Årets julklapp - årgång 1997

Rotade i en låda och kände den där saken med fingrarna. Något hade åkt in längst in i vrån.
Vad var det?
Å! Det var en kär gammal familjemedlem som låg där och skramlade, sedan länge avliden, men aldrig bevärdigad en hederlig begravning.
Det var en Tamagotchi.
Minns ni dem?

För exakt tio år sedan utsågs den elektroniska Tamagotchin till 1997 års julklapp, men jag tror att det var årets födelsedagspresent i vårt fall. Ordet tamagotchi är japanska och betyder ungefär ”sött litet ägg”. Ja, söta var de på ett underligt vis, de där små garanterat allergi-säkra vännerna av plast och microchips som invaderade så gott som varenda barnfamilj i Sverige (och resten av västvärlden, för all del). Och det gick undan. Snart hade de oss alla i sitt våld.

Det var nämligen helt omöjligt för ungarna att själva ta hand om sina tamagotchis, som skulle sova regelbundet, matas, bytas på och gullas med för att inte bli sjuka och dö. Och eftersom dagisfröknar och skolpersonal inte stod ut med allt detta engagerade omvårdande på lektionstid fick tamagotchin inte följa med sin husse eller matte när det var skoldags.

Inget alternativ återstod: en förälder blev per automatik tamagotchi-vakt. Vi kunde sitta i seriösa diskussioner på jobbet när det började pipa i en handväska eller en kavajficka.
Aningen generad, men med kniven på strupen, fick man plocka upp den lille rackaren och se vad det var som behövdes.
-Oj. Han har bajsat, sa någon och tryckte snabbt på knappen för rena blöjor.
-Min är visst lite hungrig, sa en annan, som nyss hade ventilerat ett seriöst tekniskt problem som inte verkade ha en möjlig lösning.
-Min sover, sa en efter en orolig snabbkoll.

Så där höll vi på. Och lite genant är det att erkänna, men vi hade rätt kul också. Lite tävling blev det dessutom – inte skulle mitt barns tamagotchi behöva dö för att just jag var en försumlig plastförälder!

Men det hände, det som händer med alla andra trendflugor: intresset rann ut i sanden efter en tid. Tamagotchin kunde gråta av hunger men plötsligt hade inte ungarna tid att ta hand om matningen.
Vilket naturligtvis ledde till att det lilla söta ägget blev ledset, mådde dåligt, mådde allt sämre och slutligen, efter ett sista pip, la av helt.
Sedan hamnade Tamagotchin där i lådan, men nu går den inte att återuppväcka. Inget batteri kvar, naturligtvis.

Årets julklapp kommer också ur elektronikvärlden. En GPS-mottagare ska det vara under granen, om man får tro Handelns Utredningsinstitut.
Då var Tamagotchin både gulligare, roligare – och billigare.

Copyright Klimakteriehäxan

ÅRETS JULKLAPP
I nitton år har handeln ”bestämt” vilken vara som kunde anses som den hetaste julklappen. Det blev en rivstart med bakmaskinen. Men allra mest överraskande tycker jag ändå att 2003 års julklapp var: en mössa! Det var djärvt!
1988 Bakmaskinen
1989 Videokamera
1990 Wok
1991 CD-spelare
1992 TV-spel
1993 Doft (parfym)
1994 Mobiltelefon
1995 CD-skiva
1996 Internetpaket
1997 Elektroniskt husdjur (Tamagotchi)
1998 Dataspel
1999 Bok
2000 DVD-spelare
2001 Verktyg
2002 Kokbok
2003 Mössa
2004 Platt TV
2005 Pokerset
2006 Ljudbok
2007 GPS-mottagare
Källa: Handelns Utredningsinstitut