söndag, november 12, 2006

Ännu en Fars Dag är här

Det är perfekt Fars Dag-väder där ute: grått och lite ruggigt. Som gjort för tårta och levande ljus och en föraning av advent. De små rara barnen ska fira sina fäder, medan de stolta mödrarna ser på - eller hur är det nu igen det brukar vara?
Jag dristar mig till att så här i morgonväkten lägga ut en repris från i fjol - med ett hjärtligt grattis på Fars Dag!


Där sitter han nu, i världens absoluta centrum. Slipsarna står som spön i backen, blommor och tårtor bara haglar, paketen vräker in, han nästan drunknar i whisky och konjak.
Visst är det så hemma hos er en dag som denna, Fars Dag Anno 2005?

Hemma hos oss stämmer inte den där beskrivningen, inte på pricken i alla fall. Vilket betyder noll paket och därmed tji slips. Tårta, ja, men mer beroende på att två av våra födelsedagar denna månad fick passera utan hembakt.

Annat var det förr. När jag gick i skolan – småskolan hette det faktiskt på den tiden – skulle vi alla rita och måla ett vackert Fars Dags-kort till pappa. Det blev rosor i massor och en hel del andra variationer av stiliserade blommor, plus en hel del rena fantasifoster. Som festföremålet naturligtvis alldeles överväldigad tog emot, oavsett alstrets konstnärliga halt. Verket var ju i alla fall åstadkommet med hjärtat, fick man anta.

Men det där fick ett hastigt slut.
Plötsligt visade det sig att Skilsmässan, ett dittills okänt troll, stuckit upp sitt fula tryne även i vår närhet. Rolfs mamma och pappa ”gick isär”, som man sa, de bråkade till och med – och lille Rolf, som bodde kvar hos sin mamma, träffade inte längre sin pappa.
Alltså kunde han inte sättas att tillverka ett Fars Dags-kort. Och vi andra fick uppvakta våra fäder bäst vi ville, men nu blev det i alla fall utan Frökens initiativ.

Ett år senare hade skandalen växt och komplikationerna blivit fler. För si, då hade samme lille gosse fått en reservfar – en representant för det som sedermera skulle bli den synnerligen vanligt förekommande manstypen plastpappa – och den temporärt ensamstående modern hade hamnat i ett oklarare ljus. Tänk om det var HON som? Det muttrades mycket runt om i stugorna, munnar snörptes, spekulationerna blev fler och fler.

Lille Rolf fick avgöra själv det året.
Och jag tycker mig minnas att han gjorde två Fars Dags-kort. Ett till pappa och ett till mammas nye man. Allt medan glesbygdsborna, de från skilsmässor förskonade, himlade med ögonen.

Jag har för länge sedan tappat Rolf, vet inte vart han tog vägen.
Men kanske finns han på UD.
För nog var han väl född till diplomat?
Kanske blir han rent av firad på Fars Dag. Av såväl egna som andras barn. Vilket i dag är fullständigt naturligt.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Tack o lov... här finns bara en far att fira.

    Fast jag tror att det blir lite si och så med det. En är i Amsterdam och den andra har inte en aning. I USA firas det på en helt annan dag.

    Så JAG firar fadern till mina barn här.

    SvaraRadera
  2. Hoppas han har vett att uppskatta det!

    SvaraRadera
  3. Anonym2:21 em

    Hoppas Gubben din fick minst en laptop. Det fick ju du!
    Eller måste han kanske vänta tills han fyller?

    Det borde vara Mors dag och Fars dito varje dag av året. De andra godtyckligt valda, och som varierar från land och kutym, är ju bara kommersiellt skit i jämhöjd med juldekorationer som påbörjas i okt-nov Det senare tyvärr dock mer internationellt. Money talks.

    SvaraRadera
  4. Nä han fick ingen laptop. Han skulle inte ens vilja ha en. Och det har liksom inte blivit något firande av Mors och Fars dagar i vår familj. Det visar sig att det går bra ändå!

    SvaraRadera
  5. man får vara glad om man får ett SMS

    SvaraRadera
  6. Anonym11:23 em

    Till the beaver:

    Här söder ifrån får du en jättekram!
    Fast det kanske inte är något värt om man inte är din dotter eller son......

    SvaraRadera
  7. undrar bara: fick Bävern nåt SMS på Fars Dag eller?

    SvaraRadera