lördag, juni 02, 2007

Vi borde flaxa mera!

Hur mycket har du flaxat i dag?
Jag har definitivt inte flaxat tillräckligt. I alla fall inte med Britt Edwalls mått mätt.
Utan förvarning stod hon i dag på en trottoar i Gamla Stan och höll ett lättsamt anförande i gammal god Edwallsk ton – ja, för ett antal år sedan förekom hon rätt så ofta i radio, och hon har en rad böcker och pjäser bakom sig, allt i en väldigt personlig stil.

Britt Edwall har alltid gillat kläder, det har varit tydligt.
Det gör hon fortfarande, 72 år fyllda (och ett antal kilo tyngre än förr, det verkar ju vara nästan ofrånkomligt).
Att hon stod där på trottoaren i dag och pratade om just kläder, det berodde på att hon inledde en opretentiös mannekänguppvisning för en butik där hon uppenbarligen är stamkund.

Affären heter Räddningsplankan och där kan inte bara de smärta utan även de allra största flickorna hitta plagg som de går i med marginal, så att det blir lite tyg över som fladdrar och flaxar på ett smickrande sätt. Britt Edwall har upptäckt det, och stöttar verksamheten. Hon vill att det ska flaxa om henne, i färg, när hon kommer.

Britt har en mycket bestämd uppfattning om det tajta modet: hopplöst fult och tråkigt, osensuellt. Dessutom hävdar hon att tjejer nu för tiden inte fattat vitsen med att inte visa allt med en gång, att det blir mer spännande att plocka fram kroppen bit för bit, så att säga. Hon jämför en modern svensk brud, i axelbandslöst som går att återvända på vilken bal som helst, med en japansk brud i klassisk geisha-inspirerad klädsel. På den senare finns bara en liten bar trekant i nacken där brudgummen kan se sin tillkommandes nakna hud – resten är täckt av vitt smink, tungt siden, långa svepande ärmar.
Britt Edwall föredrar klart den japanska varianten.

En gång skrev hon en ny svensk nationalsång. "Beige poplin" hette den, en trött betraktelse över vårt bleka färglösa folk.
Själv är hon helt enkelt ingen beige person, vare sig när det gäller klädval eller humör.
Sitt lilla tal avslutade hon med att uppmana alla att flaxa mera – hon pratsjöng en text och fick oss som stod runtomkring att också hojta på mera flax.
Om hon lyckas i sin mission är väl tveksamt, men för den som trots storlek 46 eller större vill följa hennes uppmaning finns i alla fall kläderna, i färger, mönster, former, mycket att välja bland.

Fast det är nog inte vilken 72-åring som helst som skulle våga ta dem på sig.
Britt Edwall vågar, ett lysande exempel som borde kunna inspirera vilken beige människa som helst.
Flaxa mera!

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. Anonym4:55 em

    Kul namn på affären tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Anonym6:25 em

    Det tajta modet framhäver kvinnlighet bättre än tält.

    SvaraRadera
  3. Det ÄR ett bra namn på butiken som inte är stor men som innehåller förvånansvärt mycket - även skor, väskor, sjalar och smycken!
    Om det tajta, Hannele - i Britt Edwalls värld är det vidd och flax som gäller. Sedan står det ju var och en fritt att slå in på egen linje! Men häftig är hon, damen i fråga!

    SvaraRadera
  4. Anonym5:22 em

    En kombination av tajt och flax är bra, det gäller att veta hur man gör, bara.

    SvaraRadera