fredag, mars 18, 2011

Att ha en affär

Första gången jag såg affischen – det var i början på den här veckan – trodde jag att det handlade om ännu en dokusåpa i någon tevekanal. Tittade väl inte så noga.
Nu har även jag förstått att det inte alls är så. Budskapet är faktiskt riktat direkt till mig, och alla andra som i likhet med mig lever under någorlunda ordnade former i ett eller annat slags parförhållande.

Per definition har vi alltså tråkigt, behöver mer spänning i våra liv.
Ok då, livsbejakande energiinjektioner i lagom doser har väl sin charm. Men i så fall tror jag att spänningsmomentet ska dyka upp alldeles av sig självt, oavsett hur det ser ut. Naturligtvis kan det vara ett möte med en människa. Fast lika gärna en företeelse, en insikt, en ny sorts utmaning – fysisk eller intellektuell.

Den här nätsajten som vill inspirera till otrohet har funnits i tio år, men är ny för Sverige. ”Gör livet levande – ha en affär” är nyckelbudskapet. Om det går hem? Tja inte vet jag. Men det påstås att en stor del av alla de som är aktiva i jakten på nya partners på nätet faktiskt ÄR gifta eller en part i en fast relation. Så kanske finns behovet?

På ett sätt kan jag av egen erfarenhet intyga, att detta med att ha en affär kan vara både kul och berikande. Jag har god grund att stå på. Min pappa hade affär i nästan hela sitt liv. Det var en diversehandel av gammalt stuk där jag alltid feriejobbade. Där lärde jag mig mycket, om både människor, händelser, ting, tänkesätt och vanor.

Tyvärr är den nischen trång nu för tiden. Annars hade det varit kul att ha en affär, precis den framtid som tanterna och farbröderna som var våra kunder tyckte låg utstakad framför mig. Fast rik skulle jag inte bli. Dock misstänker jag att otrohet, genererad på internet eller annat sätt, i längden kan vara ännu sämre för ekonomin än att driva en olönsam butik.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Kampanjen retar många och har redan resulterat i en hel radda med anmälningar till Reklamombudsmannen.
UPPDATERING: Nu skriver fler om detta - läs i SvD här och i DN här.

7 kommentarer:

  1. tja, en räcker för mej

    (jag har också en halvbror)

    SvaraRadera
  2. och min far hade en affär :)

    diverse

    SvaraRadera
  3. Jag hörde radioreklam om den där sajten för några veckor sedan. Jag kan ju säga att jag reagerade väldigt negativt. Jag som växte upp med en far som hade en affär. Det var inte en sådan man sålde saker i.

    Jag har jobbat i affär i nästan hela mitt liv. Gills det?

    SvaraRadera
  4. Anonym1:59 em

    Och jag som är född på mitten av 1900-talet tänkte genast på att man borde öppna en livsmedelaffär eller annan kommers.
    Hoppas dom som ev följer rådet på affischen klarar av att dubbelspela.
    Själv blir jag trött av blotta tanken på så mycket livåljug.

    I ett land där man inte FÅR mata fåglar från balkongen förvånas jag av att dylik annonsering är legal.

    Ha en mysig helg!

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  5. Nog undrar man om alls ingen på det där företaget själv varit med om alltihop - och fått känna på hur det smakar ... Brukar väl alltid vara så att den där känslan av att leva upp går över, och varje "affär" brukar ha sin förlorare, som kan få slåss mot sviterna länge. Tror jag.

    SvaraRadera
  6. Så här tänker jag:
    http://lustochliv.blogspot.com/2011/03/otrohetssajter-men-prata-om-det.html

    SvaraRadera
  7. Har man ingen affär kan man ju leka affär... ;)

    SvaraRadera