fredag, juni 01, 2007

Ett geni fyller år

Ett stort blått tält var ett pålitligt sommartecken när jag var barn.
Det var Knäpp Upp-gänget som kom med Blåstället, på turné runt om i landet varje år. Och jag hade verkligen tur, för trots att vi bodde på vischan och inte var storkonsumenter av någon sorts scenkonst, så hade mina föräldrar tänt på Knäpp Upp. Barnvakt var inte lätt att få tag i. Alltså fick barnet – jag – helt enkelt hänga med när vi tog oss från Barndomslandet in till stan. Det satte spår för resten av livet.

Detta betyder att jag sett Povel Ramel live fler gånger än någon kan ana. Alla hans primadonnor: Brita Borg, Gunwer Bergquist, Birgitta Andersson, Lill Lindfors, Monica Zetterlund, för att ta några oförglömliga. Och på senare år fick han med sig Margareta Krook också, rätt oväntat men väldigt lyckat.

De roliga gubbarna, som för all del alls inte hade uppnått gubbåldern: Hasse Alfredson, Sune Mangs, Martin Ljung, Stig Grybe. Och sketcherna som blivit klassiker: Rock-Fnykis, Guben i låddan (Gösta Ekman!), Sveriges vackraste röst. Uppfinningen av Uppmuntringsmaskinen. Musiken! Texterna! Birth of the Gammeldans, Var är tvålen?, Fat Mammy Brown, Följ mej bortåt vägen, Ta av dej skorna, Gräsänkling Blues. En omgång gjorde han ihop med Beppe Wolgers - glömmer aldrig när herrarna illustrerade hur man beställer löskokt ägg av en fransk kock som bara talar franska...
Musikgrupperna! Flickery Flies. Gals & Pals. Sven Olssons trio.
Povel skrev till dem alla och satt oftast med och lekte vid pianot.

Antagligen skulle han själv djupt ogilla just det uttrycket, för någon lek handlar det inte om, snarare blodigt allvar. Musik tar han på största allvar, nämligen.
Ingen kan som Povel hantera ett gammalt örhänge så att det helt byter skepnad (Melon blev det av Blue Moon!), ingen kan glida på tonerna som han – eller bli så gott som klassisk sekunden efter Johanssons Boogie woogie.

Att Blåstället togs ur bruk och turnerandet gick i graven betydde alltså inte att jag släppte taget om min idol. Jag har upplevt honom på Djurgårdsbrunns värdshus, på Börsen (Wenche Myhre!), på Cirkus, på Tyrol. Till min stora sorg missade jag honom nu i våras när han gjorde några enstaka framträdanden i Stockholm. Det var utsålt, förstås, och jag vaknade alldeles för sent.

I brist på livekontakt kan man ju alltid plocka fram skivorna. LP:n med revyn ”På Avigan”, som möjligen men inte alldeles säkert är hans allra bästa, är en av mycket få plattor jag slitit ut. Nu har jag den på cd och jag lovar, den kan förgylla vilken grå vardag som helst.

Just i dag fyller detta geni år.
85.
En aktningsvärd ålder, när de allra flesta dragit sig tillbaka och gått in i duvmatartillvaron, åtminstone bildligt talat.
Men inte Povel Ramel.
Han fortsätter.
Det tackar vi för. Ja må han leva uti hundrade år!
Och den som i sommar tänker ”göra en Ester” kan också sända Povel en tanke. Ni vet väl vad jag menar?

Copyright Klimakteriehäxan

Här kan du leta dig fram till åtminstone en dagsfärsk artikel om födelsedagsbarnet!

9 kommentarer:

  1. Anonym4:32 em

    Gubben - smeknamn på vår far - hade allt med Povel inspelat. En klar favorit i vår familj, Povel alltså. Vem minns inte "Egen kuppe"-sketchen med Martin Ljung?!

    Grattis, Povel! och lyckliga du Häxan, som sett honom live så många gånger.

    Povel och Ramel - var det ett artistnamn eller tyder det på osvenskt ursprung, by the way?

    SvaraRadera
  2. Ramel är svensk adelssläkt, inget mindre! Povel kan titulera sig friherre - men gör det visst aldrig. Och förnamnet tror jag också han haft från starten.

    SvaraRadera
  3. ... en liten rutig tvål ...

    Jag är lite avis på dig som fått sett allt det där live!

    SvaraRadera
  4. Anonym3:00 em

    Ja, du har ju rätt - som vanligt. Jag visste det där om Ramel och titlarna, men det låg på högsta minnesarkivhyllan och jag sträckte mig inte högt nog. Men Povel, det är väl kanske en (rysk?) variant av Paulus/Paul? Tror jag. Inte för att det är spec viktigt, det viktigaste var ju att dina föräldrar var fans och inte hade barnvakt så att du fick följa med!

    SvaraRadera
  5. Visst minns jag Ester! Men jag visste inte att Povel hade skrivit den.
    Det är många såna där småsaker som "egen kuppe" som skiljer åldersgrupperna åt. Dagens ungdom ser frågande ut när man säger Hasseåtage... jag har t.o.m. haft elever som undrade vad Beatles är för nåt... suck.

    SvaraRadera
  6. Anonym4:51 em

    Bloggblad (tack för platsen, Häxan!), jag känner represetanter för den yngre generationen som tror att det är dom som har UPPTÄCKT Beatles! Vilket är värst?!
    Dubbelsuck!

    SvaraRadera
  7. Anonym6:22 em

    Kul att läsa, och känna igen sig-hängde också med på Knäpp-upp revyerna som barn/ung och kan flera texter utantill. F.ö. kommer nog min kommande fredagsblogg att innehålla några rader av "Gräsänklingsblues" av förklarliga skäl. Vi som minns!

    SvaraRadera
  8. Jo då, Blogblad, monologen "Ester" som Martin Ljung gjorde odödlig 1958 skrevs av Povel! Martin lär ha använt den igen så sent som på 90-talet, när han framträdde som ståupp-komiker (?!)

    SvaraRadera
  9. Anonym12:27 em

    Men nog är det sorgligt att han har dött.

    SvaraRadera