Tack men nej tack!

Inser att jag allt oftare hamnar i bokbloggargänget, trots att jag egentligen vill ägna mig åt många fler/andra ämnen också ... fast ibland uteblir idéerna och inspirationen verkar helt avsomnad. Men böcker är förvisso viktiga i mitt liv, så jag fortsätter plocka upp helgfrågan vecka efter vecka från Mia i bokhörnan. Denna gång lyder den så här: Vilken genre läser du inte alls, motivera varför?

Mig hittar du aldrig med en fantasy-bok i nypan, inte heller något som klassas som sci-fi. Och anledningen? Jag lockas bara inte. Ogillar övernaturliga inslag rent generellt. Det närmaste fantasy jag kommit är nog "Alice i Underlandet" och "Harry Potter". Har köpt rätt många böcker av Terry Pratchett men det har varit presenter till Sonen som gärna besökte Skivvärlden. 

Sci-fi har jag över huvud taget inte varit i närheten av. Det blir tack, men nej tack från mig! Möjligen kan det kallas fördomsfullt, men det är en smäll jag kan ta. Det finns läsning så det räcker och blir över ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Vilka boktitlar lockar?

Idag skriver Enligt O: "Riktigt bra boktitlar gör att jag vill läsa boken i fråga, men det är med säkerhet så att vi har olika syn på vad en bra titel är. Veckans kulturfråga handlar om just boktitlar och varför du gillar dem. Vilka är dina favoritboktitlar och varför gillar du dem?"

Det var verkligen ingen enkel fråga. Jag koncentrerar mig på ordrika titlar. Den allra första som poppar upp i min hjärna är den första bok jag läste av Alex Schulman: "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Reagerade på titeln och insåg så småningom att meningen var ett lån från Tomas Tranströmer. 

Kerstin Thorvalls (som alltid) självbiografiska "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" är ingen av hennes bästa böcker, men titeln är förmodligen hennes längsta. 

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" (The Curious Incident of the Dog in the Night-Time) av Mark Haddon köpte jag en gång i London, dels för omslaget, dels för titeln. Vilken tur då att det är en sådan bra bok! Den får en att inse, i alla fall lite grand, hur det kan vara att leva med ett handikapp av typen autism. 

"Priset på vatten i Finistère" som Bodil Malmsten skrev, om sitt liv i Frankrike, tycker jag också har en väldigt lockande titel. Det är den av hennes böcker jag tyckt bäst om. Skrattade högt åt hennes svåra kamp med språket. Fredrik Lindströms "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" log jag nog också lite åt. Och jag tror att Suzanne Brögger blev väldigt nöjd när hon kom på att kalla en av sina böcker "Ett fritt och muntert lik", nog är väl det tillräckligt konstigt för att fresta?

Min blygsamhet är som ni vet inte jättekompakt så jag påpekar gärna att jag är ganska nöjd med den inte helt korta titeln på min egen tredje bok: "Att vara yngst är ett handikapp som går över". Bloggkollegan Bloggblads "Jag drömmer dig hit" tycker jag också är en jättebra titel, men den hör ju inte till de längre. Men längst är naturligtvis inte självklart bäst!

Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att all dryck, oavsett sort, smakar bättre ju vackrare glas den serveras i.

Sexigt "Down Under"

Visst är det lite nedlåtande och förminskande, det där sättet att kalla Australien "down under"? Det är förstås engelsmännen som tittat ner på den bit av brittiska samväldet som ligger riktigt långt bort och på det södra halvklotet. Beteckningen har fastnat och används ganska flitigt, man kan misstänka att det gått slentrian i saken så att ingen orkar bli upprörd eller sårad ... 

Nu är det så att veckans tisdagstrio ska hämtas "down under", så har Ugglan bestämt. Som tur är har jag läst några böcker skrivna av författare från Australien. 

"Törnfåglarna" (The Thorn Birds) var den första av Colleen Mc Cullough jag läste eller slukade rent av. Historien om den katolske prästen som hade svårt med kyskheten är en kärleksroman med glöd. Extra mycket glöd blev det när tv-serien byggd på boken började sändas en påskhelg i USA (när jag bodde där, så jag upplevde "folkstormen"). Folk blev SÅ upprörda över fräckheten att påstå att kyrkans män kunde ha andra intressen än de rent själsliga - och att dessutom göra det i en stor kyrklig helg! Sedan dess har mycket hänt som påven inte har blivit glad av, men romanen håller, det är jag rätt säker på!

