Rapport från London – och ett par tips!

Trodde att det var en omöjlighet.
Men nu vet jag.
Det ÄR fullt möjligt att tillbringa flera dagar i London utan att trängas med alla andra på de stora shoppingstråken.

Den här gången har jag kommit hem igen utan att ha tagit ett enda steg på vare sig Oxford eller Regent Street. Inte haft Harvey Nichols eller Harrods inom synhåll. Inte sniffat på dofterna på Fortnum & Masons i och för sig underbara matavdelning.
Fast jag har gjort andra och nya bekantskaper som inte går av för hackor.

Ta till exempel utflyktsmålet Greenwich Park, där visserligen den stolta Cutty Sark gjorts osynlig för renovering och återinvigning först hösten 2008, men där man ändå bjuds på härlig utsikt, stora gröna ytor, mycket mera utrymme än i exempelvis Hyde Park. Noll-meridianen kan man grensla och sin klocka kan man ställa så superexakt som bara Greenwich Mean Time-uret visar.

Och nere vid piren, där man kan ta båt till Westminster, finns en marknad med såväl antikviteter (nåja) som mat och blommor. Dessutom olika sorters matställen – åt en underbar grillad bit chevre med sallad på trottaren i solsken och minst 18 plusgrader, trots att det bara är mars!
Tillbaka till staden, om man inte väljer vattenvägen, åker man med t-banetåget som har spåren över jord och låter passagerarna titta på Docklands, med rolig arkitektur, flikar av vatten och till och med en småbåtshamn.

Eller åk t-banan till Camden Town och ta en liten promenad längs kanalen, som har en alldeles riktig sluss. Ett enormt marknadsområde ligger runt omkring, med jätteskojiga affärer. Att titta på utbudet i punkbutikerna har sin speciella charm, de svarta långrockarna som bl a varje syntare med självaktning ska ha finns i alla storlekar i den sortens affärer, gotharnas kängor har nitar i mängder, klackarna är sylvassa och skyhöga. Den som prompt ska klä sig i kamouflage hittar sina prylar, men här finns också tovade väskor från Nepal, indiska tyger, smycken i alla prisklasser – uppräkningen kan göras hur lång som helst, och man måste verkligen inte handla, det räcker med att titta!

Här kan man också välja och vraka bland maträtterna: asiatiskt (man får provsmaka!), kebab, varm korv, pizza och paj. Det fräser om wok-pannorna och ångar frestande kring grillarna. Allt ser fräscht ut och man blir garanterat mätt för ungefär en svensk 50-lapp, vilket är klart konkurrenskraftigt i London, som numera bara slås av Moskva när det gäller första platsen på listan över städer med högst levnadsomkostnader i Europa. Detta enligt en årligen återkommande undersökning, i vilken Moskva för övrigt även har världsrekordet.

Men för den som ändå måste gå på åtminstone en liten köprunda vill jag gärna komma med två små tips: Dorothy Perkins, som finns inte bara på huvudgatorna, är oslagbar när det gäller trendiga väskor i riktigt skinn. Förvånansvärt bra priser! Exempel: rymlig och jättesnygg kasse: 25 pund. Liten och söt handväska: 4 pund.
Och så den för mig nya kedjan Evans, som har både ”normala” och större storlekar – upp till 30, tror jag rent av, och det betyder mått som räcker väldigt långt upp i viktklasserna. Klart hyfsad prisnivå.

Dessutom: tycker du som jag att Margarita är en av världens trevligaste drinkar?
Gå då till Texas Embassy, ett kvarter från Trafalgar Square, och beställ en Frozen Margarita. Den serveras i ölsejdel och är superb.
Värt en omväg, men kan också med fördel kombineras med ett besök på National Portrait Gallery som ligger precis bredvid. Museet har en fantastisk shop och just nu kan man alldeles gratis se en utställning av klassiska och berömda konstverk, under rubriken ”Från Monet till Picasso”. Inte fy skam det heller!

Copyright Klimakteriehäxan