Vi köper böcker - men läser vi dem?

Svenskarna köper allt fler böcker.
Försäljningen av så kallad allmänlitteratur gick under förra året upp med inte mindre än 7,4 procent.
Mest ökar bokköpen på nätet och i varuhus och stormarknader. Bokklubbarna och traditionell bokhandel har det svårare att klara priskonkurrensen, även om flest böcker totalt sett fortfarande säljs i en bokhandel av traditionell typ.

Men det faktum att vi köper många böcker behöver faktiskt inte betyda att fler böcker blir lästa. I Storbritannien har 4000 personer fått svara på frågor om sina vanor när det gäller att köpa och läsa böcker, och då visar det sig att över hälften, 55 procent, av alla böcker som köps aldrig blir lästa, åtminstone inte från pärm till pärm. I stället har de köpt böckerna för att imponera på sin omgivning – ”Odysseus” av James Joyce är ett bra val i den situationen, tycks det.

Ett par ryska klassiker stämplas av britterna som tråkiga. Det är ”Krig och fred” av Leo Tolstoj och ”Brott och straff” av Fjodor Dostojevski. Jo, det vet vi väl lite till mans att det är två romaner man bör ha läst – men här är det bara att erkänna: jag har inte orkat igenom någondera, så där är jag helt i fas med mina engelska bokläsarkollegor.

Lite mer överraskande är det kanske att JK Rowlings ”Harry Potter och den flammande bägaren” finns på listan över de allra tråkigaste böckerna, men antagligen hade trollerigrabben inte hamnat där om de som svarat i undersökningen varit yngre.
Biografier ser också bra ut i hyllan men verkar vara lätta att lägga ifrån sig utan att någonsin ta upp dem igen. Varken Bill Clinton eller Margaret Thatcher blir lästa, inte ens David Beckham! Hoppsan, nu kände jag igen mig igen. Lockar mig inte alls. Men jag har inte köpt dem heller!

Ibland kan bokköpare råka ut för helt andra problem. Man vill både köpa och läsa, men problem uppstår på vägen.
Folk blir generade när de ska fråga efter en viss bok – det skulle kunna handla om impotensproblem, Kamasutra eller som på 50-talet när den porrstämplade ”Sången om den röda rubinen” av Agnar Mykle var riktigt het.
Just nu visar det sig att Sverige har en sådan bok i vårutgivningen, (jag har redan skrivit om den ett par gånger), ”Bitterfittan” av Maria Sveland.

När de positiva recensionerna gjort sitt och kunderna går till närmsta bokhandel har de svårt att ta titeln i sin mun.
Så med flackande blick frågar man nu efter ”Bittermandel eller vad den nu heter” eller ”Bittra fiender kanske det var?” – om detta vittnar bl a en bibliotekschef i Skåne.
Och det trots att vi redan haft chansen att öva oss på titlar som ”Fittstim” och ”Kukbruk”.

Copyright Klimakteriehäxan

Källor: Svensk Bokhandel, Daily Mail och Kristianstadsbladet