Sonya Hartnett fick ALMA-priset för femton år sedan och det hade hon verkligen förtjänat. Väldigt produktiv, skicklig skribent och med böcker i olika genrer, från småbarnsböcker med mest bilder via ungdomsromaner (som hon framför allt prisats för) till "Landskap med djur" (Landscape with Animals) som är en mycket fullvuxen historia med en hel del het erotik. Den boken, som i stora delar handlar om en olycklig kärleksaffär författarinnan haft, gavs ut under pseudonym, Cameron S Redfern, eftersom man var rädd att den av misstag skulle hamna bland barnböckerna i bokhandelns hyllor och det är den lite för sexig för ... 

Liane Moriarty är min tredje kvinna i denna trio damer från Australien. "Stora små lögner" (Big Little Lies) är kanske hennes mest kända. Här finns gott om problem bland hemmafruar, exfruar och nytillkomna fruar. Ja och bland de berörda männen också, förstås! Både spännande och, åtminstone stundtals, romantiskt. Det blev en bra tv-serie dessutom, på HBO.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu gäller det N

Vi har kommit fram till bokstaven N i boktriss-jakten i alfabetisk ordning, som Mia i bokhörnan har satt fart på. Ett författarnamn, en boktitel och ett omslag som går att härleda till bokstaven N ska det vara.

"En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) var den första romanen av  Chimamanda Ngozi Adichie som jag läste. Den är ett mästerverk. Om "vanligt folk" i Nigeria under tiden för Biafrakriget. Väl researchad men mycket fiktion, förstås. Chimamanda ska ha Nobelpriset i litteratur, även om hon kanske måste vänta några år och klämma ur sig lite fler titlar.

 "Nybyggarna" är andra delen av Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit. Det är Karl-Oskar och Kristina som ska skapa nya liv för sig och sina barn i Amerika. Omistlig läsning.

 
En mörk Natthimmel dominerar omslaget till Margareta Strömstedts "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Delvis författarinnans egna minnen, delvis andra kvinnors historier. Omslaget finns i flera varianter, med natthimmel på samtliga.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om dödsannonser

Jag har egentligen svårt för allt som är dödsorienterat, utom dödsannonser som jag läser varje söndag. Det är som att den mikrodosen fungerar, och till och med ger mig något slags lugn; människor lever och människor dör, det är som det är, det är som det ska vara. Att läsa dödsannonserna är som en första tillvänjning; en dag är det mitt namn som står där.

-Alex Schulman skriver i dag i Dagens Nyheter om sin relation till döden och ceremonierna runt den. Han minns vilka (onödiga) konflikter som kan uppstå efter en anhörigs frånfälle. Nu har han kommit fram till att allt blir enklare om man själv bestämmer hur allting ska gå till.

Skylttrio med variation

Klok uppmaning på dörren till kyldisken där paketen med korv, fläskfilé och köttfärs väntar på köparna. Passade mig precis, eftersom jag annars hade på känn att jag skulle stå utan en endaste liten bild på en endaste liten skylt till denna Skyltsöndag. 

Men sedan hittade jag två till och får därmed till lite variation. Skyltsöndagsprojektet har sin beskyddare i BP och i hennes högerspalt hittar du fler skyltbloggare med snygga, fula, roliga, kloka eller kanske rent av töntiga skyltbudskap!

Är man ett äkta fan så är man. Och då kan det bli en jacka med idolbandets logga på.
Den skyltar man naturligtvis gärna med! Jag hamnade bakom den på bussen och
tänkte på "De sista ljuva åren" ... 

Den här hälsningen från Väsby Centrum till besökare lånar jag gärna för att skicka
vidare till dig som tittar in på min blogg! Du ska veta att jag uppskattar varje besök
och varje kommentar!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tjocka böcker

Lördag är dagen för att berätta vilken Veckans mening är. Det är Skriv-Roberts initiativ. Och vi är ute efter en mening som är klok, korkad, rolig eller högst tänkvärd. Denna gång har jag hittat en som är nästan halsbrytande! Jag försöker ta mig igenom "Havsörnens skrik", Karin Smirnoffs fortsättning på Stieg Larssons Millennium-serie. Det är inte alldeles enkelt, fast jag inte riktigt vet varför. Kanske ger jag upp. Men i boken förekommer ett replikskifte om den lämpliga längden på romaner. "Ulysses" av James Joyce borde ha varit kortare! Fast det är då den fantastiska meningen dyker upp:

... men tänk om boken hade varit så kort att inte vissa meningar rymts.

