Skeppsbron ligger blöt och trist. Regnet är envist, blåsten snål. Allt ligger som i ett dis.
Men nu står den i alla fall där igen, Kinneviksgranen. Och jag tycker att den är vacker, det har jag tyckt i alla de tio år som Stenbeckarna har bjudit oss vanliga stockholmare på den här i och för sig rätt pråliga ögonfröjden.
I årets upplaga är den 38 meter hög, fälld någonstans i Uppland, nedplockad i sina beståndsdelar, friserad, opererad med både buk-, stjärt- och hakplastik och hopsatt igen. Resultatet är en gran som är perfekt ur alla vinklar.
Fast ska den verkligen kallas Europas högsta julgran?
På Praca do Comercio i Lissabon har portugiserna en betydligt högre skapelse, med ännu fler ljuspunkter än de 5000 som finns i "vår" prakt- och skrytgran. Portugals bidrag till julgransfloran uppges vara ungefär 77 meter från bas till topp.
Dock är det inte ett äkta träd som bildar stommen, utan alltihop är en konstruktion som i färdigt skick i alla fall starkt påminner om de där som växer i skogen.
Förr i världen skröt alltid USA:s värsta skvallerblaska The National Enquirer i Florida om sin gran som den högsta av alla, men nu verkar de ha gett upp inför den starka europeiska konkurrensen. Rockefeller Center i New York har inte heller lyckats få till något som slår vare sig Stockholms eller Lissabons glittrande skapelser.
På Trafalgar Square i London står en annan traditionstyngd gran. I sextio år har Norge som ett tack för hjälpen under andra världskriget sett ut ett praktexemplar, som fälls och får åka båt över havet för att glädja alla engelsmän som har vägarna förbi amiral Nelson. På torsdag tänds den, den här gången av kronprinsessan Mette Marit, förmodligen under folkets jubel.
För även om man påstår att det just denna dag är "Mega Monday", den dag då alla loggar in och gör en mängd julklappsbeställningar på nätet, så brukar julhandeln fylla alla gator. Temperaturen stiger i kommersen ju närmare den dag kommer då vi ska ha in vår egen lilla gran, som snart ska stå där, långt ifrån Disney-perfekt, strax naken och avbarrad. Då får man trösta sig med att det trots allt är bäst med en äkta gran - inte ens tio års användning av en plastgran gör den
mer miljövänlig!
Och visst är de ett lysande avbrott i vintermörkret, de här jättegranarna, men inte slår de den där hemma, den med de ärvda änglarna, det hemgjorda pyntet och souvenirtomtarna tillsammans med alla årgångar av kulor i olika storlek och färg.
Då kan Stenbeck slänga sig i väggen med alla sina 5000 lampor. Trots allt.
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, december 03, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar