måndag, mars 19, 2007

En missad stjärna som fortfarande lyser

Knappt har handflatorna svalnat efter Dolly-konserten i Globen förrän jag inser att jag missat en annan superartist, också på Sverige-besök.
Kris Kristofferson har framträtt på Cirkus i Stockholm ikväll.
Ja, jag hade väldigt gärna velat vara där, men upptäckte evenemanget så sent som i morse och hade inte kvällen ledig.

I dag är han 70 och naturligtvis inte i riktigt samma gamla goda form som för 30 år sedan.
Men förr i världen var han en man med sug i blick, en macho-typ med nallebjörnskvaliteter. Han har skrivit mängder av underbara sånger och gjort hur många filmroller som helst.
Lång och trogen tjänst i show business, helt enkelt.

Det är låtarna man minns bäst. Han lär ha börjat komponera och skriva texter 14 år gammal. Sedan dess har han producerat nya i en strid ström.
Som till exempel ”Help me make it through the night” är en kärlekssång som var ledmotiv i en film om en boxare på dekis och den balladen är evigt grön.
”Sunday Morning Coming Down” beskriver en präktig bakfylla, med vidhängande ångest. Den lånade Johnny Cash – som också sjöng tillsammans med Kris och Waylon Jennings i gruppen Highwaymen.
Och så, förstås, ”Me and Bobby McGee” som han själv sjöng in men som Janis Joplin ägde på 70-talet. Rader av artister har gjort den sen dess, Dolly Parton sjunger den på sin turné och Cornelis Vreeswijk gjorde den på svenska som ”Jag och Bosse Lidén”.

”From the coalmines of Kentucky to the California sun...” Det är en bit av resan med Bobby McGee som han tar oss med på.
Det sjöng han alldeles säkert ikväll igen.
Fast inte för mig.
Inte live, alltså.

Nu ska jag gå och leta upp skivan. Och trösta mig med att ljudet antagligen är bättre där än om jag suttit på Cirkus.
Kris, jag applåderar lite i alla fall, i min ensamhet. För en stjärna som fortfarande lyser klart.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. Jag får göra dig besviken på din hemmalysning ;) Kris var jättebra igår på Cirkus. Rösten och ljudet kanon! Den enda man kan ha anmärkningar på var att låtarna avslutades lite tvärt. Men annars, suveränt - och med tanke på de stående ovationer han fick så håller nog de flesta i publiken med mig. :)

    SvaraRadera
  2. Hej
    Håller med om att Kris är bra.både som låtskrivare och när han sjunger själv.Just Bobby Mc Gee tycker jag också att Janis Joplin gör bäst.Just den texten är nog den största utmaningen man ställts inför när man försökte höra o förstå vad hon sjöng.(för att sen mödosamt "sjunga" o klinka på gitarr)Inledningen är inte enkel.
    :)

    SvaraRadera
  3. Sara, jag är avundsjuk. Ingenting annat än det... hade väl ändå inte funnits nån biljett även om jag inte haft kvällen bokad...
    Och Gunnar, här har du en som är inne på tredje exemplaret av Pearl, Janis Joplins album där Me an Bobby McGee ingår!

    SvaraRadera
  4. Synd du missade att se Kris Kristofferson! Att han är 70 kan man inte tro..

    SvaraRadera