Copyright Klimakteriehäxan

"Lillan" har jag aldrig hetat

Fredag, sensommar, jag har badat idag också. Kan inte påstå att det är varmt i sjön, men det är skönt ändå! Mina övriga fredagssysslor stavas korsord, sudoku och promenad med bok i öronen. Inte så betungande med andra ord. Fast varje dag frågar jag mig själv när jag ska ta tag i saker och ting ... det är jättesvårt att få ett ordentligt svar av mig, oavsett vad jag hotar mig med! 

En återkommande fredagssyssla är hur som helst att kolla in Elisa Matildas fem frågor och försöka svara på dem. Så här ser de ut i dag:

1. Vad dagdrömmer du om? Att flanera på Manhattan. Eller i Paris. I skapligt väder och gott sällskap.
2. Har du något smeknamn? Nej. Man försökte kalla mig "Lillan" när jag var yngst på Expressens redaktion, men det bet aldrig.
3. Om du kunde byta plats med någon under en vecka, vem skulle det vara? Någon stor, stark, klok, charmig och hyggligt snygg kvinna – men kan inte komma på någon nu levande ...
4. Tror du på spöken? Nej.
5. Vilken fråga ställer folk till dig som du ogillar? "Men du som kan allt, vad betyder/är ..." (jag kan verkligen inte "allt", det är lätt att leda i bevis, men det är väl besserwissern i mig som har tittat fram).

Copyright Klimakteriehäxan

Nu ska jag köa på biblioteket

-Det där är en bok du inte bara vill läsa, du vill äga den! sa min väninna uppfordrande. Och eftersom hon brukar ha bra smak för böcker (bra i meningen lika som min ...) styrde jag i dag stegen mot närmaste bokhandel. Efter lite letande hittade jag vad jag sökte: en röd bok, mindre än alla andra, med bara titel och författarnamn i vitt på omslaget under en svart ros. Lite häpen blev jag över dess litenhet. När jag vände på boken såg jag priset: 299 kronor. Jag köpte den inte. Kalla mig snål om ni vill.

Detta betyder att jag inte kommer att läsa Ingvar Carlssons "I sällskap med döden" än på rätt länge, eftersom jag misstänker att kön på biblioteket är lång. Men nog är det väl ändå rätt mycket pengar – trehundra spänn för drygt tvåhundra (små) sidor? Någon tia billigare om man köper på nätet, men jag är ju stor vän av "riktiga" butiker.

Där har ni i alla fall mitt svar på veckans helgfråga från Mia i bokhörnan: Vilken bok ser du fram emot att läsa i höst? Fast det lär ta ett tag.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att eftersom jag badade i sjön igår igen, efter ett långt uppehåll, är det väl bevisat att sommaren inte alls är slut ännnu? 

Sätter min lit till de korta startsträckorna

Veckans kulturfråga har återuppstått hos Enligt O efter sommaruppehållet. Nu bjuder hon inte bara på frågan utan dessutom på en fräsch vinjettbild varje vecka! Själva frågan lyder denna gång så här: Vilka kulturella saker ser du fram emot i höst?

Inser att jag nog borde förbigå detta i största möjliga tystnad. Jag har superdålig koll, inga bokade jätteskojiga saker. Men visst, jag ska än en gång gå på en föreläsningsserie hos Senioruniversitet, det kan bli något åt det kulturella hållet emellanåt. 

När det handlar om böcker siktar jag in mig på Ingvar Carlsson och Kerstin Ekman, och dessutom på Karin Alfredsson. Nya titlar i bokhandeln nu från alla tre. Hoppas också att jag kravlar iväg till nån biograf och varför inte rent av en teater? Förr i världen gick jag ju riktigt ofta och njöt av det!

Och sedan då? Tja, jag älskar ju korta startsträckor, så det kan förhoppningsvis dyka upp något som får mig att skaffa lite drag under galoscherna. 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om frågesport

Jag föredrar brittiska frågesporter. För där är deltagarna åldersblandade. När ska man i Sverige förstå att det helt enkelt blir intressantare?

-Kristina Adolfsson, chefredaktör för tidningen Senioren, bekänner sin kärlek till frågesport i alla former. Men i svensk tv menar hon att det för mycket flams och skratt, och programmakarna tar sikte på yngre publik, vilket märks också i ämnesval och frågor. Hon har väl precis som jag tittat på Kanal 5 där "Alla mot alla" sänds, ny säsong startade denna vecka. Jag har svårt att låta bli att titta, gillar ju genren, trots de gapiga programledarna och trots många av frågorna som förmodligen bara var tjugonde 60+are kan besvara. Samma kritik kan med rätta riktas mot fler frågesportprogram.

Bland gröna träd i bokhyllan

Hej där och god morgon/förmiddag/dag/afton (beroende på när du tittar in här), det är tisdag och faktiskt ganska sommarlikt utanför mina fönster. Träden är härligt lummiga och gröna, och det hoppas jag att de tänker fortsätta med ett bra tag till. Men träd ska, oavsett färg och art, också utgöra en viktig beståndsdel i denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt. Alltså träd i författarens efternamn (ek, lind osv.). Jag väljer ett barrträd och två lövträd!

Ser att en ny bok av Kerstin Ekman nyss kommit ut, "Min bokvärld". Om hennes egen läsning från barndomen och framåt. Enligt förlagets reklamtext "berättar (hon) om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop." Tror nog att det är läsvärt för oss andra bokmalar!

Ni vet redan att jag har många skrivkunniga kollegor som producerar böcker i ett hisnande tempo. En av dem är Per Enerud, exceptionellt kunnig när det gäller Ryssland men också med ett brett intresse för olika sorters kultur. Hans senaste, som kom ut i början av året, är "Det här är inte ett krig : våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion" och den ska jag läsa vilken dag som helst. Har fått mycket goda recensioner. 

Sedan hamnar vi hos bloggkollegan och vännen Bloggblad, som heter Marianne Bokblad när hon inte bloggar. Hon har en lång karriär som psalmförfattare bakom sig, men nu finns också två böcker om hennes uppväxt inom Frälsningsarmén: "Jag drömmer dig hit" och "Frälsis fick vi inte säga". För min del fanns mycket att hämta i skildringen av "armén", deras hårda regler och stränga livssyn som spelade stor roll i kärlekshistorien som förenade Mariannes föräldrar.

Copyright Klimakteriehäxan

Mmmmmm ...

Den som vill läsa måste nödvändigt lära sig alfabetet. Den som vill hänga på bloggkedjan Boktriss, som Mia i bokhörnan startat, måste också kunna sitt ABC, eftersom trissen går i bokstavsordning och har (denna vecka) bokstaven M gemensamt. Vi söker alltså ett författarnamn, en boktitel och ett bokomslag där M är på plats.

Låt mig börja med en spännande kvinna: Marguerite Duras, född av franska föräldrar i det som nu är Vietnam på tidigt 1900-tal. Hon har skrivit mycket i olika genrer, men jag tänkte nu på "Älskaren" (L'amant) från 1984. Den finns just nu som radioföljetong, inläst av Anita Björk, och det är njutbar lyssning av en fin text!

En annan spännande kvinna fast på helt andra vis är Helena Stjernström, en kollega och god vän faktiskt. Hon har lyckats skapa en egen sorts mysdeckare som är klart underhållande läsning, och båda delarna som hittills kommit i en serie har titlar på M: "Miraklet i Tunneberga" och "Midnatt råder över Kullahalvön". Läsaren möter kluriga och riktigt roliga intriger! 

På omslaget till Jonas Hassen Khemiris sprillans nya bok "Systrarna" är Munnen framträdande, två munnar rent av. Mycket tveksamt om jag kommer att läsa den, jag är inte JHK-frälst och att Dagens Nyheter marknadsförde honom och den här boken på flera sidor i helgen övertygar mig inte heller. Fast jag gillar omslaget, det är snyggt!

Därmed sätter vi punkt för Mmmmmmm ... som numera helst inte ska gälla Marabou på grund av kriget i Ukraina. Vi kan klämma dit en helt egen fortsättning! "Mysdeckare" kanske är rätt!?!

Copyright Klimakteriehäxan