Ny syn på tulpanen

Mina trogna läsare vet att jag gärna sjunger tulpanens lov, speciellt så här års, när inget piggar upp en bättre än en rejäl tulpanbukett.
Och på något vis går jag omkring och tror att alla håller med mig, även om de inte trumpetar ut sin förtjusning.

Så stöter jag plötsligt på en för mig alldeles ny bild av tulpanen. Det är i ”Tillbaka till Iran”, en bok av Azar Mahloujian, som det uppenbaras för mig att tulpanen också kan vara en symbol för död. Författarinnan har levt i exil i Sverige i ungefär 20 år, på flykt undan mullornas Iran, där varje kvinna måste döljas i en burqa, där män och kvinnor inte bör vistas i samma lokaler, där en kvinna aldrig får sjunga solo om män lyssnar.

Men tulpanen har inget med kvinnoförtrycket att göra.
I stället handlar det om de soldater, ofta mycket unga, som drog ut i heligt krig – jihad – för islams skull.
I åtta långa år pågick kriget.

Och många som med vapen i hand förde Allahs talan kom aldrig hem levande. Men de kom till paradiset, de blev martyrer för religionens skull. Det var i döden de fick tulpaner.

Mahloujian berättar hur martyrernas familjer fick besök av människor, som gratulerade till sonens upphöjelse till martyr, ett omvänt sätt att beklaga förlusten. Hon fortsätter: ”Tulpanen som hade blivit symbolen för martyrskapet finns inte överallt längre. Dödens och martyrskapets blomma hör till det förflutna, massproduktionen av tulpaner är slut. Tulpanen väcker sorg och ängslan, tillhör dödens rike, luktar död.”

Kom sen inte och säg att man inte lär sig nya saker av att läsa böcker. Men jag gömmer undan denna nyförvärvade insikt – och behåller min kärlek till tulpanerna.

ISBN 91-7389-154-1

Copyright Klimakteriehäxan