jag mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle gärna se St Petersburg. Men det lär väl knappast bli nån turisttur dit i brådrasket ...

      Radera
  2. har varit i Ryssland ett par gånger, inte i Moskva, utan i små byar i det gamla Karelen, som Ryssland beslagtog under andra världskriget (rysk kaviar åt i New York på rysk restaurang - och som barn på finskt knäckebröd - istället för Kalles

    SvaraRadera
    Svar
    1. rysk kaviar är milt, inte alls bara salt som dansk kaviar - lätt att bli lite besviken... som nybörjare

      Radera
    2. Nybörjare, jo då. Har ätit iransk, den var mycket godare. Kalles är en helt annan sak! (alltid god :-D)

      Radera
  3. Har varit i Moskva en gång och i Petersburg en gång och i Narva. Intressanta upplevelser men vi var hela tiden mer eller mindre övervakade.
    I Petersburg skulle vi 2002 bo hos vänner men det fick man inte . Så vi fick skriva in oss på SAS Radisson och betala en summa för att inte bo där men för att få ett intyg på att vi bodde där. Puh! Liknande i Moskva.
    Ingen frihet alls. Och reglerat var vi fick vistas. Och jag har aldrig velat åka tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt mycket man kan ogilla i det där landet/systemet, men naturligtvis finns det mycket fint att uppleva också. Skulle gärna ha besökt St Petersburg hur som helst. Det lär inte hända. Åtminstone inte i Putins livstid, och den verkar ju bli lång, han har bra livvakter ...

      Radera